Kalla krigets krigsplacerade underligheter!

Nog är det så men svenska förband är tämligen ointressanta, deras förmåga eller oförmåga är redan känd. Vi har inget " försvar" vi har bara kostnader.

Nej, men infrastruktur som nybyggda vägar, broar mm är nog intressant att hålla reda på, kanske bara så att materialet finns och inte behöver hämtas in den dag läget är mer skruvat och Sverige är mer på bettet. Framför allt borde man vara nyfiken på vad som byggs i anslutning till hamnar och flygplatser. För en eventuell krigsplanering behövs den kunskapen både för att planera sina marschvägar och för att veta hur man bäst skall försvåra för vår mobilisering, utan att störa sin egen rörlighet. Bara en sådan sak som att titta på vilka nybyggda motorvägsavsnitt som kan användas som start/landningsbana för flyg borde vara intressant, och då inte bara deras placering utan hur förekomsten av dem kan säga något om vår beredskapsplanering. Det är inte svårt att göra en lista: I vad mån nya broar byggs med sprängkamrar, var masterna för försvarets telenät sitter, om det finns spår av aktivitet på gamla kända vägbaser, etc. Det är inte för att man planerar ett krig, men för att det är bra att ha informationen liggande om den dagen skulle kunna då uppgifterna kan vara beslutsunderlag. Jag tror dessutom det fortfarande ligger en hel del sanning i påstående att den store grannen i öst är paranoid, och det lär också spela in.

Kanske till och med så att Sverige är ett bekvämt land att träna sina operatörer i, inför skarpa uppdrag i länder där man är betydligt mer vaksam.

Edit: Den här diskussionen blev plötsligt väldigt OT, ber om ursäkt.
Kanske snarare ett ämne för en ny (utbruten?) tråd?

Fast det byggs ju fortfarande med viss tanke på försvarsmakten.
Vägbaser har vi slutat med, men en del bensinstationer får fortfarande kopplingar för att möjliggöra bygge av pipeline för TOLO av stridsfordon.
Och en hyfsat nubyggd viltbro över E6 i Bohuslän, byggdes bizarrt stor, med mått för stridsvagnar.
Och vem vet, kanske är inte Hallandsåsen ett fiasko?
Den kanske innehåller en ny riksbunker?

Sverige har ingen mobiliseringsplanering och att ens få de i fantasin existerande 8 st manöverbataljonerna med understöd stridsklara tar åratal!
Vår infrastruktur och telenät har ryssen full koll på sedan länge, vägnät och hamnar likaså.
Inget man behöver kolla på plats.
Det bedrivs säkerligen viss planering för att använda sig av svenskt territorium dock lär inte de svenska förbanden figurera annat än högst sekundärt i en sådan planering.
Vi har några få kompanier och någon enstaka bataljon gripbar, vårt flyg slås mycket enkelt ut på marken.
När det är gjort är det bara börja skeppa in trupp!
Eventuella skärmytslingar med svenska små militära enheter är inget man tar med i beräkningen.

Sedan 2009 års försvarsbeslut pågår nationell försvarsplanering från högsta till lägsta nivå. Alla krigsförband har mobiliseringsplaner och förstahandsuppgifter om vad man ska göra.

Synd att huvuddelen av manöverförbanden inte har personal och det som finns är en milis av ytterligt begränsat värde.
Sverige kan inte mobilisera utan att ens få den lilla löjliga skitarme vi har stridsklar kräver år av övning och massiva kompletteringsköp av utrustning.

visst är det tråkigt men att man iallafall planerar är ju bättre en inget alls.

Som ett exempel så har ju pliktverket eller vilka det nu är börjat skicka ut mobiliserings papper till folk i Försvarsmakten som förr dvs vid mobilisering åk hit din fältpost är ditten etc etc etc vilket är bättre en mellan 05(?) och 09 då inget sånt fanns alls.

Det är bara bländverk, den militära infrastrukturen är krossad, det civila samhället saknar helt uthållighet.
Sverige har inga livsmedelslager och bränslelagren är små.
Vid krigstillstånd utbryter kaos och panik.
Vi har inte ens resurser att ta tillbaka värnplikten.
Det svenska försvaret är kört och går aldrig återskapa i fredstid.

