Citat:
Ursprungligen postat av
Urarva
De har valt ett dåligt tillfälle, med tanke på att 19 augusti är Afganistans nationaldag. Eller är det därför en bra dag?
Men som goda svenskar, tycker jag att vi den 19 augusti skall uppmärksamma och hedra konung Gustaf III s statsvälvning, där han frälste landet från partisplittring och utländskt inflytande. Här en inte helt okänd bloggpost på temat:
http://lennart-svensson.blogspot.se/2012/02/sverige-del-24.html
Givetvis bär vi alla goda svenskar en vit rosett om vänster överärm denna dag i fortsättningen.

Tack för länken; det är jag som driver bloggen ifråga. Och inlägget, om Gustav III:s statsvälvning i augusti 1772, passar bra som liknelse över läget. Han satte stopp för den föregående epokens korrupta partiregim (= hatt- och mössväldet som påminner om sjuklöverpartierna), han avpolletterade Sekreta utskottet (= regeringen Reinfeldt), han fick ett slut på ryssens och engelsmannens mutande av partierna (= stopp för att Sverige ska bli byte för internationella bankirer) och han återupprättade vår heder och ära som fritt folk.
Gustav III ville vara en rättskaffens monark, den förste medborgaren bland ett fritt folk. Utan att stödja allt Gustav gjorde så anser jag (och många med mig) att han införde en ny anda i Sverige, ett stoltare, mer självständigt samhällsklimat. Vi slutade att vara rov för Makterna och blev herrar i vårt eget hus. Statsvälvningen den 19 augusti gick fredligt till, klickväldet bara föll ihop. Och när allt var över skulle det festas. Jag skriver i länken:
Citat:
Dagen efter: kungen tar trohetsed av ämbetsverk och korporationer samt av Stockholms borgerskap. (...) Sedan vidtog festandet, en svensk spritfest av det sedvanliga, grundligare slaget. Och Bellman lärde militären på Skeppsholmen sången ”Gustafs skål, den bäste kung som jorden äger”.
Man festade då minsann. Och en fest, ett rejält, nationellt party är vad vi kan behöva själva efter att i 30 år levat under mångkulturismens färla. I 30 år har vi fått höra att vi traditionella svenskar är fascister och rasister, sedvanliga svenskar och deras landvinningar har man spottat på. Och allt, även kriminalitet, som kommit utifrån har vi måst knäfalla för. Vår egen svenska kultur har släpats i smutsen av kosmopoliter och plutokrater, av Sahlin, Linderborg och Kurdo Baksi och tusen småpåvar.
Men nu är det slut med det där. Och på det tar jag en sup. Skål!