Varför är tyskar och fransmän så vrånga med att snacka engelska?

Nja, jag menade mest om det faktiskt fanns någon studie gjord, om det var ett vetenskapligt etablerat faktum som du återgav.

Av dessa förekommer iofs minst en tredjedel också på svenska. Jag har stött på task force, performance, tilt, showgirl, privacy, sexy, baby, trash, boom, loop och pole position. Jag är lite förvånad över escalation. Escalazione är ju ett helt normalt italienskt ord, som betyder samma sak som det escalation betyder på engelska. Betyder escalation något annat på italienska än på engelska?

Fast en tredjedel är väl inte lika mycket som 100 %? (Jag beklagar om det låter spydigt, det var inte min avsikt.)
Men har du stött på dem i dagstidningarna och på TV-nyheterna?
Det är jag också.
Det betyder samma sak (upptrappning) fast det engelska ordet är mycket, mycket vanligare.

Om man skriver in "un'escalation di" som betyder "en upptrappning av" i Google Italia så får man 801 000 träffar:

http://www.google.it/#bav=on.2,or.&fp=6242fb8518d8b2e1&q=%22un%27escala tion+di%22

Och om man försöker skriva in "escalazione" så ändras det till "escalation" av sökmotorn:

http://www.google.it/#bav=on.2,or.&f...&q=escalazione

Det gör det inte för mig. Google beter sig tämligen personanpassat nu för tiden. Bland annat tages det hänsyn till vilka språkinställningar man har gjort i sin webbläsare; såväl sökord som sökresultat kan automatiskt översättas. Man kan därför inte vara säker på att någon annan får samma resultat på en sökning som man själv fick. Ej heller att förslagen blir desamma.

En italiensk översättningsbyrå har låtit göra en rundfråga, som visar att de engelska orden i italienskan har ökat med 343 procent på bara ett år.

Boven tycks vara italienarna själva, som av slapphet svänger sig med engelska termer i stället för att bemöda sig om att översätta orden. Slående är, hävdas i artikeln, att Googles automatiska översättare värnar mer om det italienska språket än italienarna själva, vilket exemplifieras med en godtyckligt översatt mening.

http://insuafavella.blogspot.se/2013...e-inglesi.html

Nej, men man måste tänka statistiskt. Hade samtliga de ord du listade förekommit i svenskan också, hade oddsen varit överväldigande för att svenskan hade haft långt fler engelska lånord än engelskan.

Nästan alla, i alla fall. Task force har jag, låt vara inom citationstecken, sett i tidningstext, performance är ju ett etablerat lånord för när en konstnär spelar upp någon typ av scen i stället för att visa upp ett verk, baby förekommer ju i alla möjliga olika sammanhang i flera betydelser, verbet trasha är ju det etablerade begreppet för när rockband förstör hotellrumsinredning, boom är börsanalysspråk för en kraftig börsuppgång, loop har varit en del av normalsvenskan sedan kriget, och pole position (av TV-kommentatorer ofta uttalat pool position ) är den enda beteckning svenskan äger för bästa startposition vid biltävlingar på bana. Privacy utpräglat fastighetsmäklarspråk, som jag har sett i tidningsannonser. Tilt har ju via flipperspel fått betydelse att det slår runt för någon, och jag är övertygad om att jag har både sett det i tidningstext och i TV i samband med intervjuer av populärkulturutövare. Sexig är naturligtvis normalordet på svenska, men jag har sett också sexy i svenskt skriftsammanhang, kanske i synnerhet i helengelska sammanställningar som sexy lady. Showgirl används kanske bara för att ge lokalfärg om baletttjejer i amerikanska eller amerikainspirerade uppsättningar.

Hur uttalas det? Alla söder om Rimini-La Spezia-linjen har ju besvär med att uttala ord som slutar på finala konsonanater. Måste det inte uttalas ungefär likadant som escalazione?

Kanske är alltsammans en illusion?
Vi tycker att italienskan har mängder av engelska lånord, bara för att de gnisslar falskt i den italienska klangvärlden och därmed sticker ut mer. Kanske skulle en italienare tycka detsamma om svenskan.
Detsamma kan väl kanske sägas om tyskan, som också verkar ha väldigt många engelska lånord – Computer, Handy, Trainer osv.

Tyskarna har bara lånat riktigt många engelska ord, sedan de förlorade kriget.

Det finns t.o.m. tyska ord som är bildade av engelska ord men inte finns i engelskan själv. Ex: Twen=person mellan 20 och 29, Dressman=manlig mannekäng, Pullunder=pullover utan ärmar.

Exemplen är tagna ur Astrid Stedjes bok Deutsche Sprache gestern und heute.

Tack för ditt utförliga svar, Hamilkar.
Okej, men det var bara några exempel.
Men i Italien används det inte bara om dessa fåniga lådbilstävlingar, utan det har fått en utökad betydelse. Om oddsen är stora att en viss politiker kommer att bli den nye ledaren för sitt parti så säger italienarna att han "är i pole position". Det finns många liknande exempel.
Men i Italien förekommer det i seriösa sammanhang. När den perverterade judepolitikern Anthony Weiner tog nakenbilder på sig själv och skickade dem till en kvinna som inte var hans fru så användes orden "sexy scandalo" i de italienska tidningarna:

http://www.google.it/#bav=on.2,or.&fp=1bce01e700eddffe&q=%22anthony+wei ner%22+%22sexy-scandalo%22

Det förvånar mig att du känner till detta.
Det uttalas ungefär som på engelska: es-ka-LEJ-shon. ("Sh" uttalas som på engelska.) Jag kan också säga att jag har hört ordet ”club” uttalas på fem olika sätt i den italienska TV-rutan: klubb, klabb, klebb, klobb och klöbb. Slå det!

Öhm…nej. Anglofober påstår att det bara är svenskar som har det här "problemet", men faktum är att andra folkslag också har många engelska låneord, som till exempel serber, kroater och italienare.

Fast det inte är så på svenska beror ju enbart på att svenskar, men inte italienare, älskar att spela på trav, så att vi har en inhemsk travterm i stället: ligga i vinnarhålet.

Sexy förekommer i relativt seriösa sammanhang också på franska, trots att franska sannerligen inte rent släpper in hur mycket engelska lånord som helst.

Man ska inte förvåna sig så mycket över vad jag känner till.

Escaleiscion(o), alltså.

Men det viktiga med engelskan som hot i Sverige är inte antalet engelska lånord i svenskan - det är hanterbart - utan domänförlusterna inom vetenskap och affärsverksamhet, och engelskans jämfört med modersmålet oerhört höga prestige bland i synnerhet unga svenskar, samt den obenägenhet att lära sig andra främmande språk än engelska som kommer av engelskans extremt höga prestige.

Det har jag inte hört, och jag tänker inte börja använda det uttrycket då jag förkastar djurslaveri.
Jag ser att du är bekant med italiensk ortografi, med alla dess klumpiga digrafer och trigrafer. Ja, det är så man skriver ordet om man vill förmedla uttalet till en italienare, fast det ska inte vara ett "o" på slutet.
Jag anser att detta är alarmism. Man skulle kunna säga samma sak om latinets inflytande i Sverige på medeltiden. Och det var likadant med tyska och franska. Och ändå överlevde det svenska språket.

Det som jag personligen inte tycker om är anglofobernas intellektuella ohederlighet. I stället för att bemöta mina argument i den här tråden så kommer de med fåniga och klichéartade halmgubbar och förolämpningar.

…och japaner. Jag tittar ofta på anime med originaltal och jag hör mängder med engelska ord. I den ofattbart fantastiska – och mycket populära – animeserien Sailor Moon har jag till exempel hört ord som power (uttalas pawa), energy (enaji), princess (purinsesu), love letter (rabu reta/lavu leta) etc. Och det är likadant i andra animeserier.

Som sagt: anglofoberna har fel.

Alarmism eller ej; idag kan praktiskt taget alla svenskar det influerande prestigespråket. Det motsvarar inte latinets, tyskans eller franskans position under respektive tidsåldrar, då bara en minoritet svenskar svängde sig med högstatusspråket ifråga. Dessutom var det då bara en bråkdel av befolkningen som överhuvud kom i kontakt med det främmande språket, medan idag samtliga svenskar översköljs av engelska genom media. Oavsett vilka slutsatser man väljer att draga av detta så kan man inte annat än konstatera att engelskans situation som influensgivare saknar motstycke i det svenska språkets historia.