Hemvärnets nya fordon, personbil 8

Så vilket fordon skulle du rekommendera som klarar följande:

1 - Rymma 1st HV-grupp, med all utrustning samt hund utan släp.
2 - Tillräckligt billig för att köpa in i tillräcklig mängd.
3 - Billig och enkel att serva.
4 - Billig i drift.
5 - Vara relativt lätt att hitta eller utbilda förare på,
i ett HV som har kroniska problem med att rekrytera och behålla personalen.

Nej, naturligtvis tänker de inte så. Men HV är motoriserat infanteri med de för- och nackdelar som det truppslaget har. En av fördelarna är att fienden aldrig kan vara säker på var det är någonstans eller var det kan dyka upp.

Det behöver alltså inte alls vara så att fienden ligger och väntar på HV i något bakhåll. Troligare är att det är HV som är först på plats och att det istället är fienden som springer på pumpen. Där är mercedesbussarna ett starkt kort. Snabba, allt en grupp behöver för en vecka kan tas med, inte iögonenfallande och har lång räckvidd. Billiga.

Det finns alltså för- och nackdelar med allting.

1. TGB11 var i och försig ett rymdskepp när den var ny, men idag så är de ju slut. I övrigt så är det ju drivmedelsförbrukningen det handlar om samt själva profileringen av verksamheten som kombattanter enligt lag&avtal&konventioner.

1. Då är det osannolikt att HV kommer fram.

2. Det där låter som en övning på åttiotalet för bakre lättare mekförband. Att langa av ett släp är inga problem, vidare gör fordonen det möjligt för HV att i lite större förband ägna sig åt olika varianter av positionsförflyttningsförsvar samt förstås att verka över en större yta avseende de såkallade "insats" förbanden inom HV.

3. Ett släp kan innehålla mycket. Lv40, tpvrb, lvrb70/2, grk, tradio, radar, annan utrustning etc. Men det är inte alltid nödvändigt att släpa med sig sådant hela vägen även om det kanske är önskvärt ibland. Det är lite framtidsutveckling avseende släpen. Tänker man sig det idag svårföreställiga begreppet HV-bat så tänker man även 1 grk plut, 1 lv40 plut, 1 lvrb och 1 teknik/sb pluton. Då blir HV plötsligt lite slagkraftigare med världens största maskingevär, världens bästa grk med slufa och en fortfarande konkurrenskraftig lvrb.

4. Packning lämnas väl alltid i fordon eller kvarter?

5. Själva fördelen med HV brukar sägas vara god eller "bättre" lokalkännedom samt enorm förtidsplanering av stridsplatserna. Men tankeläsare är de väl inte.

6. Flygföretag, hmmmm. Du menar som under ww2 och senare krig med insatser uppåt 300 flygplan mot varje anfallsmål. Fast jag tror inte att HV planerat för saken egentligen eftersom de nog är betraktade som för insignifikanta för förplanerade flyganfall annat än just i bataljons storlek, koncentrerat samt ledningsfunktioner.

7. Det skulle nog inte göra någon större skillnad ens om HV åkte APC/IFV på en svensk skogsväg i ditt exempel/förslag. Trots allt är det svårt att missa med skjutavstånd <100m och alla har massvis med lätta mobila pvvapen idag.

Men HALLÅ!

På den gamla goda tid, som jag tror nostalgikerna här tänker tillbaka på, hade försvaret traktorer med släp. På kokgruppens traktor hängde två släp (vattenkärran). Soldaterna åkte PTP-kärra eller cykeltolkade (det kan betecknas som oerhört många släpvagnar ur denna synpunkt).

Poängen är fullständigt klar: Om man åker i ett fordon av typ Pb 8 men också fordon av karaktären lätt bandvagn, terrängbil(övrig), PTP-kärra eller cykel, så begriper man att man går av sitt fordon, man kör det inte in i ett bakhåll och ruskar av sig ens finkalibrig eld.

Därvid torde cykel kanske vara mest intuitivt oskyddat och samtidigt tystast, smidigast och mest lättavsuttet. Fram för mer cyklar.

