Hemvärnets nya fordon, personbil 8

1. Där jag gjorde värnplikten hade om inte varenda, så mer än varannan förarbevis på TGB11-13-20 och sedan en massa annat exkl. stridsfordon, artpjäser och tanks. De enda som ibland saknade förarbevis var just körkortslösa och en del mekskyttemeniga. GRG, pskott och KSP-58 fick väl alla minst en vecka vardera på. 12.7/.50/MG42 också i förekommande fall. Så jag tror att det där är ett problem som du överdriver. Möjligtvis kan det ju vara som så att folk gärna byter roll i HV.
2. Det där kallas för korruption men kan väl någon gång vara förklarligt då det är viktigt med motivation och att vara "på hugget" som ledare. Minns något reservbefäl som dök upp på någon bat/brig kader i simulator på tidigt nittiotal. Vi misstänkte att han var bakis och han hade noll koll samt försökte dölja det genom att låtsas att han hade dålig hörsel och inte kunde hänga med för att han lyssnade på radio.


1. Givetvis måste man inkludera sådant i grundutbildningen till hv alternativt använda redan utbildad trupp. I övrigt räcker nog defintivt 4 dagars övning för att bibehålla sådan kompetens över tid.


1. BV är ju ett bandfordon så det blir lite extra tid på sådana vagnar då det essentiellt är en stridsvagn utan pansar och vapen.

2. En BV ska inte användas till strid utan max med pansar till APC med ksp. En BV är inte en CV90 med 3P.

3. Ingår i grundutbildningen av fordonet och är inget problem. Du har låtit dig luras av slöhetsfaktorn.

4. Ge dig nu, lastning är något som är enkelt att lära ut.

Perfekt. Outa gärna förbandet så viövriga vet om vilket det rör sig om.



Maskering och avsittning/uppsittning är definitivt något av de svåraste saker en soldat kan ge sig på att genomföra.

Det finns alltid körkortsproblematiken. Skall man ha fordon för fred så kan man köra på personbilar som kostar som personbilar. Det man nu inhandlat är ett mellanting som dessutom inte är något som är koordinerat med övriga Försvarsmakten. Kostnaderna för service och underhåll är i mångt och mycket beroende av hur många olika fordonstyper och fabrikat som man har. Nu finns det inte ett fordon som passar för alla uppgifter utan självklart måste det finnas varianter.
Terrängbilarna 11-20 är gamla, omoderna, många är slitna och de är osäkra/trafikfarliga för de som färdas i dem jämfört med moderna prylar. MEN de uppfyller kraven för fältmässighet och har terrängframkomlighet som garanterat kommer behövas om det verkligen smäller. Dessutom är de i sammanhanget helt gratis (utom inom FMLOGs underbara värld).

Ett fordon baserat på TGB 13/20 chassi dör tex inte permanent av nedfallna elledningar (eller en EMP) och i värsta fall så kan den i mångt och mycket fältrepas av en hyfsat motorintresserad soldat/förare med konsumentprodukter du kan hitta på första stormarknad. Den startar garanterat även i minus 30-grader och du behöver inte oroa dig för att köra en brännare på tråget om den ändå är kinkig. Att byta en glödlampa kräver en skruvmejsel och varken koppling eller låda kommer rasa om du tvingas köra genom lera eller snö.

Bara en sådan sak som automatlåda på PB8, hej serviceavgifter.
Skadade, bårplatser? Ingen eldberedskap under färd osv osv.

Jag kan förstå idén med skjutfältstaxi eller för att en bevakningspluton snabbt skall kunna ta sig ut till ett objekt vid incidenter. Men då skulle man i så fall fortfarande ha synkat något inom hela FM när det gäller nya transportfordon och slängt in saftblandare och tilldelat på specifika förband/plutoner.

Jag vänder mig emot hela resonemanget att motorisera bråkdelar av en förbandstyp med skräddarsydda fordon som primärt främst håller för fredstida bruk för en kostnad som i sammanhanget är obefogad. Då hade man kunnat lägga samma summor på att låna in fordon som finns befintligt inom Försvaret för fredstida bruk och sedan gjort upp planer på att beslagta bussar och annat i händelse av krig (om man ändå bara skall kunna rulla på asfalterade ytor) och lägga pengarna på stridsutbildning och förarutbildningar istället.

