Citat:
Ursprungligen postat av
scheele
Just inälvor blir inte kvar sådär jättelänge i naturen, om de får ligga ensamt, det är rätt många djur som attraheras av lukten och det är inte så svårtillgängligt, ingen hud att komma in under eller seg muskelvävnad. Även om du i en skogsmiljö kopplad till stad inte direkt har björnar så kan du, beroende på plats givetvis ha en mängd fåglar och exempelvis rävar tillgängliga.
Det har beskrivits genom kriminalhistorien att GM har låtit sin hund/hundar äta upp inälvor. Men det går oftast int så mycket längre än så, eftersom (gissar jag) hundarna blir väl rätt fort mätta och ger sig. Att hundar inte skulle äta människor får nog anses vara en myt, ett kadaver är ett kadaver, och ett hungrigt djur gör inte så många moraliska funderingar kring om de bryter mot griftefriden.
När det är jakttider och det finns rätt många slaktplatser så blir det många platser med räntan liggandes kvar, då kan det ta lite längre tid innan det försvinner. Det jag menar mer konkret är att det fanns vatten vid fyndplatserna, och eftersom CdC bevisligen blivit styckad såsom en jägare eller slaktare hade gjort (alla påståenden om motsatsen är ju mest fantasialster) så är min slutsats att den som styckade CdC förmodligen delade in inälvorna i små paket och frös in dessa, sedan var det enklast att kasta det frysta i vattendraget. När det sedan tinade och var dessutom grovstyckat tog det inte lång tid för måsar och fiskar att göra slut på resterna.
Vi får utgå från att cDc förvarades av mördaren/styckaren en viss tid från det att hon styckats till det att hon kastades. En jägare hade förstått att klockan mot förruttnelse startade samma stund som hon drog sitt sista andetag. Kroppen och lemmarna var mest problematiska.
Givetvis började personen med att skära av huvudet, stoppade detta i en plastpåse. Min gissning är att huvudet och inälvor hamnade i frysen. Bålen var ett klart mer delikat problem, samt lemmarna.
Dessa dumpades i en och samma resa alternativt vid två tillfällen. Jag tänker mig att ena paketet kanske rymdes i kylen, men rätt otroligt att bålen skulle ha gjort det. Däreav olika förruttnelsegrad, de kan nog visst ha dumpats i samma resa, även om jag naturligtvis kan tänka mig att det av praktiska skäl var två resor, beror väl snarast på om personen hade tillgång till bil.
Inälvor hamnade i ett vattendrag, huvudet var det mest problematiska och skapade säkert en hel del huvudbry för den stressade mördaren. Min gissning är att huvudet grävdes ned på någon plats, en variant av begravning kombinerat med en förvissning om att just huvudet inte skulle hittas.
Oj, det var ett innehållsrikt inlägg. Man får tacka för intressanta tankar och fakta

Och pga av vissa debattörers plötsliga tystnad (rättvisan segrade äntligen) har ju trådens tramsighetsgrad sjunkit dramatiskt, och det går nu att föra strukturerade dialoger om riktiga saker och inte löjliga fantasier och skit. Bara att vara glad och ta chansen då, så länge tråden är frisk och sansad
Inälvornas eventuella specialhantering är intressant, och dina idéer är nya för mig. Dina resonemang låter helt sunda i mina öron, men jag har iofs ingen erfarenhet av jakt och slakt alls, det ska sägas. Och att skurkar låter sina hundar kalasa på just inälvorna hade jag ingen aning om, men jag har ingen anledning att tvivla på vad du skriver.
Hur som helst så borde ju inte inälvorna ha varit ngt större tekniskt problem, frånsett lukten då. Inälvorna är lätta att skära i, finfördela, och kan ju också paketeras, som du säger. Och när de väl skilts från kroppen och sönderdelats är det väl inte ens uppenbart att de kommer från en människa, i motsats till resten av kroppsdelarna. Hanteringen borde iaf ha gått snabbt, eftersom inälvorna nog luktar förfärligt i sommarvärmen, och en infrysning är en lösning på problemet, självklart.
Men jag får tyvärr problem med tiden, hur du tänker, och jag får inte ihop det; poängen med styckningen bör vara att bli av med kroppen, och om styckaren är tillräckligt krass och kall för att förvara vissa kroppsdelar hemma eller i en jobblokal, i väntan på dumpningen, då bör han ha haft tid på sig, och då borde han gjort ett bättre jobb också, både med styckningen och dumpningen.
Samtidigt så verkar det onekligen som att Catrine dog mkt senare än man trott, eller så började likdelarna bara ruttna mkt senare än man trott, och kanske sparades kroppsdelarna och kyldes ner, förklaringen till den fördröjda förruttnelsen kan kanske hittas här ...
Det är ett faktum att likdelarnas skick inte kan förklaras om man tror på det gamla scenariot, att allt skedde i mitten på juni 1984. Om Catrine dog och styckades i mitten av juni 1984 och kroppsdelarna dumpades samtidigt, då hade kroppsdelarna varit mer förruttnade när de hittades.
På båda fyndplatserna fann man tex fluglarver och flugor, och dessa är inte aktiva i 5 veckor respektive 2 månader (första säckarna hittades 18/7 och de andra hittades 7/8).
Frånvaron av asätare är fö anmärkningsvärd. Om kroppsdelarna låg på fyndplatserna i 5 veckor respektive 2 månader borde väl råttor och fåglar ha gett sig på dom, förstört säckarna, släpat runt dom osv, och kroppsdelarna borde väö släpats runt och förstörts, och vid Karlberg fanns dessutom en stor park, och det borde funnits grävlingar, kanske rävar också.
Hm. Jag får hur som helst acceptera det enda rimliga scenariot, att vissa kroppsdelar kylförvarades, och det lustiga är också att alla kroppsdelar var i ung samma skick, fast det skilde nästan 3 veckor mellan fyndtillfällena. På 3 veckor veckor borde väl kroppsdelarna på E-vägen ha ruttnat helt och hållet, de borde varit i mkt sämre skick än kroppsdelarna som hittade vid Karlberg.
Jag har också antagit att huvudet grävdes ner, och det verkar både praktiskt och spontant rimligt, både pga identifieringen (tänder/ansikte) och för att resten av styckningen blir ngt lättare om kroppen avpersonifieras, blir ett ting.
Även om styckaren var emotionellt avtrubbad (och jag kan tänka mig vilken sorts person det var, och det finns många likstyckarkandidater i storstan) så var styckningen nog en känslomässig utmaning. Man får också ta med det eventuella personbandet i beräkningen, att styckaren kände Catrine och upplevde alltihop som oerhört jobbigt.