Jo, vi konstaterade väl redan för någon vecka sedan att du har gett upp helt. Men bevisligen lyckas olika länder faktiskt rusta upp sina krigsmakter även i fredstid - se bara på Ryssland. Sverige gjorde exakt det under 40- och 50-talen (ja, även efter att andra världskriget hade slutat). Så visst går det.

Du kan inte jämföra med 40 talet, då hade vi en grundläggande militär struktur som behövde modern materiel och till en del även volymökning.
Idag har vi ingen militär struktur som det går att bygga på, för att få det krävs extremt stora ansträngningar vilket är politiskt omöjligt i fredstid.
Det är inte vara beställa materiel och låta förbanden kalla in värnpliktiga.
Vi har inte längre resurser för att genomföra ordentliga vpl tester, vi har inga fredsförband som kan härbergera värnpliktiga, vi har ingen överskottsmateriel, vi har inte någon industri som kan bygga vapen i någon större utsträckning.
Vi saknar officerare, vi saknar civilinfrastruktur, vi saknar samordning.
Att bygga upp försvaret är inte möjligt.
Det militära försvaret är en del av totalförsvaret, den civila delen finns bara på papper och den militära i fantasin.
Den svenska militären kan inte ens öva en brigad om man hade viljan, så mycket soldater existerar inte i organisationen och de " krigsplacerade " får inte kallas in i fredstid.
Det är kört!

Du sätter fingret på problemet. Det är politiskt och inte militärt.
Det är dock en lite väl pessimistisk inställning då du även hintar med lösningen på problemet i din analys.

Ett förändrat säkerhetspolitiskt läge i omvärlden och/eller ett förändrat inrikespolitiskt klimat kan förändra försvarspolitiken och möjliggöra scenarion som inte går att överblicka idag.

Skall man vara krass så behövs inte Försvarsmakten i brigadförband förrän den genom sin närvaro kan avskräcka angrepp eller i värsta fall sättas in om ett sådant ändå sker. Inom en tio till femtonårsperiod ser det, med dagens information, inte ut som att ett sådant ensidigt hot kan uppstå mot Sverige. Pengarna gör därmed bättre nytta någon annanstans. OM den politiska viljan finns så kan det räcka med ett tiotal år för att göra ett återtagande av Försvarsmaktens förmågor till 80-tals nivåer.

Det som däremot är oroande är det civila samhällets sårbarhet. Civilförsvaret är inte vad det en gång varit och uppdelningen i olika myndigheter, som Försvarsmakt och MSB, under ett Försvarsdepartement är olycklig. Att bygga upp redundans i livsmedelsförsörjning, drivmedel, elproduktion och transmission, kommunikationer, sjukvård mm är något som är ett enormt problem jämfört med att göra ett återtag inom Försvarsmakten (i dagsläget då kompetensen fortfarande finns inom landet).

Vi kan ha en superb Försvarsmakt men om det civila samhället faller sönder direkt vid någon extrem händelse så kommer brigader, flygplan och fartyg att vara värdelösa på nolltid.
Försvarsmaktens enda uppgift i fredstid är att vara ett politiskt verktyg (att verka avskräckande och som politisk hävstång) samt att kunna understödja det civila samhället vid kriser och katastrofer. Man borde börja där och se till att nyttan av Försvaret är så stor som möjligt och att samhällets förtroende för Försvarsmakten är så pass högt som möjligt. Då kommer även de politiska bitarna att vara lättare att lösa. Så länge Försvaret och försvarspolitiken är "en ickefråga" för de folkvalda utan snarare en ekonomisk och väljarstödsmässig belastning så kommer det inte bli bättre (om nu inte något katastrofalt händer rent säkerhetspolitiskt i Sveriges omgivning).

Utan ett robust civilt samhälle är militären chanslös, att beredskapen för försörjningsavbrott ligger på det enskilda hushållet är helt sanslöst.
För några få miljarder skulle vi enkelt kunna bunkra både konserver, oljor och spannmål.