Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Dock kan du aldrig veta hur du kommer att reagera i en sådan situation. Jag blev hotad med pistol i Paris och då lämnade jag helt enkelt över plånboken. Bara att spärra korten och det är bättre att bli av med lite cash än att bli skjuten. Visst kanske jag hade kunnat övermanna killen som var riktigt liten men varför ta risken bara för att leka hjälte? I en skolskjutning hade jag försökt rädda mitt eget liv till varje pris. Folk tenderar att bli riktigt själviska när det krisar. Man har ju hört om fartygsolyckor där vuxna män rycker flytvästar från kvinnor osv.

Klass.

Nu har vi som tur är inte haft skolskjutningar i Sverige, men jag tror att springa är det smarta alternativet då det är lättare att träffa ett mål som står still. Den vanliga rånaren bär antagligen kniv eller nävar snarare än pistol; det är nära nog att försöka försvara sin självrespekt jämfört med att springa mot en kille som skjuter mot allt levande han kan (e.g. skolskjutning).

Förmodligen hade jag inte gjort något motstånd om jag blivit hotad med pistol i en sådan situation. Det beror på om det varit värt det eller inte. Jag vet inte riktigt vad jag hade gjort, som du sa, men jag brukar klara av att göra det jag vill eller tycker borde göras. Hamnar jag i en liknande situation får jag väl ta och skriva vad som hände.

Hade nog inte rusat emot honom som en idiot. Jag måste överleva för att göra något vettigt också. Tror aldrig att jag kommer hamna i en situation där jag kan välja att göra något sådant.

Skulle gärna vilja veta hur många av er har dessa problem:

-Konstant flöde av tankar
-Mycket ensam
-Stark känsla av tomhet
-Mycket oro
-Känslig för höga ljud
-Utstirrad ganska ofta
-Blir ofta dissad av tjejer
-Har blivit mobbad större delen av livet
-Har rutiner som måste följas för att må bra

Det finns väl inte överdrivet många invandrare på Flashback, och än mindre invandrare med Aspergers syndrom. Men det vore intressant att veta hur det är att leva med Aspergers syndrom om man bor i Irak, Somalia, någonstans i sydamerika, sydostasien eller andra länder utan "västerländsk välfärd". Hur klarar man sig då? Familjen ställer säkert upp mycket, de finner sig i lättare enkla jobb, de har inget val, kräver inte sociala arbetsintervjuskills osv. Vore intessant att veta, inte bara AS utan andra fuktionsnedsättningar också. Har läst lite kort om "psykhem" i krig där folk blir lämnade vind för våg men jag antar att det är svårare psykiskt sjuka.
Jag har ingen aning om något, så var snäll mot mig... vet ingenting, därför jag frågar.
Men några här borde ha erfarenhet av detta.

-Konstant flöde av tankar - Ja
-Mycket ensam - Jag är ensam, men det är väldigt sällan jag känner ensamhet.
-Stark känsla av tomhet - Ja, vilket är varför jag på senare år har misstänkt att jag har Borderline.
-Mycket oro - Ja, ångest.
-Känslig för höga ljud - Absolut, för att inte nämna ljus.
-Utstirrad ganska ofta - Nej. Väljer jag att titta någon i ögonen blir jag inte utstirrad.
-Blir ofta dissad av tjejer - Nej, men å andra sidan så klubbar jag inte.
-Har blivit mobbad större delen av livet - Jag har aldrig blivit mobbad. Jag hade två vänner som fick peaks när jag inte var med dem på gymnasiet, men aldrig när jag var med dem. Jag förstod aldrig varför, men jag tror män uppfattar om andra män tar skit, och jag är inte en av dem.
-Har rutiner som måste följas för att må bra - Ja, men å andra sidan är jag inkapabel till att hålla mig till rutiner, så som att städa, laga mat vid exakta tidpunkter, etcetera.

Vad är det man säger? Är du X i land Y men kommer från land Z så är du inte X för alla från Z är X. Ta japaner som exempel: Jag, som är introvert, skulle antagligen vara extrovert i Japan där det är socialt korrekt att vara introvert.

