Udda Hemnet-Booli-objekt.

Nämen, dra åt helvete... Det här dalmaspalatset har undgått mig hittills.

Vid första anblicken tänker jag "Karinhall" - den där gården/huset Göring byggde för att hylla sin fru. Det påminner faktiskt om det, även om det naturligtvis är lite mindre.

Altanen känns lite fjällhotell möter grekisk vägkrog.

En murad spis där de lyckats krångla in en gasolgrill... Hur tänkte de där egentligen?!

Bryggbilden med en solstol och en flaska champagne i en kylare tillsammans med två glas är ju bara för mycket...det är ju fan inte Medelhavet vi ser framför oss - det är fuckin' Siljan!!!

Inredningen är inte helt katastrofal men det finns små guldkorn, som t.ex tavlan med trollen ovanför den öppna spisen. Alla skåpluckor runtom i huset är tillverkade av någon sorts träslag som åtminstone inte jag tycker är speciellt snyggt, dessutom är det alldeles för snirkligt för mig.

Det är jävlar i mig en orgie i brunt och vitt!!! Med en guldkran för att bryta av lite...

Man måste väl ändå tolka det hela som att det är ett f.d ishockeyproffs som säljer det här huset? Ser att det hänger klubbtröjor från Leksands IF, Pittsburgh Penguins, Hartford Whalers, Tre Kronor m.fl. Kollar man upp tröjnumret så verkar det vara Ulf Samuelsson som är säljare eftersom han spelat i alla de där lagen plus med de tröjnumren.

Många år i NHL betyder mycket pengar men det betyder inte nödvändigtvis så god smak, även om det inte var direkt katastrofalt heller. Bara lite omysigt.

En del av objekten i denna tråd får mig att må dåligt på riktigt. Jag kan inte för mitt liv förstå att man kan ha så sjukt dålig smak.
Man undrar ju om ägarna av dessa bostäder tycker att de har ett mysigt och hemtrevligt hem, eller om de bara skiter i vilket. Så pass praktiska är de ju inte heller, varken i planlösning eller möblering / inredning, så det kan de ju inte skylla på.

Min spontana reaktion är densamma, men det är ju så att alla inte har samma smak, inte heller har alla något som helst intresse för inredning och/eller arkitektur. Men det är ganska svårt i dagens kommersiella samhälle att undvika vad som är modernt eller omodernt, och den typ av hem som förundrar mig mest är de som syns att de är inredda enligt då rådande mode men sen stått still och blivit som ett museum.

Då tänker man; har de haft någon som gett dem råd vad de ska skaffa för inredning eller har de själva sett ut inredningen men sen funnit sig till rätta med den även trettio år efter....Känslan av att skaffa något nytt till sitt hem, bara en liten pinal eller nya gardiner måste rimligtvis funnits till att börja med hos de flesta, varför vill man inte byta gardiner åtminstone vart tionde år....

Jag tror att problemet går att bena upp i två delar som dock hänger samman:

1. Folk är så jävla osäkra så de skaffar saker/inredning som de hört eller läst att andra gillar. Inreder man det utifrån vad andra tycker så kommer det att bli en salig blandning av saker som inte riktigt passar ihop. En del tror också att om en inredningsdetalj är dyr så är den per automatik fin också - det tror jag vi alla kan enas om att är fel. Men ändå tänker många så.

2. Det saknas en röd tråd när många inreder, de fixar olika rum för sig och de kan bli rätt bra var för sig men när man ser rummen tillsammans ett efter ett i en annons så ger det ett otroligt splittrat intryck.

Klockren analys som jag önskar att jag skrivit själv, då jag faktiskt har de tankarna själv men inte i skrivandets stund i mitt förra inlägg.

Jag äger en designmöbel själv som jag gillar även om jag nu efter några år börjar fundera på vart jag ska göra av den (är less på den) Jag har fått kommentarer i stil med -jag skulle aldrig köpa en dyr möbel bara för att den är modern, -nä säger jag, jag har köpt den för att jag tyckte den var snygg. (det var ingen särskild dyr möbel heller för den delen)

345 dagar säger inte så jättemycket när det gäller så dyra objekt. De ligger ofta ute i flera år för efterfrågan är väldigt liten, speciellt som det inte verkar vara vinterbonat (orkar inte lusläsa annonsen, men det säljs ju som fritidshus). Det kanske förvärrar av att det inte känns helt modernt, men det är knappast avgörande för någon som verkligen har slantarna och vill ha huset. Har man råd att köpa det har man nog råd att renovera det också.

Om 30-50 år sitter folk säkert i den här tråden och skrattar åt alla hus med öppen planlösning och vita väggar, som säljs av dödsbon till de som suttit i just den här tråden och skrattat åt 60-talsinredningar Jag tror inte att folk skiter i hur det ser ut, utan att de helt enkelt är van vid en viss typ av inredning. Hängde man med i modet på 60-70-talet och gillade det, finns det kanske ingen större anledning att uppdatera sig genom åren. Kanske anser man att alla nya moden i inredning är fula och opersonliga (en sak kan man säga om 60-talsinredning och det är att den oftast är mer personlig än den moderna med ljus och vitt). Sedan säljs huset helt plötsligt som dödsbo med en inredning som ser ut att vara hämtad direkt från en annan tid.

Du kanske var jättetrött när du skrev ovanstående, det skulle förklara det rätt idiotiska resonemanget om att det inte är vinterbonat.

Det är på 430 kvm. Alla sovrum har luftkonditionering. I nedre planet finns värmecentralen. Ringer det några klockor?

Bara genom att se på det i ca ½ sekund så inser man ju att det är vinterbonat. Ingen bygger såna där schabrak utan att de är vinterbonade. Tittar man på något av de många fotona inser man också att det naturligtvis är vinterbonat. Sen får de kalla det fritidshus eller vad f-n de vill.

Dessutom anser jag att du gör en tankevurpa med din slutkläm, har man råd att köpa ett illa inrett hus mitt i Dalarnas ingenmansland för 13 miljoner så har man säkert pengar att istället köpa ett bra inrett hus på något lite mer vettigt ställe. Just lokaliseringen gör ju att andelen tänkbara köpare minskar rejält.

Ja det är väl ingen som sagt att modet inte skulle ändras, självklart kommer folk att skratta åt vissa saker som vi idag tycker om. Det som heller inte kommer att förändras är att vissa människor inte heller i framtiden kommer att hänga med i vad som är rådande mode inom inredning och arkitektur, det kommer att fullkomligt vimla av folk som bor i öppna planlösningar även om modet skulle ha svängt till små rum igen, medan andra renoverar och bygger upp väggar igen om det blivit modernt. Det är ju detta vi ofta diskuterar i denna tråd och det sker ju ständigt och kommer troligen aldrig att upphöra.

Det är inget fel i detta mer än att för dem som är intresserade så är det allt från sorgligt till skrattretande.
Förnyelse är nyckeln och hur man än ser på det, man kan tycka det är ytligt, kostsamt och onödigt, men för dem som är intresserade så är det bla. en källa till psykiskt välbefinnande. Jag mår psykiskt dåligt när jag ser miljöer jag inte uppskattar, det påverkar mig och jag tycker det är underligt att alla inte verkar bli påverkade av sin närmaste miljö, men det är där olika intressen kommer in.

Jag kommer aldrig låta mig själv stagnera, den dagen jag slutar bry mig anser jag att jag blivit gammal och tappat livslusten.....det enda som hindrar mig från att byta ut inredning är ekonomiska begränsningar. Jag fördömer ingen som inte har råd med det senaste, men ibland ser man att det inte är pengar det sitter i utan intresse och då tycker man det är lite mossigt...i brist på bättre ord, då miljö faktiskt kan påverka en på ett positivt eller negativt sätt, ungefär samma som att vi mår dåligt när vi har stökigt runt om oss så mår jag dåligt av "mossig" inredning. Tro inte att jag bor i något designerhem, men jag strävar hela tiden efter förnyelse.

