Citat:
Hej,
Mönstrar den 21 november så jag gick in här för lite info och märker direkt hur mycket skit folk skriver om psykologerna. Själv är jag en väldigt verbal person, social och vältalig, egenskaper som jag förmodar faller väl in och jag hela tiden förmodat att jag skall klara mig väl hos psykologen tack vare. Nu efter att jag läste allt skit ni skriver om de flesta (
) så tänkte jag ut en...well, mall, för hur man bör bete sig. Naturligtvis inga openers och closers direkt, det faller ju bara direkt. Snarare en generell beteendemässig lista.
______________________________________
1) Var artig, glad och trevlig direkt; fasta handslag och varma leenden är välkomnande.
2) Öppet kroppspråk
3) Vara utvecklande men inte långrandig. Vara koncis men inte kort.
4) Inte vara alldeles för tyst om hemsituationer men inte heller erkänna om man har problem på hemmafronten. Du är en vanlig ung man (förmodar att de flesta här är det), naturligtvis har du dina små problem men det är inget värt att hänga upp sig på. Kan du dölja väldigt svåra problem (om du har det) för andra kan du dölja dem för en psykolog . Det är inget att bli nervös över. Psykologer är inga supermanipulativa spåmän/damer, kom ihåg det.
5) Vill du inte göra någon aspirantutbildning så säg inte det. Det här är väl det enda som kan vara lite scriptat. Säg att du absolut ser en möjlighet för fortsatt utbildning efter GMUn men spela "ärlighetskortet" och säg att det dock skall bli intressant att se hur väl du passar i en soldatroll men att det hela tiden verkat lovande och intresseväckande för dig personligen, vilket naturligtvis också är anledningen till att du sökt GMU i första hand. Vill du bli soldat av hela ditt hjärta så skall du ju dock för helvete säga det.
6) Var säker i dig själv. Å andra sidan, detta är inget man kan spela så jäkla väl. Har du inte självsäkerheten som krävs är det nog inte säkert att du ens bör sitta på en mönstring och prata med den människan du nu "förbereder" dig inför.
7) Häng inte upp dig på en sådan här lista för mycket.
____________________________________________
Tänker jag helt fel? Kom gärna med input. Har mönstrat en gång efter gymnasiet men sade till psykologen att jag inte ville göra utbildningen så hon skickade hem mig, så vad mig anbelangar har jag lika gärna inte mönstrat alls. Så, som sagt, input tack, särskilt från er som har mönstrat. Det här är iallafall som jag ser att det rent logiskt sätt borde fungera
.
Mönstrar den 21 november så jag gick in här för lite info och märker direkt hur mycket skit folk skriver om psykologerna. Själv är jag en väldigt verbal person, social och vältalig, egenskaper som jag förmodar faller väl in och jag hela tiden förmodat att jag skall klara mig väl hos psykologen tack vare. Nu efter att jag läste allt skit ni skriver om de flesta (
) så tänkte jag ut en...well, mall, för hur man bör bete sig. Naturligtvis inga openers och closers direkt, det faller ju bara direkt. Snarare en generell beteendemässig lista.______________________________________
1) Var artig, glad och trevlig direkt; fasta handslag och varma leenden är välkomnande.
2) Öppet kroppspråk
3) Vara utvecklande men inte långrandig. Vara koncis men inte kort.
4) Inte vara alldeles för tyst om hemsituationer men inte heller erkänna om man har problem på hemmafronten. Du är en vanlig ung man (förmodar att de flesta här är det), naturligtvis har du dina små problem men det är inget värt att hänga upp sig på. Kan du dölja väldigt svåra problem (om du har det) för andra kan du dölja dem för en psykolog . Det är inget att bli nervös över. Psykologer är inga supermanipulativa spåmän/damer, kom ihåg det.
5) Vill du inte göra någon aspirantutbildning så säg inte det. Det här är väl det enda som kan vara lite scriptat. Säg att du absolut ser en möjlighet för fortsatt utbildning efter GMUn men spela "ärlighetskortet" och säg att det dock skall bli intressant att se hur väl du passar i en soldatroll men att det hela tiden verkat lovande och intresseväckande för dig personligen, vilket naturligtvis också är anledningen till att du sökt GMU i första hand. Vill du bli soldat av hela ditt hjärta så skall du ju dock för helvete säga det.
6) Var säker i dig själv. Å andra sidan, detta är inget man kan spela så jäkla väl. Har du inte självsäkerheten som krävs är det nog inte säkert att du ens bör sitta på en mönstring och prata med den människan du nu "förbereder" dig inför.
7) Häng inte upp dig på en sådan här lista för mycket.