Känner igen mig en hel del.

Jag sover alltid, med öronproppar, även om jag är ensam i huset, och mer än en gång har jag bytt vagn i tunnelbanan om någon unge gallskriker precis intill.

Och rutiner ja, jag har rutiner för det mesta, och jag planerar dem noga för att det ska fungera men med andra går inte allt att förutse och då exploderar vulkanen ibland

Jag har alltid trott att jag bara var organiserad, med det kanske finns en underliggande orsak till det...

-Konstant flöde av tankar: Varierar under perioder/dagen och med måendet.

-Mycket ensam: Nej, egentligen inte, har en hel del vänner. Pluggar på univ. och är med i festförening. Gick med för att träna upp social förmåga till den grad att den inte ska vara ett hinder när jag vill göra något där det krävs en viss grad social kompetens. Annars är jag semi-ensam. Jag festar en del men umgås inte med folk annars och tar inte något initiativ till det. Känner sällan ensamhet så länge jag inte får ett väldigt starkt intryck av någon och verkligen tycker om sällskapet. Gäller i princip bara tjejer.

-Stark känsla av tomhet: Nja, kan känna saknad av något jag inte riktigt vet vad det är.

-Mycket oro: Varierar på grund av att jag har bipolär sjukdom. Käkar medicin som är humörstabiliserande. Har nästan ingen ångest alls nu för tiden.

-Känslig för höga ljud: Det är framför allt plötsliga ljud. Inte värre än någon annan egentligen. Det jag har problem med är när många runtom pratar, då försöker min hjärna tolka allt förutsatt att jag är nykter. Jag har även problem med att gå i stan utan musik på, just för tillfället är alla mina hörlurar trasiga och det gick inte att löda om sladden på dem så de senaste två veckorna har varit lite jobbiga.

-Utstirrad ganska ofta: Jag gör en del knäppa grejer ibland. Kanske utstirrad, jag vet inte hur man bedömer det.

-Blir ofta dissad av tjejer: Jag är aldrig ute för att ragga. Ibland ger jag någon extra uppmärksamhet men det tycks inte spela någon större roll. Då jag fått ligga så vet jag inte riktigt varför. Dock vet jag att jag vi dessa, få, tillfällen gjorde något som initierade något sorts intresse. Jag har inte haft någon lycka med de tjejer jag haft ett genuint intresse för. Förvisso är det bara två stycken. Lyckades friend-zona mig rätt hårt då plus att de var upptagna mer eller mindre. I och för sig hade jag med mig en tjej inatt, hon hade tappat bort sin väska med nycklar och plånbok. Hände ju inte något men det var inte något jag strävade efter heller. Jag skulle tro att andra litar ganska så väl på mig i alla fall.

-Har blivit mobbad större delen av livet. Aldrig, folk har försökt men skiter man i dem skiter de i dig.
-Har rutiner som måste följas för att må bra: Nja, jag mår bra av att ha rutiner men jag kan fan inte hålla liv i dem. Flyttade hemifrån för en och en halv månad sedan. Har gått ned 2-3kg
Jag saknar disciplin och bryr mig alldeles för lite. Ibland önskar jag att jag brydde mig mer om saker så som städning och att ha ordning. Kaos råder i mitt rum, något jag inte har problem med då jag gillar att ha saker tillgängligt.

Jag börjar misstämka att min partner har Asperger.

Det är nåt som inte riktigt stämmer till 100% märkte jag efter något år tillsammans, men först efter att vi flyttat ihop började jag se helheten. Tidiga tecken som jag upptäckte redan innan vi skaffade bostad tillsammans var att hon gärna pratar om sig själv. Bara om sig själv! Inte så mycket när bara hon och jag umgicks men väldigt ofta i för henne nya situationer. Att man ställer motfrågor i en konversation (av artighet, intresse eller för att få konversationen att flyta) är tydligen inget helt naturligt för henne. Dessutom uppmärksammade jag också hennes utryckslösa ansikte. Speciellt tydligt i situationer där det FÖRVÄNTAS att man visar någon form av känsla. Exempelvis när någon håller tal på en bröllopsfest eller liknande.

