Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Oftast vill jag bara försvinna från platsen när det är så som du beskriver. Mest för att slippa bli arg och irriterad men jag kan även skämmas av någon anledning. När någon är väldigt dum känner jag att de inkräktar på min hjärna. När någon rent ut sagt är bakom flötet eller har andra större problem så drar jag mig för att vara elak eller jävlig tillbaks. Ungefär på samma sätt som att jag inte sparkar undan kryckor på handikappade som står i vägen för mig. Det kan vara lite lite oförtjänt.

Jag vet inte hur jag hade reagerat till slut, jag har tidigare förklarat för vissa jobbiga personer varför de är jobbiga, varför alla tycker det är jobbigt och varför personen borde sluta med det. Ofta använder jag väldigt målande liknelser. Det brukar bli lite av ett verbalt övergrepp på deras intellekt och självkänsla. Händer inte riktigt lika ofta för jag säger till att jag tycker att det är jobbigt i tid men på en dålig dag för båda så kan det skära sig ordentligt. Jag är ganska tacksam att jag slipper sådana personer för det mesta. Hurra för natursektionen på universitet!

Jo ful som stryk är hon!

Visst skulle jag kunna göra det men problemet är ju att jag vill visa så gott intryck som möjligt så jag kan gå vidare till ett riktigt jobb så fort som möjligt (Jobbar inom nån av AF runkskit program just nu) och då kan jag inte bete mig hur som helst.

För det andra har jag en chef som jag inte vill hamna i kläm med och bli utskälld av, Speciellt när denna chef är fd soldat inom franska främlingslegionen och jag har sett han skälla ut folk.....Det är inte trevligt att höra eller att se.

I stället så lägger jag inte en uns uppmärksamhet på henne, Tar inte hjälp av henne när jag är tvungen att jobba med fanskapet men jag ska hålla din ide i tanke om hon fortsätter bete sig som en idiot.

Jag kan förstå hur du tänker, Känner samma sak när jag är med människor som har värre störningar än en själv.

Har ju inget speciellt emot utvecklingsstörda människor men man kan ju tycka att man ska kunna fan bete sig ''normalt'' även om man är helt störd i huvudet. Men såklart finns det undantag bland hopplösa fallen som dom med down syndrome till exempel.

Jag hoppas snart att jag får gå vidare och jobba på en arbetsplats med endast NT folk. Säg vad man vill om dom men dom kan i alla fall bete sig hyfsat när det krävs!

Gör de ju inte alls, skiter man i dem så bara fortsätter dem. Det fattade jag inte förrän jag var typ 18 och började säga ifrån eller bli våldsam

Tvärt om här, sålänge man reagerade så var det kul, iggade man dom så slutade dom snabbt för då var det inge kul längre.

Men är man tystlåten och går och kollar ner i golvet, så kanske folk uppfattar det som att man tar åt sig fast man egentligen ignonerar personen. Har man dessutom konstant tom och död blick och svårt med ögonkontakt blir man en enkel måltavla.

Ignorerar man dem på ett helt likgiltigt sätt så fungerar det. Det är inte skoj att reta någon som ger lika mycket respons som en tegelvägg. Jag vet ju själv varför det är skoj att reta. För att få en rolig reaktion. Det är underhållande.

Det beror så klart på hur bra självkänsla man har.

Om du som du säger "är tystlåten och tittar ned i golvet" så ger du dom en reaktion, du uppvisar "ledsen" och det är en reaktion, om man bara iggar dom totalt men utan att krypa så slipper man dom.

Jag är så normalt sett, undviker ögonkontakt. Men förklara gärna för mig hur man "iggar" dem totalt.

Man slappnar av inombords och låter bli att visa några känslor. Ryck på axlarna och återgå till vad du gjorde innan. Är någon jobbig verbalt brukar jag dock argumentera tillbaks, men helt utan att tappa fattningen och istället förklara varför personen har fel utan att gå till personangrepp eller liknande.

Det är så jag undgått försök till mobbing.

Ja men det är ju precis det jag försökt göra när jag varit mobbad, och oftast handlade det om verbala ord när man gick i korridoren osv och då är det svårt att sätta blicken på något. Men tydligen så ser jag genuint deprimerad och ledsen ut, eller "död" som någon sa åt mig. Trots att jag innerst inne kan vara skitglad, så ser jag, och uppfattas, som ledsen hela jävla tiden vilket jag antar gör att folk ser mig som ett enkelt mobboffer och inte inser att jag innerst inne är livsfarlig om det går så långt att jag blir aggressiv.

Du är inte ensam! Jag har även svårt att visa känslor utåt. Jag har fått uppfattningen att jag ser ganska likgiltig ut, men detta sker trots att jag mår prima. Det är oberoende av humör för min del.

Regelfråga.

Påstående från snappp inlägg #4 i tråden: Vad är Asperger?!

En med AS kan exempelvis vara fruktansvärt bra på kortspelet Uno men endast med de regler som följer med. Eftersom några hemmaregler inte står nedskrivet/ följer med så kan inte hemma regler gälla.

Så vad tycker ni om hemmaregler eller de regler som följer med spel.
Kan man ändra regler i spel så att man får en egen variant av spelet?

Extra fråga.
Hur är det med eran punktligheten i tid?