Citat:
Ursprungligen postat av
Motvillig 1.1
Precis som i alla andra branscher iofs. Fast det blir forstas roligare att lasa om nar det drabbar journalister.
Ja, eftersom dessa mäniskor så glatt låtit andra människor lida för att det gynnat dem själva. Sveriges journalister har utgjort, och utgör fortfarande, en egen härskarklass. De bestämmer infallsvinkel i debatten och de bestämmer vad folket ska få veta.
Var och en har aktivt varit del i att undanhålla gigantisk svenskfientlighet som frodas i skolor och på gator. Som skördat tusentals offer. Ungar svenskar har blivit rånade, gruppvåldtagna, misshandlade, trakasserade. De har valts ut som offer enkom pga sin folktillhörighet.
Det här har media gjort sitt yttersta för att undanhålla. Och vid de fåtal tillfällen som sådana hatbrott blivit kända, har de samfälligt styrt debatten bort från rasismen som svenskar blir utsatta för - till att handla om invandrares ekonomiska status, utanförskap, hur svenska rasister "utnyttjar".
När en ung svensk flicka överfallits och våldtagits av ett invandrargäng, har media hejat på, sponsrat och varit medarrangör till folkfest för invandring. Övergreppet i Bollnäs är inte det enda, men kanske osmakligaste exemplet.
Pappan till den gruppvåldtagna dottern vädjar om att inte låta invandrarnas svenskfientliga övergrepp bli en ursäkt för att arrangera en folkfest för invandrare. Lokal media låtsas inte ens höra honom, ignorerar han. Arrangörerna raderar hans inlägg från sin facebook-sida, och media hyllar tilltaget som modigt.
Varför har journalisterna gjort så? Är det för att de alla är så dumma att de inte ser vilket hat och lidande som drabbar ett folk som varit snälla och generösa.
Nej. De har VALT att inte se. De har valt att snabbt konstatera att en gruppvåldtäkt är en enskild händelse, som bara kan skapa motstånd till invandringen ifall man skriver alla omständigheter.
Samtidigt som de i nästa andetag kan höra ett rykte om en somalier som får ett glas mjölk över sig, och omedelbart rycka ut med blåsljus. Utan att kolla om historien är sann. Obesvärat slå upp löpsedlar och reportage-serier om det påstådda hatbrottet. Och samtidigt passa på att påminna om alla andra hatbrott. Mjölken är bara en del av en struktur, toppen av ett isberg. Alla somalier som någon gång känt sig kränkta får tala ut, för att styrka tesen.
Om de vet att en gruppvåldtäkt kan skapa invandrarhat, bara genom att nämna att det var rasistiska invandrare. Vart är oron för att stormar om svensk rasism kan skapa hat mot svenskar?
Inte ens när historien visade sig påhittad, fann man det intressant att berätta. På samma sätt som det saknade nyhetsvärde att den misshandlade hijab-kvinnan troligtvis var ett offer för sin man, istället för en rasistisk svensk.
Journalister har alltså medvetet, i vinkel efter vinkel, och i varje sållning av information, valt ut det som undanhåller hatet som svenskar blir utsatta för. Och lyfter fram allt som kan fylla svenskar med skuld, och invandrare med ännu mer hat mot oss.
En sanningsenlig rapportering hade gett...
1: En debatt om hatbrotten mot svenskar. Något som hade gjort att de kunde bekämpas. Istället har de tystats ned, och fortsatt öka.
2: En sanningsenligare bild. Som visar att svenskar faktiskt är ett jävligt generöst och välvilligt folk. Det hade minskat hatet mellan alla grupper. Istället har media präntat in hos invandrare att urbefolkningen som tagit emot dem, egentligen är riktiga svin. De har samtidigt fått många svenskar att känna skuld.
3: Politiker, myndigheter, poliser som vågat ta tag i problemet. Istället har de drevat och hetsat mot varje individ som andats i frågan. Till den grad att polisen numer inte ens vågar gå ut med brottsoffrenas signalement.
Det går inte att vara så dum, att man tror att detta är en god gärning. Men journalisterna har struntat i det. Eller, mer troligt, styrt sina tankar bort från det. Intalat sig själva att de inte ser det uppenbara.
Detta eftersom de vet att så länge de spelar med, blir de klappade på ryggen, hyllade för sin modiga kamp, har goda möjligheter till karriär, blir aldrig ifrågasatta och behöver därför heller inte rota fram och lära sig så mycket fakta.
Sambandet mellan förljugna vinklar och det eskalerande lidandet är inte av sådant slag att någon kan skylla på att han inte begrep.
Inte heller kan han hävda att motivet varit gott. Det finns bara en som tjänar på detta fega svek, och det är svikaren själv.
Nu kommer media att dö ut. Samhällsdebatten kommer också ta en ny riktning. Denna utveckling sker i symbios.
Men jag tror och hoppas också att det i framtiden kan utredas vilket ansvar dagens journalister haft för detta helt onödiga och ohyggliga lidande. De kommer i vart fall vara de sista att kunna invända att man inte kan ställas till svars för vad man skrivit.