Givetvis är ett ändamålsenligt, krigarmålat släp ett lämpligt tillskott till det här fordonet. Att ett släp inte är så lätt att backa snabbt med har inte med säkring av ett skyddsobjekt att göra.

I beställningen ingår ett släp till varje fordon.

Men jag har aldrig ens sett en Pb8, jag har bara läst och hört om dem. Man har alltså bytt bakaxel och man har satt i 24 V elsystem. Stämmer det?

Finns fler finesser? T ex vinsch och att man kan använda bilen som elverk? Elström är ju en ständig bristvara i fält och en vinsch är skitbra både vid räddningstjänst och vid egen fastkörning.

Ja istället för att skrota ett par tusen terrängbilar och bandvagnar som haft mindre än 500mil på räknaren kunde man ha utrustat HV med dylika, eller kanske till och med uppgraderade varianter.
Man blir galen på LOU ibland. Det kryllar av företag som sysslar med mekaniska produkter inom landet, och många underleverantörer till den Svenska automotiva industrin som inte skulle missgynnats av en större gemensam beställning direkt från FMV. Istället blir det olika spår för HV och resten av Försvaret för att köpa en i grunden civil produkt från utlandet som kräver enormt mycket av föraren för att kunna framföras utanför väg (för att inte tala om snö).
Men man kanske iskallt räknar med att när katastrofen eller kriget är ett faktum så kommer det inte förekomma några trafikköer, nedfallna träd eller elledningar, oplogade vägar, raserade broar eller bortspolade vägbanor eftersom civila entrepenörer ju får betalt för att hålla vägarna i farbart skick.
Dessutom kommer en större kris i Europa (som skulle kunna föranleda skarpa insatser av tex HV) inte betyda att reservdelar från Tyskland försvinner ur hyllorna. Självklart kommer leveranserna att fortgå som vanligt.

Problemet med FM och HV är att man vill ha ett gratis-nationalgarde för att täcka försvarsförmågan samtidigt som Försvarsmaktens egen underhållsorganisation är kraftigt eftersatt. Servicen på en civil bil är knappast enklare eller billigare än på en terrängbil när det väl kommer till kritan (med en enhetlig och gemensam underhållsorganisation och fordonspark).

Jag tror du har fel här. När Kriget Kommer (känd skrift) kommer förstås inte pb 8 eller något annat generellt persontransportfordon att vara problemfritt. Men det är ju inte heller för ett krig som de köps in, utan för att användas till dess det kommer ett krig, i fred som som transportresurs och bruksfordon för övningar och de uppgifter Hv skall bidra med i fred. Att köpa ett dugligt terrängående fordon med kapacitet att gå över vattendrag innebär bv206, och sådana hade vi, och kanske har så det räcker.

De sista stora dumpningarna av oanvända (i princip, ett antal bandvagnar och tgb hade verkligen inte mer mil på mätaren än avståndet från fabriken till mobförrådet och hade stått så sedan 1990 eller så) gjordes ju ungefär 2005, när ett par rejäla partier såldes ut. Jag tror också att det fortfarande står en hel del i förråd här och där, bland annat i ett par bergrum i Mellansverige.

Men, om man inte motionerar gamla bilar (eller bv) med jämna mellanrum, så kommer de (om de tas i bruk ur sin malpåse) att kräva en rejäl service och utbyte av massor av "mjuka delar", de måste i många fall dela och packa om transmissoner, motorer och mekanik som inte baxats eller rörts i övrigt och det är naturligtvis inte gratis. Sedan måste man beställa en livstidsuppsättning slit- och reservdelar till varje vagn, och om en bv används till "all körning" tar den slut rätt fort.

Visst kunde man tänkt sig andra lösningar än mercabussen, men vad som passat bättre från det som finns kommersiellt idag vet jag inte.

Personligen anser jag att det ju är trist att kasta bort felfria grejor som kan brukas en tid till, men det är nu krigsmakters sed då krig är vunna. Kalla Kriget är slut, och all den utrustning som kanske t o m vann vår lilla del av detta åt oss har tjänat ut, så är det. Sedan kasserades den.