Skall man göra större fordonsinköp är det vansinne att bara titta på en förbandstyp eftersom man aldrig kommer att kunna få någon strömlinjeformad och prisvärd underhållsorganisation som dessutom kommer att kunna ha ett reservdelslager värd namnet om skiten träffar fläkten.
Ett försvar bör vara enhetligt och fordonsdelar skall i nödfall kunna plockas från havererade civila fordon som står i trafikstockningarna på landets motorvägar eller återfinns på närmaste entreprenadverkstad. Jag vågar lova att det utanför storstäderna kommer att bli problem även i fredstid med att ha prylarna rullande och jag tvivlar starkt på att det ens går att använda många reservdelar från befintliga FM-sprintar på PB8 då det är olika modeller.

Det är nästan så att man tycker synd om prostatagerillan, som idag består av många unga och relativt välutbildade soldater som på pappret bedöms ha en viss typ av uppgift men som de flesta av rang i smyg förväntar sig av att, i värsta fall, kunna agera stoppkloss mot en mekaniserad fiende tills dess att tyngre förband kan grupperas. Om inte annat så utgör de det största numeräret av personal tillhörande FM och i en krissituation eller katastrof så kan man alltid hoppas att förbanden inte blir till ytterligare en belastning på systemet på grund av att de inte kan lösa sitt eget underhåll över tiden.


Om Sverige skulle börja ge HV manpads eller RBS70 så får vi lägga ner flygvapnet och sälja helikoptrarna.
Luftvärn i händerna på folk som inte är integrerade i luftförsvarssystemet och/eller har gedigen utbildning och ledning är att be om problem. En solig klar dag i fredstid utan att något skjuter är det en femma att korrekt identifiera och agera på ett flygföretag. En mulen vinternatt när det mullrar i luften och smäller på marken så kommer det skjutas ner egna kärror eller hkp.

RBS 70 i Hv går dock att fixa. Dagens flygvapen är litet och kommer kraftsamlas i någon del av landet så det kommer inte precis svärma över gripen plan över varenda hemvärnsbataljon. Förut fanns det LUFOR i hemvärnets bandvagnar men det systemet har ju bytts ut mot ett nytt modern som Hv dock inte har fått.

Man skulle nog kunna lösa stridsledning på något sätt genom militärregion staben. Utbildning för hemvärnets luftvärnsenheter ska självklart få mer utbildning än vanliga Hvsoldater och det lutar snarare mot GSS/T. Har man råd att förbandsätta RBS 70 så har man råd med lite mer utbildning.

Alla hemvärnsoldater behöver ju inte ha exakt lika mkt avtaldstid. Det borde i allmänhet funka mer som i GSS/T systemet att det är mer flexibelt.

Då tror jag mer på en återgång till ett par decennium tidigare med speciella LV förband som har det som enda uppgift (och ett fåtal objekt att skydda) och även utrustningen baserad i närheten. Dock är det skillnad på en gammal LV-akan som kan stå i en gammal lada och där fältskjutningar kunder ordnas för en inte orimlig peng och LV-robot som kostar multum att underhålla, öva och skjuta (och dessutom bara kan skjutas på ett fåtal platser i landet under fredstid).
Robot och stridsledningssimulatorer är ett måste för att upprätthålla kompetensen och man kan inte skeppa HV folk ner till Halmstad eller upp till Boden för att öva ett fåtal dagar per år.

När det sedan kommer till stridsledning och flyg så handlar det inte enbart om flygvapnet, även om de måste stå för samordningen utan även om civilt flyg men även helikopter, UAV och robot (som ändå får anses vara huvudmålet för kortdistans-lv).
Skall man lägga pengar på någon form av tyngre understödsvapen inom HV är det snarare grk eller pvrobot av något slag som man bör satsa på (och en modern pvrobot kan i nödfall även skjuta hkp).

Oavsett vilket så kommer du inte att kunna transportera eller underhålla någon form av kvalificerat LV med minibuss i längden då man inte ens är tilldelade elverk eller har fordon kapabla att lösa den biten.

HV av idag är till uppgift egentligen förband för bevakning och eskort men som man utrustar och övar för att kunna lösa infanteristrid mot en reguljär motståndare, med grg, ksp, mineringar, sprängtjänst osv.

Hv har även Bv-plutoner och i norr används bara Bv. Man skulle kunna lösa det med att Lv-plutonerna har Bv 206.

Hur stora elverk pratar vi om här? Hv har elverk 1800W och 4000W.

