Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2013-09-13, 01:21
  #1
Medlem
Pulver-Henkes avatar
1. Jag lever helt isolerad, träffar aldrig någon.

2. Jag har väldigt svårt för att vara bland folk.

3. Psykiatrin vill inte ens träffa mig, jag kontaktar dom och kontaktar dom men dom säger att jag får reda ut det själv.

Vilka råd har ni till mig? Jag fruktar att jag är så deprimerad att jag inte kan se klart själv. Jag tänker ta och söka jobb trots att jag aldrig haft något och är över 30 år och saknar utbildning. Det kan ju liksom inte bli värre än vad det redan är, även om det bara är ett städjobb jag får så skulle jag vara nöjd.

Vad tror ni om min situation? Hur ska jag ta mig framåt? Snälla, ge mig råd...

Mvh

P-H
Citera
2013-09-13, 01:31
  #2
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Pulver-Henke
1. Jag lever helt isolerad, träffar aldrig någon.

2. Jag har väldigt svårt för att vara bland folk.

3. Psykiatrin vill inte ens träffa mig, jag kontaktar dom och kontaktar dom men dom säger att jag får reda ut det själv.

Vilka råd har ni till mig? Jag fruktar att jag är så deprimerad att jag inte kan se klart själv. Jag tänker ta och söka jobb trots att jag aldrig haft något och är över 30 år och saknar utbildning. Det kan ju liksom inte bli värre än vad det redan är, även om det bara är ett städjobb jag får så skulle jag vara nöjd.

Vad tror ni om min situation? Hur ska jag ta mig framåt? Snälla, ge mig råd...

Mvh

P-H

Vad är anledningen till att dem inte vill träffa dig?
Citera
2013-09-13, 01:34
  #3
Medlem
Pulver-Henkes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Sjukdom-1854
Vad är anledningen till att dem inte vill träffa dig?
Dom säger att det inte finns underlag till samtalsbehandling, eller någon annan behandling heller för den delen, då jag inte är sjuk nog.
Citera
2013-09-13, 01:35
  #4
Medlem
Det viktigaste är, ut och träffa folk.
Sök till någon utbildning alternativt skaffa dig ett jobb där du träffar folk, som du kan börja umgås med.
Då kommer ditt självförtroende växa och livet kommer att kännas bättre.
Citera
2013-09-13, 01:46
  #5
Medlem
Pulver-Henkes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av BitLord
Det viktigaste är, ut och träffa folk.
Sök till någon utbildning alternativt skaffa dig ett jobb där du träffar folk, som du kan börja umgås med.
Då kommer ditt självförtroende växa och livet kommer att kännas bättre.
Hej!

Tack för svar! Jag provade att hoppa på en utbildning nu i augusti men jag fick någon sorts enorm stressreaktion. Jag bröt i hop fullständigt.

Men jag håller med dig; att se folk är den rätta vägen. Frågan är bara hur jag ska ta första steget? En halvtidsutbilding kanske...?

Fan, vilken meningslös tråd känner jag nu. Den senaste tiden har jag gått ut på stan och bara satt mig på en bänk bland folk trots min sociala fobi eftersom jag känner att jag bara inte bryr mig mer.

Okej, första förslaget: Träffa folk. Status: Jobbar på det. Ska gå till försäkringskassan i morgon och fråga hur det funkar med förtidspension om man ska skriva in sig på arbetsförmedlingen.
Citera
2013-09-13, 02:05
  #6
Medlem
st0ckiss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Pulver-Henke
Hej!

Tack för svar! Jag provade att hoppa på en utbildning nu i augusti men jag fick någon sorts enorm stressreaktion. Jag bröt i hop fullständigt.

Men jag håller med dig; att se folk är den rätta vägen. Frågan är bara hur jag ska ta första steget? En halvtidsutbilding kanske...?

Fan, vilken meningslös tråd känner jag nu. Den senaste tiden har jag gått ut på stan och bara satt mig på en bänk bland folk trots min sociala fobi eftersom jag känner att jag bara inte bryr mig mer.


Okej, första förslaget: Träffa folk. Status: Jobbar på det. Ska gå till försäkringskassan i morgon och fråga hur det funkar med förtidspension om man ska skriva in sig på arbetsförmedlingen.


Det var väl inget meningslöst med den här tråden? Vad som hade varit meningslöst skulle vara om du skitit i att göra den och fortsatt i dina gamla spår. Suttit hemma, skitit i att träffa folk, bara gått ner dig ännu mer.

