En liten sammanfattning...
Kim Eriksson Sirawan greps den 14 juli 2010 i sitt hem i Rayong, Thailand. Där hittade man 53 gram metamfetamin, laboratorieutrustning och kemikalier. Kim dömdes i september 2011 till döden av en Thailändsk domstol för grovt narkotikabrott. Domen omvandlades omedelbart till livstids fängelse. Sedan årsskiftet sitter han inspärrad på det ökända Bang Kwang fängelset som i väst ofta kallas Bangkok Hilton och i öst för det mer korrekta The Big Tiger – stället som äter upp dig.
Kim har tidigare innan han greps i Thailand bedrivit olaglig handel med anabola steroider och narkotikaklassade läkemedel. Detta skedde via olika hemsidor som en postorderliknande verksamhet där kunderna kunde få paket levererade direkt hem. Denna illegala försäljning via olika nätapotek skedde i Sverige där preparaten tillverkades av insmugglade råvaror och sedan såldes till kunder runt om i landet.
Kims medkumpaner i ovanstående verksamhet greps i maj 2012 i vad som kallades operation Robin. I förundersökning från detta mål finns det intressanta saker rörande Kim. Informationsläckage i förundersökningen från dopnings och narkotikarättegången som nyss avslutats i Svea hovrätt (mål nr: B 6262-12) ger stöd åt att Kim som sitter fängslad i Thailand sedan 2010 kan vara dömd på felaktiga grunder.
Tullkriminalen har gjort sitt bästa för att tvätta förundersökningen ren från överskottsinformation. Man vill inte att vissa uppgifter läcker ut till allmänheten. I militära och polisiära kretsar brukar man tala om OPSEC – operational security d.v.s. att all form av informationsläckage ska undvikas. Fienden kan samla ihop brödsmulor av information och på så sätt få en hel brödskiva.
Fienden i detta fall har för tullkriminalen och rikskriminalen varit detektiven allmänheten. Man vill med alla medel undvika att information rörande Kim som är till hans fördel finns med i förundersökningen. Men man har misslyckats.
Det finns uppgifter i förundersökningen (mål nr: B 6262-12) som ger tydligt stöd för att Kim samt en av huvudmännen i denna gemensamt och i samråd har planerat att starta ett narkotikalaboratorium i Sverige för produktion av kristalliserat metamfetamin s.k. ICE (is). Planerna för detta projekt startades redan under 2009 och blev sedan abrupt avbrutna i och med Kims gripande i Thailand under mitten av juli 2010.
Det finns ingen information som pekar på att Kim har haft några planer på att producera metamfetamin i Thailand. Man bör ställa sig frågan: - Är det rimligt att tro att man som svensk startar en narkotikafabrik i Thailand, som har ytterst hårda straffsatser för narkotikabrott? Laboratorieutrustningen som hittades i hans hem kan mycket väl varit till för tillverkning av anabola steroider eller läkemedel vilket var Kims främsta illegala inkomstkälla. På bilder från tillslaget i hans hem kan man i en artikel från Thailändska Maxim skymta nytillverkade ampuller med testosteron (”Sust 250” - en s.k. anabol steroid).
Varför har då Kim blivit gripen endast ett par dagar före sin hemfärd till Sverige? Flygbiljetterna var bokade och klara. Enligt Kims egna uppgifter har en annan Svensk, Tomas använts som infiltratör och uppmanat Kim att göra en testproduktion av metamfetamin i hans bostad i Rayong, Thailand. Detta för att Kim skulle lära sig hur tillverkningen går till. Tomas som är en erfaren kemist och Kim känner varandra sedan ett antal år tillbaka då Tomas varit en form av konsult till Kim om hur man tillverkar steroider och läkemedel i både tablett och flytande form. Tomas tillverkar ihop med Kim 53 gram kristalliserat metamfetamin i Kims bostad.
Tomas lämnar sedan bostaden för att uträtta ett ärende. En halvtimme senare gör den Thailändska polisen ett tillslag. Det är en stor och planerad insats med bland annat en insatsstyrka motsvarande svensk piket samt annan specialutbildad polis. Thailändsk nyhetsmedia är även på plats. En Amerikansk DEA-agent på platsen meddelar Kim att operationen genomförts gemensamt av Thailändsk, Amerikansk samt Svensk polis.
Kim grips medan Tomas försvinner från landet. Att Tomas använts som infiltratör för DEA och använts som informatör till rikskriminalen stöds bl a av en nedlagd förundersökning genomförd av polisens internutredning rörande grovt tjänstefel (diarienr: 0150-K1764-11). Ett antal handlingar från t.ex. Nordic Police Liaison Office i Bangkok m.fl. från polisen har nekats att lämnas ut till Kims familj med bl.a. motiveringen att det skulle störa relationerna med annan statsmakt. Detta i sig tyder på att rikskriminalens samarbete med DEA är mer ingående än vad de vill ge sken av.
Rikskriminalen har velat förhindra att ett narkotikalaboratorium startades i Sverige. Rikskriminalen har antingen aktivt styrt och instruerat Tomas eller så har deras medverkan varit mer passiv där Tomas har fått verka helt fritt med immunitet och att rikskriminalen sedan sopat igen alla spår och sekretessbelagt handlingarna. Enligt Kim så har Tomas varit den som drivit på att testproduktionen av narkotikan skulle ske i Thailand. Han ska dessutom ha sett till att mängden metamfetamin blev så pass stor att det gav maxstraff i Thailand.
Oavsett vilket så är förfarandet rättsvidrigt. Att genomföra en brottsprovokation på Thailändskt territorium för brottslighet som av Kim planerades att ske i Sverige, då har Svensk polis passerat alla juridiska och moraliska gränser.
Kim blev gripen med 53 gram metamfetamin i sin Thailändska bostad. För detta dömdes han till döden. Senare omvandlat till livstids fängelse. Hade han blivit gripen i Sverige hade han fått något eller på sin höjd några års fängelse för samma brott.
Har rikskriminalen medvetet valt att flytta ut brottsprovokationen till Thailändskt territorium? Den Thailändska lagstiftningen är med flexibel när det gäller den typen av hemliga polisoperationer. Vill rikskriminalen maximera Kims straff? Något års fängelse i Sverige eller livstidsstraff i Thailand.
En liknande operation har genomförts av rikskriminalen år 2005. Konceptet var det samma som ovan fast denna gång var det FBI som var samarbetspartner istället för DEA. Man flyttade ut en hemlig polisoperation till Danmark för att deras lagstiftning medger brottsprovokation. Denna gång gällde det tavlan Rembrandts självporträtt som stals från Nationalmuseet år 2000. Tre av de tidigare dömda gärningsmännen frikändes sedan i högsta domstolen år 2007 på grund av olaglig brottsprovokation (målnummer: B5039-06).
https://lagen.nu/dom/nja/2007s1037
Kim har under åren som gått kommit med många olika förklaringar till varför han ertappats med metamfetamin i Thailand. Han har hävdat att han skulle tillverka tvål. Att han skulle lära sig tillverkningsproceduren för att kunna sälja informationen vidare. Att han skulle tillverka hormonpulver med blev lurad. Förklaringarna har varit många och osanna. Varför har då Kim upprepade gånger ljugit? Kim har varit yrkeskriminell hela sitt vuxna liv, han har ljugit för att skydda sin medkumpaner. Medkumpaner som dessutom visat sig svika honom.
Ett narkotikalaboratorium skulle startas i Hedemora för produktion av kristalliserat metamfetamin s.k. ”ICE”. Kim har som yrkeskriminell hållit på den s.k. ”tjuvhedern” och inte ”golat” på någon annan även om det hade kunnat vara till hans fördel. Han sitter inlåst på livstid i ett av Sydostasiens hårdaste fängelser och har hållit tyst om sanningen för att skydda andra. Men Kim behöver inte hålla tyst längre, informationsläckage i förundersökningen (mål nr: B 6262-12) visar hur det förhåller sig. Kim kan berätta sanningen nu, det finns ingen som kommer att stämpla honom som en informatör, en ”golare”när informationen finns tillgänglig för alla i en offentlig handling.
Är det värt det att försöka få en blivande knarklangare numera Thailändsk livstidsfånge överförd till ett Svenskt fängelse och få till en rättslig prövning i Sverige eller har han fått vad han förtjänar? Min uppfattning är att alla ska vara lika inför lagen oavsett bakgrund.
Det enda om något som kan rädda Kim är att Svensk media får upp ögonen för fallet och att det blir ett massmedialt tryck, eller att Tomas träder fram. Att få loss en livstidsfånge från Thailand kräver att ärendet kommer upp på högsta politiska nivå. Men Kim är inget oskyldigt offer som är tacksamt att skriva om, han är eller var yrkeskriminell. Hur är det då med Svensk media? Finns det några grävande journalister där ute som är villiga att lägga ner lite tid på detta fall. Eller alla är kanske inte lika inför lagen. Alltid svart eller vitt. Aldrig grått. Eller har jag fel?