Citat:
Ursprungligen postat av
Lawnmoverman2011
Marianne Seppälä har kallats för lögnare och menederska av flera läkarvänner här i tråden, det är inte tillåtet att hävda att Seppälä begått en brottslig handling, hon är inte dömd för mened.
Det fanns/finns inga som helst bevis för att dagböckerna var förfalskade.
Det finns tvärtom flertalet saker som tyder på att dagböckerna är förfalskade och ett flertal "bevis".
1. I hennes vittnesmål från augusti 1984 berättade hon att hon den 8 juni träffade Catrine för första gången på "några månader". I vittnesmålet från 1988 berättade hon att hon umgåtts med Catrine dagligen i början av juni (innan mötet den 8 juni). En av vittnesutsagorna är således lögnaktiga.
2. Enligt Mariannes dagboksanteckning skulle Catrine övernattat hos henne natten till den 4 juni (måndag), här skulle hon berättat historien om de två läkarna och barnet. Lämpligt nog var detta den enda natten som inte fanns redovisad i förundersökningen, där man kartlagt Catrines förehavanden. Men Catrine hade enligt flera vittnesmål varit i Småland och sovit över där, verifierat bl.a. via telefonsamtal både sent på kvällen (3 juni) och tidigt på morgonen (4 juni).
3. Marianne hörde på eget initiativ av sig till polisen i augusti 1984 för att berätta om sista gången hon träffade Catrine, vilket var någon gång i början av juni. Hon hörde av sig ytterligare någon vecka senare för att kunna fastställa datumet till 8 juni, eftersom hon drog sig till minnes att systemet skulle ha långstängt över pingst. Hade hon skrivit dagbok hade hon bara kunnat kika i den och inte förlita sig till minnesbilden att systemet skulle ha långstängt (noterbart är att under denna tiden var Marianne alkohol- och drogfri).
4. Enligt dagboken låg Marianne och Catrine tillsammans inlagda på Karolinska Sjukhuset. Marianne lämnade sjukhuset 2 juni och tog med "stora kramen" farväl av Catrine. Problemet var bara att Catrine lämnat sjukhuset dagen före, den 1 juni.
5. När Marianne kontaktade polisen efter den första havererade rättegången och det fortfarande var osäkert om åklagaren skulle väcka åtal en gång till, dök Marianne upp och hon hade då inte hittat sina dagböcker ännu, men läste upp en skriftlig redogörelse för polisen. När hon sedan hittade sina dagböcker återfanns många av formuleringarna i den skriftliga redogörelsen i dagböckerna.
Lägg därtill alla de övriga besvärliga omständigheter, som att när Marianne 1984 skrev "jag är glad att jag inte tog deras nummer" och syftade på en dagboksanteckning från ett helt år tidigare där hon skulle ha skrivit att hon alltså inte tog läkarnas nummer.
Eller att dagböckerna inte tillförde någon som helst ny information, annat än det som redan var känt. Eller orimligheten i att en narkoman i väldigt dåligt skick skulle varit barnvakt åt läkarens dotter. Det behöver kanske inte heller nämnas att Marianne var tidigare dömd för bl.a. bedrägeri i form av checkförfalskning etc. Eller hennes nära kontakt med Hanna Olsson. Eller att dagböckerna lägligt nog dök upp och försvann när det passade.