Det enklaste vore med en uppdelning av HV i en "professionell" del och en "allmän" del, där den allmänna delen sysslar med samma som de gör idag medans den "professionella" har ett utökat kontrakt med större krav och fler timmar.
Från denna "professionella" del så har man ett fåtal centraliserade övningsförband, tillsammans med armén, där dessa utbildas i GRK, LV-robot och PV-robot.

Vilket då ger dels normala lokala HV-förband, precis som nu, beväpnade med AK, GRG och KSP, samt att det på högre nivå finns tillgång till GRK, LV och PV, som sedan i en eventuell krissituationen fördelas ut till de lokala förbanden efter behov.


Något som kraftigt skulle öka HV-förbandens effektivitet, och allt som krävs av de vanliga HV-gubbarna är att en del av dem får en helgutbildning i hur man leder indirekt GRK-eld, medans den utökade delen hamnar halvvägs mellan reguljära, kontrakterade soldater och HV-män.
Lite som deltidssoldater istället för fritidssoldater.

Med tanke på det relativt låga antal soldater som krävs för GRK, LV och PV jämfört med vanliga infanteriförband, och det relativt låga antal system som skulle finnas, så borde det inte vara så svårt att hitta ett par hundra man villiga att göra nåt i stil med 40 dagar om året, utspridda på ett antal helgövningar samt ett fåtal helveckor på arméns utbildningsförband, utöver vanliga HV-övningar tillsammans med lokala HV-förband (som är på mer frivillig basis).

Lägg sedan till att man kanske kontrakteras på minst 2 år, och har en inledande befattningsutbildning på någon månads intensivträning inom arméns regi på systemen när man inleder tjänsten (jag förutsätter då att det handlar om redan antagna och färdigutbildade HV-män, så det endast är befattningsutbildning som krävs och man inte behöver arbeta med grundutbildning eller fysisk träning).



Det skulle naturligtvis kosta en del, men med ökat samarbete med armén, som har utbildningskapacitet till övers med tanke på alla nedläggningar, så borde det fungera om bara intresset finns.
Och det skulle öka HVs kapacitet betydligt, och dessutom möjliggöra ökat samarbete mellan HV och armén genom att dessa förband skulle bli "halv-reguljära" och snarast hamna halvvägs mellan HV och armén.

1. Problemet i ditt resonemang är att drivmedlen tar slut långt innan de där olyckorna inträffar i en krigssituation. Dvs. man kan bara förutsätta att det finns full tank+ 1 reservtankning och sedan hoppas på reservlagren runt i kring landet, samt förstås att de inte är utslagna, att annat prioriteras mm. Därefter blir det FT drivmedel och veddrift. Då är TGB:erna helt ute ur bilden.


1. Finns väl 50.000+ civila fordon att hämta prylar ifrån, kanske mer än så.

2. Är avsevärt bättre TGB 11/13 samt även 20 utom när det gäller moddade ambulanser.

3. Det är för bövelen bara öppna dörren och stiga ur, hur svårt kan det vara?

4. Det där är lite old school men jag berätta att just fordonet i civil version av olika märken typ renault, vw, merca varit det vanliga fordonet för sådan verksamhet så det är inget nytt som avses utan helt enkelt erfarenheter från nedskurna verksamheter med diverse armerekord mm. som förbättras lite eftersom den svaga punkterna i ekvationen alltid var just uthållighet och att fordonen som användes var typ 10-15 år gamla rostburkar, helt utan meningsfull terrängförmåga.


1. Snarare har väl utbildningsnivån i prostatagerillan sjunkit över åren. Fordonen är säkert lite av en lock grej också. . Ingen vill ju åka 15 år gammal byggminibuss för 7.500kr förstås.

2. Du det där förutsätter fortifikationer etc. Möjligtvis kan man tänka sig att HV kan överfalla svagare spaningsenheter, isolerade plutoner på kanterna eller bakre förband. Inget mer.

3. Som jag tidigare skrev så ger drivmedelsmässigt det där fordonet en ökad uthållighet som kan beskrivas i körda mil. dvs. 160x1 för det nya fordonet och 160/3 för de gamla fordonen.


1. Varför då, en manpad torde inte kosta mer än en gammal volvo?

2. Manpads och RBS-70 vapen brukar inte ens beskrivas på den strategiska nivån. De är till för att förband och objekt ska kunna värja sig gentemot nära uppvaktning av attackflyg medelst bomber, kortdistans raketer och akan. Dvs. förhindra att fi kan utnyttja luftöverlägsenhet till fullo. I övrigt konkurrerar inte manpads eller RBS-70 med flygvapnet överhuvudtaget, även om man hade 2 RBS-70 per säg 500HV så skulle man inte täcka in en meningsfull volym för att kunna kalla flygvapnet överflödigt.

3. Det där med civila faror är bara pajasteorier.

Drivmedel finns i ganska ansenliga mängder, både civilt och militärt. Speciellt när resten av samhället stannar. Drivmedel är kanske den enda faktor som FM tagit på allvar i logistiksystemet de senaste decenniet.

Nu har jag inte personligen sett det men rykten inom FM gör gällande att det inte får plats bårar eller ens finns fästanordningar för patientplatser/bår i Pb8.

Om personalen under en eskort tvingas kliva ur fordonet innan de kan besvara elden så är det något som är fruktansvärt fel. Dessutom vågar jag lova att det går betydligt snabbare att få av en skyttegrupp från en 20-bil än en minibuss, samt att den senare kan köra av vägbanan ur den värsta elden med understöd av en takmonterad KSP medan den förra blir stående där den står.
En Tgb20 är verkligen inte ett toppmodernt fordon men principen med enhetliga terrängfordon med samma reservdelsbank är fantastisk, både i fred och vid kris. Efter bandvagnarna och dumpern så är Tgb13/20 bland de bättre när det gäller terrängframkomlighet inom FM så själva grundkonstruktionen/chassit/plattformen är det inget fel på. Det är åldern på de befintliga som ställer till det.

Jag vågara påstå att utbildningsnivån är markant bättre i dag eftersom en hel del duktiga soldater inte längre är krigsplacerade och då sökt sig till HV.

Vad det förutsätter har inget med saken att göra. HV-förbanden inkluderas i de nationella skyddsstyrkorna och förväntas lösa en rad uppgifter som kanske var rimligt med 50-talets åsikter om Infanteriets kapacitet.

Förutom att det blir bra många extramil för att ta sig runt en sprängd viadukt, trafikstockning eller raserad vägbank med förplägnad och ammunition.

Risken är som sagt att förbanden blir en belastning för övrig verksamhet inom regionen om de inte kan lösa sin egen logistik på bataljonsnivå. Utan terränglastbilar på trossnivå och fordon i stil med 11/13/20 på kompaninivå så är man helt beroende av fungerande civil infrastruktur för att lösa förplägnad och ammunitionstjänst.


En robot kostar per-styck ungefär som en bättre begagnad Volvo. Och då pratar vi om något som du måste övningsskjuta med jämna mellanrum.


Nu pratade jag inte om konkurrens mellan vapenslagen utan om vådabekämpning. Antingen har du ett integrerat luftförsvar med flyg och LV eller så kan du skippa flygplanen.
En robot i stil med Bolide kan utan problem skjuta ner en kärra eller helikopter från marknivå upp till 3-4000m vilket utgör en avsevärd fara för precis allt eget och civilt flyg och helikoptrar. Speciellt om det inte är integrerat i luftförsvarssystemen i övrigt.
Utan korrekt utbildning, utrustning och samband så är luftvärn livsfarligt för egna flygfarkoster och beläggs i normalfall med eldförbud (om förutsättningarna saknas). En 70-pluton kan täcka in ett avsevärt område där åtminstone inte jag skulle vilja flyga om det inte var ett väl integrerat LV förband. Som sagt är det skillnad på fred, dagtid och klart väder och krig, mörker och begränsad sikt (och en Hkp16 och en Mi24 är inte helt lätta att se skillnad på i trädtoppsnivå på 3000m, eller en Airbus och en Antonov på 5000m för den delen heller).

Man skulle kunna lägga ner Hemvärnet helt och hållet och istället sätta upp kaderförband med yrkesofficerare och specialister som fyller viktiga funktioner och istället ha "hemvärnssoldater" för att bemanna skytteplutonerna när det skiter sig.

Som rena bevakningsförband fungerar det utmärkt och även insatskompanierna kan nog sägas hålla en högre kvalitet men skall det till pv-robot, specialistförmågor som samband, trafikplutoner, LV, eldledning, pionjärer och annat, eller kvalificerade stridsuppgifter som att försvåra en mekaniserad bataljons framryckning så stoppar det inte med avtalstimmar på hela förbandet.

Ute i verkligheten så var det dock inte så att "nästan alla" fick förarbevis,
alla fick inte utbildning på ksp och grg, tksp fick extremt få utbildning på
(besättningarna på SB90H) och MG42 fick självfallet inga soldater utbildning på
eftersom det var ett vapen som försvaret inte har använt.



Utbildningen till HV är på tok för kort för att inkludera specialistutbildningar
och att använda "redan utbildad trupp" är extremt sällan görbart,
då HV dels lider av personalbrist och dels av frivillighet,
så sannolikheten att man skulle råka hitta folk med rätt specialistkompetenser
är försvinnande liten.


Problemet är att dessa fyra dygn inte är tillgängliga,
då man i första hand måste lägga en massa energi
på att öva enskild soldats uppträdande, stridspars strid, grupps strid,
(med gruppchefer som ofta saknar gruppchefsutbildning från värnplikten)
plutons strid,
(med plutonchefer som ofta saknar plutonchefsutbildning från värnplikten)
kompanis strid,
(med kompanichefer som ofta saknar kompanichefsutbildning från officershögskolan)
skyddsvaktstjänst, strid i bebyggelse m.m.,
så att man efter en 4-dygnsövning förhoppningsvis kan hålla den nivå,
som man egentligen borde ha haft innan övningen.

Så dels så saknar man möjlighet att specialistutbilda personal
till t.ex. bv, tgb, grk, eldledare, pvrb, lvrb,
men man saknar även möjligheten att öva tillräckligt för att bibehålla kompetensen.

Hade HV däremot byggts upp via värnplikt,
d.v.s. där manskapet inom t.ex. varje pluton har genomgått vplutbildning gemensamt,
(d.v.s. riktig värnplikt och inga 3 månader)
ja då hade det funnits goda förutsättningar att bibehålla kompetensen
med 2x4 dygns övningsuttag varje år, då alla skulle sitta
på rätt grundutbildning för sin befattning och då alla skulle vara samspelta.
Då skulle dessa övningsdygn varje år handla om att repetera sådant
som alla redan är grundligt utbildade på, i.s.f.
att man ska försöka lära gruppchefer som aldrig har varit gruppchefer
skillnaden mellan ansatsvis och växelvis framryckning,
lära skarpskyttar som aldrig har varit skarpskyttar hur ballistikkortet fungerar
och lära kspskytar som aldrig har skjutit ksp förrut hur man åtgärdar eldavbrott i ksp.


En robot till MANPAD kostar som en ny Volvo...


Åfan.

Säg det till passagerarna på Iran Air Flight 655 och Siberian Airlines Flight 1812,
eller varför inte Kevin Main, David Williams, Italo Balbo, Heinz Schenk eller Predrag Milutinović...

1. Jag kan ju säga att där jag gjorde värnplikten så hade närmare 75% av alla värnpliktiga någon form av förarbevis och ofta väldigt många förarbevis.

2. Varenda soldat hade 1 veckas utbildning vardera på ksp-58, pskott och GRG.

3. MG42 fanns i varje stridsvagn, dock med en annan beteckning.


1. Det där är förstås bara trollflöjtens fantasier precis som vanligt.

2. När man har för lite folk så använder man sig av påfyllnadsmetoden och extra utbildning för att fylla luckorna, precis som på 1400-talet.


1. Faktum är att GRK, lvrb, manpads och lv40 inte behöver så mycket av den saken då deras positioneringar i allmänhet bestäms slutgiltigt av kompC eller plutC.

2. Så essentiellt pratar du om andra saker än support&skyddssystem.


1. Att utbilda eldledare är inte särskilt krävande snälla du. Resurserna som krävs kan man genomföra med en klass högstadieungdomar med karta och kompass. I övrigt är en manpad inte mer komplex än ett pskott. Ett robotsystem inte mer komplext än ett grg, en lv40 inte mer komplex än en ksp-58. osv.
2. Sedan skriver du att jag har rätt. Tackar!

3. De kan ju också vända på steken och säga att ifall en sjukvårdssoldat hellre vill skjuta ksp-58 i HV så kan han ta någon kurs från frivillig försvaret samt erbjuda årliga extra dagar för sådant, givetvis med betalning. Skulle det säg vara 4 dagars kurser och det skulle dyka upp 50 pers på varje kurs och krävas säg 5-10 instruktörer samt gå åt säg 100kg ammunition så är inte kostnaden särskilt hög.


1. Det beror ju på vilken modell man väljer att skaffa in. Det finns gott om manpads med tillverkningskostnader kring 2000-3000 spänn, per robot.
2. Problemet med din teori är förstås att varorna i de fallen som du likt en full kanin babblar om inte försnillats utan aktivt delats ut till de ansvariga för dåden.