Att du bara går ut på stan och sätter dig på en bänk är ju faktiskt ett bra första steg. Förhoppningsvis kan det hjälpa dig överbygga din fobi.
Ett bra sätt att bearbeta fobier är att utsätta sig själv för det man är rädd för och inse att det inte är farligt.

Så, fortsätt med det. Krogen kanske skulle kunna vara något med, fulla människor är alltid översociala och det är nog lättare för dig med om du är onykter när de tar kontakt.

Lycka till hos FK och AF imorgon, de kan vara riktiga jävlar att ha och göra med, men skam den som ger sig!
Citera
2013-09-13, 02:16
  #7
Medlem
Neandertals avatar
Lycka till med jobbsökandet! Hoppas på det bästa men försvänta dig det värsta. Jag fick söka en jäkla massa jobb innan jag fick mitt nuvarande.

Om det skulle skita sig med jobbet kan du ju kanske hoppa på en utbildning på halvfart. Välj något som är trevligt, roligt och lättsamt om du inte pallar mer.

Du hittar nog på något. Finns alltid något att göra, och det är alltid bättre att göra något än att göra ingenting alls! :-)
Citera
2013-09-13, 02:32
  #8
Medlem
Har också ett problem angående att vara nere och deppigt ibland, jag har på sistone märkt hur falska alla runt om mig är egentligen och att de alltid varit det fast jag ser det nu mest i takt med att man blir vuxen..

Och de dessa personer är mycket väldigt mycket ärliga tillskillnad från andra männsikor tycker ändå .sen är det personer nära mig som jag inte kan bara drA iväg och lämna men att vara bland de gör att jag mår dåligt , man kan inte fly från vardagen bara för att undvika negativitet som de sprider .. Tips
Citera
2013-09-13, 02:32
  #9
Medlem
Fogmassas avatar
Du kan testa att läsa någon distanskurs (sök på studera.nu) om du vill pröva att studera lite. Bara att göra något och kunna säga att "ja, jag pluggar lite just nu" är en skitbra boost för självförtroendet.

I det långa loppet tycker jag du ska söka en utbildning på "riktigt". Jobbsök är nog det värsta som finns för att sänka självförtroendet. Var i alla fall beredd på att du kommer att få massor av avslag. Bästa är att höra sig för bland kontakter, men har man få eller inga så är det förstås svårt. Men en utbildning är en nystart. Att byta spår i livet ses ofta som äventyrligt och positivt och du kommer ha lättare att få jobb då.

Tänk på att allt är värst i början. Inget träningspass är så vidrigt som första gången. Så kommer det förmodligen att kännas när du börjar plugga också. Förstår ångesten, men tänk att det finns alltid omtentor, och att den myckna litteraturen ofta är rena grekiskan, men genomgångarna brukar vara betydligt enklare.

Om den sociala biten känns jobbig, så brukar jag "fejka" självförtroende. Man kommer oerhört långt bara på att verka lugn och avslappnad. Man måste inte heller vara klassens mest pratsamma och sociala person.

Lycka till! Strongt att vilja göra något åt sitt liv.
Citera
2013-09-13, 02:34
  #10
Medlem
Pulver-Henkes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av st0ckis
Det var väl inget meningslöst med den här tråden? Vad som hade varit meningslöst skulle vara om du skitit i att göra den och fortsatt i dina gamla spår. Suttit hemma, skitit i att träffa folk, bara gått ner dig ännu mer.

Att du bara går ut på stan och sätter dig på en bänk är ju faktiskt ett bra första steg. Förhoppningsvis kan det hjälpa dig överbygga din fobi.
Ett bra sätt att bearbeta fobier är att utsätta sig själv för det man är rädd för och inse att det inte är farligt.

Så, fortsätt med det. Krogen kanske skulle kunna vara något med, fulla människor är alltid översociala och det är nog lättare för dig med om du är onykter när de tar kontakt.

Lycka till hos FK och AF imorgon, de kan vara riktiga jävlar att ha och göra med, men skam den som ger sig!
Oj, svar av självaste st0ckis! Tack för lyckönskningarna.

Jag har så mycket skit i mitt liv, men jag vill inte skylla i från mig på nått sätt. Ångesten är dock där dygnet runt och har varit så de senaste 15 åren. Helt sjukt.

Du har rätt, skam att ge sig! Det som faktiskt har fått mig på bättre humör den senaste tiden är tanken på mitt självmord. Jag känner att jag kan försöka att pröva allt nu eftersom jag inte har något att förlora.
Citat:
Ursprungligen postat av Neandertal
Lycka till med jobbsökandet! Hoppas på det bästa men försvänta dig det värsta. Jag fick söka en jäkla massa jobb innan jag fick mitt nuvarande.

Om det skulle skita sig med jobbet kan du ju kanske hoppa på en utbildning på halvfart. Välj något som är trevligt, roligt och lättsamt om du inte pallar mer.

Du hittar nog på något. Finns alltid något att göra, och det är alltid bättre att göra något än att göra ingenting alls! :-)

Tack.

Jag skulle vara glad över vilket jobb som helst. Bara jag slipper leva i "utanförskapet". Jag vill bara få vara en del av något, få träffa någon och prata lite. Jag kan städa i tunnelbanan eller vad sjutton som helst.

Är det någon som anställer en som är förtidspensionerad för psykisk sjukdom, utan utbildning och som aldrig haft ett jobb innan och som verkar lite udda? Ja, det lär visa sig...
Citera
2013-09-13, 02:40
  #11
Medlem
Pulver-Henkes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Fogmassa
Du kan testa att läsa någon distanskurs (sök på studera.nu) om du vill pröva att studera lite. Bara att göra något och kunna säga att "ja, jag pluggar lite just nu" är en skitbra boost för självförtroendet.

I det långa loppet tycker jag du ska söka en utbildning på "riktigt". Jobbsök är nog det värsta som finns för att sänka självförtroendet. Var i alla fall beredd på att du kommer att få massor av avslag. Bästa är att höra sig för bland kontakter, men har man få eller inga så är det förstås svårt. Men en utbildning är en nystart. Att byta spår i livet ses ofta som äventyrligt och positivt och du kommer ha lättare att få jobb då.

Tänk på att allt är värst i början. Inget träningspass är så vidrigt som första gången. Så kommer det förmodligen att kännas när du börjar plugga också. Förstår ångesten, men tänk att det finns alltid omtentor, och att den myckna litteraturen ofta är rena grekiskan, men genomgångarna brukar vara betydligt enklare.

Om den sociala biten känns jobbig, så brukar jag "fejka" självförtroende. Man kommer oerhört långt bara på att verka lugn och avslappnad. Man måste inte heller vara klassens mest pratsamma och sociala person.

Lycka till! Strongt att vilja göra något åt sitt liv.
Ja, att plugga skulle vara bra. Jag kan dock inte sitta längre stunder vid en dator och jobba på grund utav en svår och kronisk smärtsjukdom (den är diagnosticerad och jag får tunga mediciner för den, mediciner som jag dock delvis inte pallar att ta eftersom biverkningarna är rätt svåra).

Bland det värsta utav allt är att det syns i ansiktet på mig att jag är djupt deprimerad, det hänger och jag är helt svart i synen. Folk glor som fan, vänder sig om på gatan.
__________________
Senast redigerad av Pulver-Henke 2013-09-13 kl. 02:47.
Citera
2013-09-13, 03:17
  #12
Medlem
Fogmassas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Pulver-Henke
Ja, att plugga skulle vara bra. Jag kan dock inte sitta längre stunder vid en dator och jobba på grund utav en svår och kronisk smärtsjukdom (den är diagnosticerad och jag får tunga mediciner för den, mediciner som jag dock delvis inte pallar att ta eftersom biverkningarna är rätt svåra).

Bland det värsta utav allt är att det syns i ansiktet på mig att jag är djupt deprimerad, det hänger och jag är helt svart i synen. Folk glor som fan, vänder sig om på gatan.

Jag har inte upplevt att man behöver sitta långa stunder framför skärmen när man pluggar. Givetvis är det olika, beroende på utbildning. Men säkerligen kan man bryta upp det, så man jobbar en stund och sedan pausar. Många utbildningar kräver inte närvaro hela dagen, utan du har kanske 1-2 en och en halvtimmes lektioner, max, även på heltid, per dag.

Jag ser mulna personer dagligen utan att tänka på saken. Vissa jag känner ser permanent förbannade ut, utan att vara det. Det finns så många utseenden, och folk bryr sig mindre än du tror. Är du stark nog kan du bara skita i det. Eller tänka på folk som har värre "defekter" och ändå är ute. (Typ såhär: http://www.nsd.se/nyheter/lulea/arti...icleId=7848973 ) Jag tror du ligger i lä där. Och dessutom tror jag din självbild spelar dig ett spratt, så att du uppfattar folks blickar som mer negativa än de är.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback