Varför flirtar aldrig killar?

Det är ingen kvinnosyn utan en kommentar på skribentens påstående om hur just spanjorskor är. Jag upplever inte att Svenskor skulle vara på det sättet överlag. Här är det helt okej för mig att tala med kvinnor utan att flirta med dem. Varken jag eller någon annan man betraktas som "konstiga introverta typer" för det.

Inte ens bland kvinnorna jag har haft sex med har jag flirtat med initialt (utan det är något som har kommit fram efter lite längre men mer neutral interaktion). Faktum är att jag har snarare bara hört positiva saker kring att jag inte pang på har signalerat ett intresse för att vilja knulla med dem (vilket är vad alllt flirtande grundar sig i egentligen). Tvärtom så har de istället sagt att jag utmärkt mig som man genom att faktiskt prata med kvinnan ifråga istället för att direkt leta efter snabbaste vägen innanför hennes trosor.

Men så har jag ju i första hand träffat rätt selektiva kvinnor med gott självförtroende som inte är.i behov av konstant bekräftelse av deras sexuella tilldragningskraft från exakt alla män de träffar. Dvs. De är INTE så som ElSilencio hävdar att spanjorskorna (och förmodligen du själv, med tanke på ditt gnäll) är...

Det var jag inget intresse av. Jag är inte lika socialt beroende som resten av er är. Jag kan festa varje helg, träffa vänner och drösvis med nya människor under flera månaders tid, eller levs isolerat eremitliv under lika lång tid och njuta precis lika mycket av båda två.

Flockdjur är svaga och i psykologisk beroendeställning av andra, något som jag i hela mitt liv har sett ner på (vad gör "flockdjuret" i de situationer när denne finner sig helt ensam och måste klara sig själv?). Och därför har jag tillsammans med mina mer naturliga drifter till att behöva ensamtid, konditionerat mig själv till att inte vara i samma beroendeställning av andra människors sällskap och bekräftelse som du och de flesta andra är.

Således är jag inte tvungen att följa några regler som kvinnor eller män skulle ha skapat på den punkten. Och ironiskt nog så verkar det vara just detta som folk (iallafall mina vänner och älskarinnor jag har haft genom åren) uppskattar hos mig. Så varför skulle jag vilja förändras?

Visst ligger det något i det, men det är faktiskt också ett sätt att kommunicera, och eg bara social kompetetens ett steg längre. Och just eftersom det är social kompetens jag talar om så skapar det något gott.

Avgörande här är focus, antingen kan man slampa sig som Adriadne och få killen att känna sig speciell utvald och den ende, eller så kan man flirta på ett allmäntrevligt sätt, det sätt som StyleWars kallar vardagsflirt.

Och detta går lika bra på barn och andra kvinnor, det är bara charm.

Små barn har denna charm och tar kontakt med främmande på affären och blir helt överlyckliga för kontakt, att bli sedda och uppmärksammade.

Får de den uppmärksamheten så blir de också bra på detta språk som vuxna. Tyvärr verkar många vuxna se detta som rena grekiskan.

Dessa människor kan säkert antingen helt missa denna kommunikation, eller övertolka den.
Men just då är det ju bra att ha övning, för som jag sagt hela tiden, man kan reglera gensvaret.

Det handlar om beteende och svarsbeteende. Slampor och Manshoror kör hela kittet för de vill ha resultatet som en markering på "bössan" de behöver inte hämta in vinsten, det är bara noteringen som är inressant, hence the frase notch.

Socialt kompetenta människor kör det på en trevlig nivå på en ytligare nivå med människor som får människor att må bra - bara för att de kan.
det blir en roligare stämning och en trevligare arbetsmiljö om alla trivs

Så en flirt - ska ge energi. Därför flirtar man olika beroende på vem man har framför sig och en hastig konsekvensanalys har varje människa med social kompetens för allt hon gör.

Sedan kanske det inte blir rätt varje gång, men det är av misstagen man lär sig, precis som med att lära sig gå, man ramlar ibland, och det är därför man måste lära sig gå innan man kan springa.

Så är det.

Indeed!

Tack Gertrud1!

I en omgivning med vuxna människor är det också oftast så att det inte gör något ifall det skulle bli lite fel någon gång ibland. Tvärtom kan det bara vara något extra som man i efterhand kanske kan skratta åt tillsammans.

Om det är någon tröst för yngre läsare skulle jag också hålla med StyleWars och Getrud1 om att det kanske är litegrann av en åldersfråga, åtminstone om man vågar tro att man med åren kan få erfarenheter som gör att man blir nöjd med sig själv. Man kan då bjuda på sig själv och visa mycket, både för att man har vett på att ta chansen, samtidigt som man vet att den andra människan har vett på att inte övertolka. Exempelvis skulle jag tro att kramar och vänliga klappar är något som blir vanligare med ökande ålder.

Försökte med en lite mullig svart tjej i Pressbyrån. Hon hade lite speciella örhängen. Så jag sa ungefär: Häftiga örhängen du har. Hon svarade med ganska hög rösta: VA!!??. Trodde hon skulle slå mig. Hon var svårflörtad.

Det är inte värt det helt enkelt, leder oftast inte till någonting alls.

Förutom att personen i fråga blir glad, jag tycker om och mår bra av att göra människor glada, gör inte du? Jag brukar ge tjejer komplimanger när de har gjort sitt hår fint, det är helt genuina komplimanger och de skiner alltid upp som en sol, ingen har någonsin reagerat negativt - men varför skulle de?

Jag tycker mer om att få folk att skratta, dvs, ha roligt, om någon kommer fram till mig och säger att jag har en fin tröja då skulle det vara något som bara skulle glida förbi sen, medans om något roligt som händer ofta sitter kvar där.

tjejer fungerar inte som killar, tjejer tror på allt snällt du säger till dem. säger du att hon är söt så kommer hon att vara glad resten av dagen, oavsett om hon ser ut som ett troll eller inte.

Du har missuppfattat alltihop. Om jag flirtar och ger komplimanger gör det MIG glad - för att jag - förhoppningsvis - gjort någon annan glad. Du kanske inte märker det för det kan komma efteråt. Jag har fått komplimanger av vilt främmande män där jag först blev förvånad men i efterhand, när han försvunnit, blivit glad...

Det handlar om att utveckla sin generositet gentemot andra människor och ja osm nån skrev ovan är det nog delvis en åldersfråga. I yngre år är man ofta så självcentrerad och fixerad vid sina egna problem och nojjor att man inte har ork eller lust eller förmåga att försöka glädja andra.

Den här tråden har börjat göra mig otroligt förvirrad.
Är det bara jag som anser att "flirta" och "vardagskomplimanger" är oerhört skilda saker?