Hon har alltid blivit väldigt trött av socialt umgänge. Första gången vi tillsammans besökte mina föräldrar var hon världens trevligaste, men när vi kom hem till mig efteråt nästan däckade hon på sängen, trots att det förtfarande bara var eftermiddag. Hon är också väldigt väldigt trött när hon kommer hem från sitt jobb. Somnar nästan innan maten är klar ibland. Även om vi andra också kan vara trötta efter jobbet så är hon alltid helt slut. Oavsett hur arbetsdagen sett ut eller hur lång den varit. Vårat hem är ganska rörigt och aningen övermöblerat.

Allt ska gärna i så lång utsträckning det bara går vara precis som i hennes lägenhet som hon bodde i själv. Samma (o)ordning i skåp och lådor. Böckerna på samma ställe i hyllorna, samma tavlor och krukväxter m.m. I hennes förra lägenhet hade hon två överfulla garderober i sovrummet. Nu har hon fått tre. En av garderoberna är dock nästan helt tom. Istället är alla hennes kläder ihopträngda i två av dem, precis som där hon bodde innan! Hon är väldigt rörig och ostrukturerad i mina ögon, men själv tycks hon veta var hon har allting. Organierat kaos..

Hon är ganska fyrkantig till sättet, och är väldigt repetitiv i sina intressen. Vare sig det gäller litteratur, eller att träna eller vad det är. Det verkar också som att hon delar in allting i nödvändigt/onödigt, nyttigt/onyttigt och så vidare. Det finns aldrig några mellanlägen!! Aldrig någon smidighet. Även om jag redan druckit två koppar kaffe på kort tid, kan det hända att jag åtminstone häller upp en liten kopp och låtsas dricka lite när farmor fyller år och bjuder. Social smidighet ni vet! Men så skulle aldrig tjejen göra. Jag undviker nästan att göra saker tilsammans med henne och andra.

Jag får alltid skämmas över hur ovuxet hon beter sig. Antingen pratar hon inte alls med någon, utan går bara runt och är tyst och ser arg och sur ut. Eller så pratar bara hon, om sig själv och det som rör eller intresserar henne. Ingen annan får då en syl i vädret, och att försöka byta samtalsämne eller styra in henne på nåt annat bara går inte. Ett tredje beteende hon använder sig av är att bara prata med EN person i sällskapet. Jag skäms! Hon gillar sex, men helst ska det vara samma tid och plats.... Hon har en känslomässig relation till saker och kan inte slänga något. Jag får rensa gamla kuvert, tidningar och förpackningar och kasta i smyg när hon inte är hemma. Upptäcks det blir hon småsur och känner sig stött. Hon vill veta alla detaljer runt någonting långt i förväg. Tre veckor innan jag ska ha ett enkelt födelsedagsfika kan hon börja tjata om vilken tid exakt som det blir och vilka som är bjudna.

Hon är världens snällaste innombords men kan bara inte visa det.. Det finns så mycket mer att skriva.. Så mycket som var för sig kanske är normalt men när man lägger ihop det till en helhet.

Vad tror ni?

Jag har inte tagit upp det här med henne än. Det är först nu på siståne som misstankarna kommit..

Först nyligen jag börjat misstänka AS.

Hon tar allt som djup personlig kritik så än har jag inte velat ta upp det hela.

I princip har du beskrivit mig och mitt liv EXAKT, vet inte om det är eller ...

Jag är så repetetiv att pizzabagarn och kiosksnubben tar fram grejerna jag ska ha redan när de ser mig på håll, japp true story.

Och ja, hon vet givetvis allt detta redan, och anser med stor säkerhet att detta är det normala, och alla andra gör fel

Fast du får se det positiva, hon är förutsägbar vilket kan vara en trevlig egenskap hos en tjej