Citat:
Bohlwinkel skriver
Men det är inte sant. Generellt säger du och rent generellt sker regelbundna undersökningar av intagna på rättsspsyk. Det är ju SB som vägrar delta i dessa undersökningar, det har han själv vidgått. Säter ställer naturligtvis upp enligt gällande regelverk. Att SB anser sig ha skäl att inte delta är en annan sak men det kan ju lika gärna handla om att han vet att han är sjuk och farlig som att han saknar förtroende för Säter. Det är faktiskt ganska svårt att förstå vad han tror sig ha att vinna på att inte medverka vid dessa undersökningar.
Vi skriver om olika saker.Jag skriver om medicinsk rättspsykiatrisk utredning,Du skriver om behandling. Det är en viss skillnad emellan å ena sidan undersökningar,läkarsamtal och behandlingar,å andra sidan utredningar. Han har inte blivit erbjuden någotdera mej veterligt.Vet Du hur det är med den saken Bohlwinkel?
Han vägrar behandling av samma typ som han var utsatt för under tiden han uppträdde som TQ,Men inte medicinska utredningar av läkare han kan lita på som är fria från Säters påtryckningar.
Han har heller inte blivit erbjuden någon utredning eller ens läkarsamtal sen 1991, utom i ett enda fall då han tillsammans med sin advokat Thomas Olsson träffade en läkare och begärde förflyttning till annan rättspsykiatrisk klinik något han blev nekad.Så det läkarsamtalet handlade inte om varken utredning vård eller behandling ....på Säter.Det var 2009.
Normalt är ju att man som inneliggande inom vården öht med jämna mellanrum har kontakt med läkare som utvärderar patientens hälsa,och om patienten är nog frisk för utskrivning/ utslussning eller behöver vård inom annan enhet eller specialitet.
Inom den icke låsta vården så är det inga långa perioder man får ligga inne vet jag som fd personal. Men jag har aldrig förr hört talas om att en person ligger inlagd år ut och år in som det verkar "av bara farten" utan att man sett till att det finns färsk dokumentation om patientens tillstånd som ger bra underlag för ev nya beslut!
.
Det SB vägrar är att ta emot samma slags behandling som han tidigare fick i form av mediciner och terapi och som ledde till den förfärliga röra som uppstått.
Det fullt förståeligt för så skulle väl vem som helst reagera!
För mej som arbetat inom vårdsektorn (men inte inom rättspsykiatrin) förefaller det märkligt att man kan ha en patient inskriven år ut och år in för en vård som inte bedrivs.
Det är obegripligt att man kan lägga pengar och tid på att ha en person inlåst på detta vis istället för att skicka personen till en annan rättspsykiatiskt klinik för en ny bedömning.Om man inte gör som man gör för att kunna begränsa insýnen i den verksamhet som bedrivs,vilket väl rimligen måste innebära att man har en hel del att dölja och försöker göra det in absurdum