Tgb 11 är för liten, för dyr i drift, för dyr att underhålla,
håller på att falla i bitar, samtidigt som vi där har körkortsproblematiken.

Tgb 13 är för liten, för dyr i drift, för dyr att underhålla,
håller på att falla i bitar, samtidigt som vi där har körkortsproblematiken.

Tgb 20 är tillräckligt stor, men är dyr i drift och att underhålla,
håller på att falla i bitar, samtidigt som vi där har körkortsproblematiken.

BV-206 är för liten, för dyr i drift, för dyr att underhålla,
håller på att falla i bitar, samtidigt som vi där har körkortsproblematiken.

Det är trots allt inte så lätt att hitta folk som frivilligt
vill lägga stora delar av sin semester, eller ta tjänstledigt
för att skaffa sig förarbevis på Tgb/Bv.
Ö.h.t. så är många av de saker som föreslås för HV otänkbara,
eftersom det skulle kräva att folk tar tjänstledigt för att gå olika utbildningar.
T.ex. förslag om MANPAD, Patgb, Pvrb, grk o.s.v.

1. Det där känns ju lite ww2. Traktor-koken var på de flesta förbanden definitivt borttagna på sjuttiotalet och utbytta mot just ombyggda lastbilar, med relativt goda möjligheter till fältkok. Möjligtvis fanns de kvar just vid kvarvarande cykelskytteförband som ju även använde traktorer vid tolkning.

2. Jag tror att den fråganden är lite bakom flötet.

1. Förarbevisen är egentligen inget särskilt problem för en individ som redan har relevant civil motsvarighet. Det tar väl 3-5 dagar att fixa sådant.

2. Däremot är förstås åldern på de existerande fordonen och slitaget alldeles för högt och medger för höga driftskostnader samt för låg uthållighet. Det är ju trots allt 40-50 år gamla prylar som körts rejält.

3. Manpad tar ca. 3 dagar att lära sig, större system som RBS70/2 ca 1-2 veckor. Vad gäller de övriga vapensystemen så är det ju samma utbildningstid som i invasionsförsvaret dvs. 1 vecka grundutbildning och sedan utveckling. Med fördel reserveras sådana vapen på personer som redan är utbildade i de gebiten.

Problemet är att personal som är utbildade på rätt grejer ofta saknas,
att de som har rätt utbildning inte kan placeras i en specialistbefattning som de behärskar,
eftersom de behövs på andra befattningar,
eller för den delen att personal som har kompetens placeras fel, p.g.a. all svågerpolitik.

T.ex. att en reservofficer med truppföringserfarenhet
hamnar som signalist i kompanistaben, medan en gruppsjukvårdare
helt utan chefsutbildning blir stf plutch, eftersom den senare är tjenis med kompch.

Hur som helst, i en organisation där rätt folk saknas
(t.ex. folk med lastbilskort, utbildning på pvrb, grk, eldledning, lvrb o.s.v.),
där folk (både de aktuella specialisterna, men även plutons och kompaniledningarna,
som måste utbildas i fältövningar i hur de ska använda de nya systemen)
måste erhålla utbildningar som är flera veckor (eller månader) långa,
där folk ofta tröttnar och lägger av och där förband
hela tiden måste läggas ner/slås ihop i nya förband
så blir all utbildning som inte kan hanteras inom 4 dagars SÖF/KFÖ orealistisk.

Jag har t.ex. ett vagt minne av att BV-utbildningen (för de som inte är utbildade på Tgb)
är i storlek 5 veckor lång
och då är det mest skit och pannkaka med de besättningar som kommer därifrån.
De kan köra och genomföra rutinmässig service av fordonen,
men de har inte haft tid
(och soldaterna, samt grupp-, plutons- och kompanichefer har inte fått någon utbildning alls)
med att lära sig hur fordonet ska användas stridstekniskt.

T.ex. såpass grundläggande saker som att köra fordonen av vägen
och kamouflera dessa när man kommer till FAP.
Eller hur fordonen ska lastas, hur personalen ska fördelas i fordonet,
hur man ska genomföra av- och uppsittning o.s.v.