____________________________________________
Tänker jag helt fel? Kom gärna med input. Har mönstrat en gång efter gymnasiet men sade till psykologen att jag inte ville göra utbildningen så hon skickade hem mig, så vad mig anbelangar har jag lika gärna inte mönstrat alls. Så, som sagt, input tack, särskilt från er som har mönstrat. Det här är iallafall som jag ser att det rent logiskt sätt borde fungera
.Tyckte du sa det ganska bra
Men istället för en lång lista, tänk på psykologen som en arbetsintervju, där psykologen är chef på den anställning du söker. Ge ett bra första intryck, stadigt handslag, se i ögonen, promota dig själv från första stund. (marknadsför dig själv). Var dig själv till 100%, om du behöver spela att vara någon annan, spela mer "matcho"/ ljuga osv då har man ju ändå inget i militären att göra? Det är igentligen allt man behöver tänka på.Prata mycket, svara på frågan som hon ställer men utveckla gärna mycket och sväva in på andra områden, det är då du slipper dom kniviga frågorna som nästan är "trick questions". Tex varför fick du så dåliga betyg på gymnasiet? till en person som fick average omdömen. Psykologen vill få dej att prata men pratar du på själv ganska bra, så slipper hon fråga massa saker vilket jag tycker är en fördel.
Jag träffade en skön kille under mina mönstrings dagar i Göteborg. Han gav ett ganska slarvigt intryck utåt och jag kunde se direkt att han var arbetslös. Men han var väldigt intelligent, vilket märktes när man pratat med honom ett tag. Därimot så fanns inte riktigt självkänslan där, vilket gjorde honom osäker och han spelade lite "kaxig" inför pyskologen fick jag höra. Då blev han underkänd och hemskickad direkt, han fick inte ens ett betyg vad jag vet.
Vi skämtade om att psykologen skulle va bäst på texas hold em utan att ens förstå hur spelet går till (våra psykologer var båda 50+) då de kan läsa av varenda bluff i stort sätt, eller bara se att du inte är 100% ärlig på en fråga.
Du har stora förutsättningar med de kvalitéer du skriver att du har
känner igen mig ganska mycket där. Följ mitt första stycke så kommer det gå galant.
Citat:
Tyckte du sa det ganska bra Men istället för en lång lista, tänk på psykologen som en arbetsintervju, där psykologen är chef på den anställning du söker. Ge ett bra första intryck, stadigt handslag, se i ögonen, promota dig själv från första stund. (marknadsför dig själv). Var dig själv till 100%, om du behöver spela att vara någon annan, spela mer "matcho"/ ljuga osv då har man ju ändå inget i militären att göra? Det är igentligen allt man behöver tänka på.
Men istället för en lång lista, tänk på psykologen som en arbetsintervju, där psykologen är chef på den anställning du söker. Ge ett bra första intryck, stadigt handslag, se i ögonen, promota dig själv från första stund. (marknadsför dig själv). Var dig själv till 100%, om du behöver spela att vara någon annan, spela mer "matcho"/ ljuga osv då har man ju ändå inget i militären att göra? Det är igentligen allt man behöver tänka på.Fast är inte det lite av problemet?
Jo visst att man ska ''vara sig själv'' men ganska uppenbart att det inte är ''en själv'' de (och praktiskt taget 99% av alla arbetsintervjuare över lag) söker efter.
Finns ju många som inte är så bekväma i just den situationen. Vet många som inte gärna sitter med ett stort leende och berättar sina livs prestationer inför främmande personer, men ger man dom en uppgift så ser de till att utföra den med mycket hög kvalité.
Känner en kille som är en riktig krigare. Jobbat flera slitiga arbeten (oftast inom bygg/industri) och tackade aldrig nej till obekväma arbetstider tex natt, i dåligt väder eller 12-timmars pass, kom aldrig för sent och jobbade alltid till 100% och lite till.
Problemet var att han inte var så mycket för det sociala med personer han inte kände. Tyckte själv att han var lite ''speciell'' när jag först träffade honom men efter ca en vecka visade det sig att han var en riktigt kul snubbe. Nu har vi vart nära vänner sedan flera år tillbaka.
Och det är detta jag tycker är så synd. Många bra människor som går miste om bra jobb och utbildningar bara för att sitta och le med glimrande ögon inte är deras grej.
__________________
Senast redigerad av youknowme4ever 2013-10-11 kl. 11:40.
Senast redigerad av youknowme4ever 2013-10-11 kl. 11:40.
Citat:
Varför tror du det? Försvarsmakten var och pratade i skolan idag så jag pratade med en kille som gjorde GMU år 2012, han sa jag borde komma in eftersom jag har viljan och fysiken. Det ända som jag tror kan hindra mig är psykologen... Har dock inga problem hemma och inget speciellt "negativt" i mitt liv så borde väl egentligen inte vara några problem där heller.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera