Gammelmedias annalkande död

Du glömde kategorin "narcissister som vill ha uppmärksamhet och synas men som råkar vara tomma i bollen och har ingenting att komma med".

Aftonbladets satsning på web verkar inte gå något vidare. Det är inte bara annonspengar, visningar och alexa-placering som man tappar.

Även Aftonbladet Plus verkar rasa samman.

De tre senast redovisade månaderna (mars, april, maj) har de i samtlig fall haft färre abonnenter jämfört med samma månader förra året (-14600, -20500, -26100).

Den positiva utvecklingen tycks ha vänt i september 2012 då de nådde sin peak. Då betalade nästan 152000 för Aftonbladet Plus. I maj 2013 hade det sjunkit till 110000. Alltså 42000 färre än när de var som störst, och 26000 färre än maj året dessförinnan.

Antalet betalande på Aftonbladet Plus är nu tillbaka på nivåerna för knappt två år sedan.

Bara flytten från att sälja lösnummer till Plus-abonnemang på nätet var en dålig deal för tidningen, eftersom de delar med sig av sitt innehåll så mycket billigare.

Men nu ser man alltså att betalningsviljan minskat även för det billiga Plus-abonnemanget. Samtidigt som de fortsätter tappa konstant på print-sidan.

Återstår gör alltså att öka intäkterna genom annonser. Något som knappast låter sig göras så länge man tappar läsare i båda formaten. Inte heller blir det bättre av en allt tuffare annonsmarknad.

Till saken hör att Aftonbladet trots allt ligger i framkant. De har flest läsare på nätet. De har lyckats bygga upp och arbeta in en plattform för att ta betalt för innehållet on-line. De har en fungerande annonseringsmodell.

Ändå ligger de risigt till, eftersom allt bottnar i en minskad vilja att betala för gammelmedia. När den saknas finns helt enkelt inte mycket att göra annat än att ändra innehållet till sådant som folk kan tänka sig betala för.

Vad sådant innehåll skulle vara är svårt att säga. Ärlig journalistik vore naturligtvis en början. Sluta censurera och rapportera objektivt utan "konsekvenstänkande".

Lika viktigt är att verkligen satsa på journalistik. Idag ser vi medie-anställda som i princip bara repeterar vad makthavare berättar. De ifrågasätter inte, granskar inte formuleringar och påståenden.

Jag läste på radio framåt att skribenten hade frågat en journalist varför hon använde begreppet "ensamkommande flyktingbarn" när det rörde sig om personer runt 20. Hennes svar var att det var den definitionen som användes av beslutsfattarna.

Men hallå!!! Är det så en journalist ser på sitt uppdrag? Att snällt bara acceptera beslutfattarnas definitioner?

Om en politiker pratar om "skyddade zoner för papperslösa" vore den naturliga reaktionen att ställa massor av följdfrågor.

-Vilka fler som bryter svensk lag ska ha zoner där samhället inte kommer åt dem? De som rymt från fängelse, de som vägra inställa sig i domstol?

-Litar ni inte på migrationsverkets bedömningar om att vissa asylsökare saknar skyddsbehov? Fattar migrationsverket fel beslut?

- Vilka fler myndigheter tror ni brukar fatta fel beslut? Är det bara migrationsverket?

- Vilka andra myndighetsbeslut ska samhället hjälpa människor att strunta i? Gäller det även om någon anser sig felaktigt dömd till fängelse?

- Om du tror svenska myndigheter fattar fel beslut, varför ändrar ni inte lagarna istället för att stifta nya lagar som ska hjälpa folk att bryta gamla lagar.

Men det blir aldrig några sådana följdfrågor. Knappt ens frågor. Politiker gör istället utspel, kommer med ett påstående och ett förslag. Och det enda journalisterna gör är att återpublicera. Typ trycker på retweet-knappen.

Denna följsamhet bland svenska journalister beror nog på dels allmän bekvämlighet. De som utbildar sig till yrket kommer från en bekväm medelklass. Det råder också en fegiskultur. Det är lättare att bara citera en makthavare, än att utmana och ifrågasätta.

Men en lika stor del beror nog på att politiker och journalister är så jävla överens. De går på samma fester, umgås privat, är med i samma föreningar, bor i samma kvarter, har samma politiska bakgrund.

Om en miljöpartist står och pratar om "skyddade zoner för papperslösa" så kommer inga kritiska frågor, av den enkla jävla anledningen att även journalisten tycker att begränsad invandring är fel.

Det innehåll som Aftonbladet har att bjuda på, oavsett om det är print eller on-line, blir alltså i stora drag inget annat än feta retweets från makthavare som reportrarna håller med.

Frågan blir då inte hur många läsare tidningen kommer tappa, utan snarare hur någon enda överhuvudtaget fortfarande kan betala för det.

Jag skaffade mig plusabonnemanget på AB för att det var något jag ville läsa. Sedan automatuppdaterades prenumerationen och jag lät det vara så, då det inte rörde sig om mycket pengar.

Men så hände något i fjol. Betalningen kunde inte dras automatiskt. Man var tvungen att registrera sig på Wywallet för fortsatt abonnemang. Där slutade jag och säkerligen många fler att betala.

SVD som har varit min huvudnyhetssida har jag slutat att besöka sedan var och varannan länk är bakom betalvägg.

Intressant om Plus-abonnemangen.

Annars är det ju TVÅ strukturomvandlingar som AB kommit längst i: dels från det lönsamma pappret till nätet som ger en bråkdel/visning.

Men lika illa är vad jag förstår "succén" med mobilanvändning, som gör att nätsidan stadigt minskar nu. Mobilen ger nämligen i sin tur bara en bråkdel av nätet per visning.

Så det finns gott om spännande "utmaningar".

Shit. Köp dig en bok för helvete.

Hoppas kraven är dom du, tidningsdöden är svår!

Relevanta frågor som borde ställas av riktiga journalister. Men naturligtvis vore det
som att skita i det blå skåpet. Grupptryck hindrar enskilda journalister att ställa dem.
Den journalist som ens försöker sätter sin karriär på spel. Så naturligtvis är det
enklare att flyta med strömmen och jamsa med i makthavarnas bullshit.

Tack!!!

Om det finns några journalister här bör ni läsa ovanstående.

Trodde inte det fanns något positivt med MyWallet, men det fanns det visst.

Det hela beror på en ändring i betaltjänstlagen, som verkar gå ut på att man behöver registrera sig med namn och personnummer för att kunna betala elektroniskt (tex med SMS).

Detta verkar slå hårt på tidningarna (ditt exempel är ett i mängden) eftersom det helt enkelt är svårare (krångligare) att betala på nätet. Men det har tydligen slagit mot tex hjälporganisationer och kollektivtrafik, vilket man kan tycka är lite synd.

Det hela är ett EU-direktiv, dvs det är framtagen av den ovalda nomenklaturan i Bryssel. Och sedan beslutad i av Bryssels marionetter i riksdagen.

De svenska tidningarna har haft alla chanser att:

- Föra opinion för att få ut Sverige ur EU, som pressen gör i tex Storbritannien. Genom att tex granska kostnaderna för medlemskapet.
- Granskat den aktuella lagstiftningen när den drog igenom EU och fört opinion för att den skulle slopas.
- Gjort dito inför beslutet i riksdagen.

Men då tidningarna bara är marionetter i den politiska elitens händer så har naturligtvis inget av detta riktiga journalistarbete skett.
Nu kan vi i alla fall glädjas åt att det gamla bibliska ordspråket fortfarande gäller:

Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri.

Tillägg:

När det gäller plus-tjänsterna så är det nog också så att det är en övergående trend. När det är nytt så är folk nyfikna och skaffar tjänsten, lockade av smart rubriksättning. Tiden går och man konstaterar att det är ungefär samma saker som skrivs dag ut och dag in. Till sist ställer man sig frågan vad det är man betalar för, kommer fram till att det inte är något, och då loggar man ut.

För er som har varit med sedan internets barndom, fundera över vilka siter och trender som kommit och gått. Tillväxtfasen på något på nätet är 5-10 år, sen rinner det ut i sanden.

Jag vill minnas att det var i Augusti som de genomförde betalningsomläggningen. Säkert den som står för det stora tappet.

Men problemet är att det inte tillförs tillräckligt med bra information/ artiklar bakom väggen. Därför är det ingenting man saknar.


-Den som gräver en grop åt andra får 22:50 kronor i timmen.

Annonser betyder nog mer än vad tidningar vill erkänna. Newsweek i USA gick i graven efter 80 år, anledningen sägs vara att 17% av annonserna i papperstidningen försvann mellan 2010-2011. Bara 17%. Tidningar som Time och Economist tappade runt 1-3% och lever fortfarande.

Så mediakrig och att bojkotta företag som annonserar i fientlig press som sprider hat och förakt mot svenskar och Sverige ger resultat. Det är bara att fortsätta mer info i tråden mediakrig. Det är inte omöjligt att vissa tidningar inte klarar att tappa så många fler % innan ägaren kommer att lägga ner papperet.