Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Haha.


Femen anklagas för "islamofobi". Det räknas väl till gruppen vita kvinnor.

Jag reagerade mest på (utöver den perfekta svenskan) att han använde sig av ordet "örnnäste" för att beskriva sin lägenhetsbyggnad, inte en term som den vardaglige "nysvensken" tar i mun oavsett hur integrerad han.

Men ja, den här "Ali" kändes något suspekt för mig också.

Bara för att man är från Farsta och heter Ali betyder det inte att man behöver bryta som den värsta nidbilden av en invandrare. Särskilt som att Farsta är en gammal förort som har huserat invandrare sedan 60-70-talet. Till exempel så är både musikproducenten Quincy Jones III och den gamle boxaren Attila Levin sprungna från Farsta och båda pratar relativt typisk Stockholmsdialekt. Jag säger inte att grannen "Ali" absolut är sanningsenlig i den här historien men dom detaljerna du reagerar på håller inte som argument för att han skulle vara fejk.

Så rullar det på, mer in-fighting, precis som förutspått.

Det är denna typ av tvingande maktlogik som mycket väl beskriver vad mångkultur till sitt väsen är. Olika etniska/religiösa/lokala grupperingar har den där självklara gruppidentifikationen som svenska mångkulturalister satt en ära i att förneka sig själva och i förlängningen alla svenskar.

Denna tillhörighet är en oemotståndlig glädje och styrka i tillvaron, särskilt när den egna "stammen" genom aggressivitet kan vinna revir av en svag omgivning. Detta är förstås inte bra för PK-paradigmets överlevnad och därmed kan dessa stridslystna grupper såga av den gren de sitter på.

Men vad ska de göra? Om inte just den egna aktivistiska klanen/ligan organiserar den kritiska massa som nu uppnåtts i förorterna så kommer någon annan att göra det. De hårda orden, den militanta hållningen och aggressionen kommer alltså bara tillfälligt att dämpas av eftergifter och avlönade poster. Den egna gruppens intressen kommer ju aldrig vara tillfredställda och just svagheten och eftergivligheten hos svenskarna provocerar ju. Retar aptiten. Om företrädarna då ses som "softa" eller köpta "husblattar" så väntar ännu radikalare krafter på att störta dem.

Nej, det vi ser är bara början på det nya, stökiga Sverige.

Det har tidigare skrivits en hel del om den här "in-fightingen" inom dom ideologiska blocken i den här tråden. Ofta med hänvisning åt en liknande händelsekedja i 70-talets extrema vänsterrörelse. Och om jag har förstått rätt så ledde den typen av splittring sedermera till en upplösning för många av dom mest extrema grupperna på den tiden.

Min undran nu är om denna sistnämnda punkt verkligen är att vänta också för vår tids grupperingar då dagens tidstypiska förhållanden är ganska annorlunda mot 70-talets Sverige?

Visst kan det leda till mer radikaliserade grupperingar på båda sidor av kampen, särskilt på ett etniskt plan om etniska svenskar utesluts i den "anti-rasistiska" sidan. Men efter 70-talets slut kom högkonjukturens 80-tal, rimligtvis med en avkylande effekt på den mest slentrianmässiga vänsterhängivningen av Sveriges befolkning. Vi i vår tid verkar å andra sidan mest ha en allt mer djupare ekonomisk kris framför oss som på intet sett kommer kyla av dom olika etniska gruppernas kamp för makt och fördelar.

What sayets thou?

Under rubriken "Håll käften, du är vit" reagerar Erik Helmerson på DN på att det inte är ok för "vita" mfl att delta i islamvänsterns upprop. Det gäller att både hylla hijabuppropet och kritisera anti-vitheten och anti-medelklasstendenser:


Blir intressant att följa detta. Får se om Helmerson/DN nu får sig några rallarsvingar på twitter. DN kan ju lätt utmålas som vithetens och medelklassighetens bastion.

Även om vi sett tendenserna tidigare kan Omar Mustafa-historien spelat in till den senaste tidens lilla karusell? Jag tror att det fick många blattar att inse deras position och det gillade dom inte. Man finner sig inte längre i att vara några husblattar som dom vita privilegierade vänster-feministerna-godhetskämparna-journalisterna-södermalmarna kan leka med på sina egna villkor och sedan sparka närhelst det passar. Man har insett att man är tillräckligt många och tillräckligt starka för att inte längre vara några springpojkar och man flyttar nu aktivt fram sina positioner. Nu har man reell makt i sikte.

Enbart om de vita ger bort den självmant. Handen på hjärtat, hur många sossar och moderater lever som de lär? Framför allt genuspolitiker ligger risigt till eftersom de inte kan något annat, ger de bort sin position så lär det vara snålt med alternativ (speciellt så välbetalda anställningar). Jag tror att vi är nära brytpunkten nu. Inte så att PK blir rasister, men att de börjar ignorera allt radikalt blatteskrikande känns ganska troligt. En sopa som Ask kan aldrig debattera ner någon men hon kan slänga dörren i ansiktet på dem och plötsligt ha en ytterst fullbokad kalender.

Apropå Sara Yazdanfar. Hon tillhör den rasmedvetna feminismen och "antirasismen" i Sverige. Jag plockade ur ett par stycken från en artikel hon fått publicerad på SVT. Intressant att SSU har börjat att bli rasmedvetet.


http://debatt.svt.se/2013/06/03/vita-medelklassfeminister-forminskar-beyonces-betydelse/

Tja, vad ska man säga?

Lägg också till upploppen i Husby. Man fick pröva sin operativa förmåga, taktiker och kommunikation i en slags skarp övning. Om det var en revolutionär provsprängning så är detta i allra högsta grad ett försök att hitta sprickor i den politiska maktsfären och de lyckas än så länge sätta viss press på regeringen.

Båda gångerna har media varit på islamisternas sida.

Ja, men med allt större tveksamhet. Stödet för huckleuppropet har inte varit helhjärtat, och en viss motkraft anas. Rätt många inom media börjar nog ana att det kommer att stå mellan rasmångkulturalisterna och individualmångkulturalisterna. Journalisternas ryggmärg säger individualmångkultur, och då känner de nu att något inte står "rätt" till. Mediekriget kan vara på väg in i en ny fas.