Är det bara jag som tycker att livet är för roligt för att kunna jobba heltid?

Har jobbat mån-sön och sedan ledig mån-sön i snart 7 år nu, har riktigt svårt att tänka mig att gå över till mån-fre 8-16 kneg.
Mitt stora problem med rådande standard på arbetstider i samhället är att två dagar inte är nog att varva ned och faktiskt hinna göra något. Fy fan för att komma hem på fredag eftermiddag/kväll, sliten efter en jobbvecka och känna att nu måste man göra saker i ett pressat tidsschema för snart är det söndagskväll igen!

Nu förstår jag självklart att alla inte har möjligheten att jobba en vecka och vara ledig nästa, utan att vissa anställningar måste jobba "vanliga" tider, men det verkar som många bara accepterar det utan att ens undersöka möjligheten till ett drägligare, mer givande liv.

Stress är imo det största hotet för folk idag, och många verkar bara böja sig fram och dra ned byxorna, för att sedan tacka samhället för att de för leva vidare.

Med alla dessa "problem" vi till synes har här i väst, så kan man ju fråga sig om vi verkligen mår bättre än befolkningen i betydligt fattigare länder.

Jag känner ungefär som TS. Men jag är å andra sidan värdelös på att tidsoptimera saker och ting så jag spenderar säkert mycket tid på helt värdelösa saker.

Fast du tror inte att många chefer har jobbat arslet av sig för att sen kunna chilla med en bra pension?
Känns som att 80% av er som kommenterat står på något lågavlönat jävla lagerjobb och klagar hela dagarna. Börja läsa på universitet eller vad som helst, avancera i eran karriär och satsa på att tjäna pengar.

Alla har ju inte turen att hitta en högavlönat jobb bara så där, men att sitta och häcka på något skitjobb och dessutom nöja sig med det är ju fan ett stort svek mot sig själv.

Det är ingen idé att du försöker prata med folk som tror att alla fungerar på samma sätt.
Vissa tror att vad som funkar för honom, funkar lika bra för någon annan.

Behöver du vila någon timma när du kommer hem, ja då gör du det. Lyssna inte på folk som har svårt att fatta att det är individuellt hur kroppen mår av olika typer av aktiviteter.

Jag tycker dock du ska hitta andra alternativ om du ändå stannar kvar här i Sverige.
Det är inte helt kört, men det krävs som sagt att man vet vad man vill och har ett klart uppsatt mål att nå dit.

Lycka till vad du än väljer.

Det handlar många ggr inte om universitet eller inte, tro mig. Jag har själv läst många herrans år på universitet. Du tar inte med i beräkningen att 20% av männen aldrig kommer uppleva pension? Av de återstående 80% är många multisjuka, har svårt med kroppen pga utslitningsskador, sjuk make eller maka. Jag vill påstå att det är en minoritet som har tid och ork att leva ut sina liv när man är pensionär.
Många tycks ha blivit invaggade i reklamfilmer och annan glorifierande skit om hur lyckligt pensionärslivet är. Det är inte så, jag ser dessa patienter dagligen och vill påstå att deras liv, många ggr inte är så roande på det sätt vi föreställer oss. De kan förvisso många ggr uppleva en slags tillfredställelse om livet som handlar mer om reflektion, men de som lever livet i form av resor, sex, och kärlek är förhållandevis få.
Många är dysfunktionella på olika sätt. Därför är föreställningar om att spara till pension ganska idiotisk, än mer idiotiska är dom som inte inser att man måste leva livet medan man är någorlunda frisk och pigg. De som valt att spara pengarna kommer aldrig att använda dom, de flesta dör med dom
Så till dig säger jag bara, vakna upp nu, imorgon kan det vara för sent. Det är inte så kul att resa eller leva livet när man är waranbehandlad, skall in och göra höftplastik, sexuellt dysfunktinell, när du lider av prostataförstoring, eller släpa med din kateter ner till stranden. Det är många som bara tycker det är jobbigt

Låt mig gissa, du är en lat kille som precis har avslutat dina alltförs sena studier på unviersitetet och längtar tillbaka till studentlivets glada dagar. Allvaret börjar nu och lär dig ta ansvar för fan. Vi är många som jobbar arslet av oss för det "fantastiska" landet Sverige så sluta gnäll och börja jobba för fan.

Jag längtar absolut inte tillbaka till något studentliv, skulle tro att medelåldern hos mina studiekamrater just nu är ca 30. Själva det här festandet har jag avklarat, tycker inte att det är kul alls att springa på krogen. När jag var 25 så hade jag en period då jag var ute väldigt mycket, men pang bom en dag så kände jag att det inte ger så mycket. Dels gick det mycket pengar och framförallt så förstörde det mycket av nästa dag.
Jag tycker verkligen att jag tagit ansvar. Jag har arbetat eller studerat från det att jag gick ut gymnasiet. Blev arbetslös en gång, en fredag, hade nytt jobb på Måndag. men jag tänker inte stanna kvar och jobba i Sverige. I Norge får jag 40 k för två veckors jobb, i Sverige får jag ut ca 36-37 för en hel månad. Det är för stor diff, då är det bättre att ni som vill jobba heltid för en liten penning tar dessa jobb, men tvinga inte mig. Det kan ni för den delen heller inte göra!!

Jodå det har jag. Det kan också vara så att du vänjer dig med tiden vid jobbet och ansträngningen som krävs.


Själv har jag lite över 8 veckors betald semester och jag arbetar i Sverige som tjänsteman.

Jag blir lite fundersam över Norge då man framförallt här på FB läser bara gott om det sedan har jag kompisar som verkligen inte rekomenderar det alls och även Norrmän som hellre vill arbeta i Sverige så ja jag vet inte riktigt vad man ska tro. Dessa personer är ingenjörer om det har någon relevans.

Det jag är mest skeptisk till är ju hur man klarar språket när man har ett yrke som berör mycket dokumentation och som ofta är på hemspråket och inte enbart är på engelska, hur gör ni?

orkar inte läsa hela tråden, men som svar på denna fråga:
Jag lever inte för att jobba. jag jobbar för att leva.

Du får nog ta och skaffa dig glasögon. Titta noga vad det står i min uträkning:

Se det så här:

Du har 168 timmar till ditt förfogande varje vecka.

Jobbar du heltid så försvinner 40: 168 - 40 = 128

Sover du åtta timmar per natt så försvinner 56: 128 - 56 = 72

Två timmars resväg tur och retur till jobbet, 10: 72 - 10 = 62

Så du har 62 timmars fritid varje vecka! Räcker inte det?

Visst, nu inkluderar jag inte matlagning, tvätt och städning, men om du ser till att effektivisera dessa sysslor så tar de inte många timmar i anspråk.

Att se jobb som något som måste göras vid sidan av livet är lite deprimerande.

Arbetet är annars en möjlighet att utmana sig själv, utvecklas, resa, träffa nya människor samt bidra till näringslivet och indirekt samhällets alla invånare.

Ja, jag håller med om att det stagnerade tillstånd du beskriver inte är så roligt. Vid någon punkt av personlig utveckling uppstår inte längre samma behov av att passa in i normen, och plötsligt blir incitamenten för att stadga sig och kompromissa så mycket mindre. Har man aldrig brutit sig loss från det är man lyckligt eller olyckligt ovetande, men du som har det bör nog se till att vidga perspektivet och utmana dig själv om inte livet ska kännas meningslöst.

Danskarna skall ju vara lyckligast i världen, så antagligen.