Skvaller om Berny Pålsson?

Jag undrar om inte många av Bernys (och Jhnas då detta verkar stämma ännu bättre in på henne) sammanbrott beror på att de har lite för höga förväntningar på vardagen som "frisk". I början är det berusande att känna sig frisk och "fri" och "levande" och så vidare, men så småningom kommer den fullt normala ångest och tristess som alla människor kämpar med. Då tillåter de sig att ligga i sängen hela dagen och spela dataspel (Jhna) eller shoppa kläder och möbler (Berny) istället för att göra något åt saken. Och det är ju inte så konstigt heller, de har ju ingenting som hindrar dem (studier, jobb, ekonomiskt samvete) men det skapar ju en ond cirkel. Tänker på att Jhna ofta skriver om hur hon bara önskar sig en dag där hon kan få "må bra". Menar hon en hel dag av total lycka eller en vanlig dag i ett liv hos en person som är frisk och mår överlag bra? Jag tror inte de vet det själv.

Jag menar inte att man ska "bita ihop" och stå ut med skitjobbig ångest, men man undrar ibland vad de har för bild av hur det är att leva ett friskt liv. Att man är frisk och fungerande innebär inte att man slipper ångest, eller ens depression. Det är något som alla människor lever med eller stöter på någon gång i livet. Man lär sig hantera det, ofta i tonåren och efter tjugo. Man lär sig att ångesten för det mesta går att lindra med något konstruktivt (träning, rutiner, sömn, god mat, frisk luft) men också att den för det mesta går över, vilket gör att man fortsätter och sköter sitt jobb, sina sysslor håller rutiner och så vidare. Vilket i sin tur minskar ångesten.

Jag låter så sjukt präktig, jag vet det, men det känns som om Berny och Jhna aldrig fått det brutala uppvaknandet under alla sina året på psyken och i kaos. De vet hur det är att ha det jobbigt, och Berny har nog haft sin fair share av wake up-calls under hemlösheten till exempel MEN vet de ens om att man inte alltid mår bra trots att man är frisk?

Ibland mår man till och med skit trots att man är frisk.