Man kan tycka att det är att kasta pengarna i sjön när man köper inredning som är trendig, men samtidigt så håller det hjulen rullande om man ser samhällsekonomiskt. Det enda man kan invända mot är om man spenderar mer än vad man har råd till, tar lån, och miljötänk då allt slit o släng inte alltid är miljövänligt.

Jo, visst var jag trött, och jag erkänner att jag utgick ifrån att ett hus som säljs som "fritidshus" inte är vinterbonat, men visst var det lite dumt tänkt.

Står dock för att det inte är speciellt konstigt att den här typen av unika objekt ofta ligger uppe länge. Det kan mycket väl finnas någon köpare till den, men den köparen kanske inte vill flytta just nu. Visst har man råd att köpa på något annat ställe, men personen som byggt huset ville ju uppenbarligen bo just där, kanske pga närhet till släkt och vänner. Då kan man väl tänka sig att någon annan också vill bo just där. Sen kanske det lättare skulle hitta köpare med lite sänkt pris, men det är ju en annan fråga. Det är ju heller inget större fel på inredningen, även om jag hade gjort nåt åt ishockeydekorationerna i väggarna, bara att en del här tycker det är fult. Jag tillhör nog de få som faktiskt gillar den något mörka träinredningen och tycker att den skapar ett mysigt hem. Har aldrig förstått det här med ljusinsläpp i mängder då det bara gör att det känns som att man bor på hotell. Hade jag haft pengarna och velat bo just där hade jag nog faktiskt kunnat tänka mig att köpa det.

Men om man tycker att en viss inredning är snygg, varför måste man då uppdatera sig till den som är mode just nu? Förstår inte varför det skulle vara att stagnera eller sakna intresse bara för att man gillar en viss stil som inte råkar vara inne just nu. Och för den delen varför skulle det vara att stagnera bara för att man saknar intresse? Man kan ha andra intressen än inredning men ändå vara nöjd med sitt boende. Visst dyker det upp mycket som man kan kalla fult här, men i de allra flesta fall känns det åtminstone personligt. De få gånger det känns opersonligt och sterilt är då inredningen följer de senaste trenderna och bara verkar vara byggt för en utställningskatalog.

Sedan, som du själv säger, känns det som ett slöseri att byta ut fullt fungerande möbler och kanske främst köksinredning. Så många fullt fungerande 50-tals- och framåtkök som kastas ut helt i onödan. Speciellt sådana som bara är 20-30 år gamla och som var största lyxen när de sattes in. Möblerna kan man iaf sälja, köksinredningen bara slängs.

Självklart är det en fråga om balans, ett hypermodernt, trendigt hem känns alltid opersonligt, det är givetvis en blandning med personliga saker, ärvda eller bara införskaffade för länge sedan, som gör att det känns som ett hem. Det klagar många på i denna tråd, även jag själv. Jag sa inte att den som saknar intresse nödvändigtvis har stagnerat, jag menar att har man ett intresse så kommer det förmodligen att hålla livet ut, då byter man också stil och inriktning på sina möbler mm. livet ut.

Att byta ut möbler kan vara slöseri men samtidigt kan man inte kalla det för slöseri om man är intresserad. Köksinredning och badrum är dyra och lite mer komplicerade att byta ut, men det finns inget så deprimerande som en omodernt kök och badrum. Modet svänger ju som sagt, och väntar man nog länge så kan det hända att det blir mode igen, men det är alltid vissa detaljer som avgör om det ser mossigt ut eller trendigt. Ett gammalt 50-tals kök kan vara hur snyggt som helst, men då ska ytfinishen vara fin eller rent av utbytt, ett bulligt klarlackat kylskåp i tex. klarrött kan vara på sin plats osv. detaljer som en neonskylt osv. alltså sådant som inte fanns i 50-tals kök när det begav sig.

Detta är ju en fråga om smak och intresse och det finns egentligen inget rätt eller fel, bara folk som delar smak eller har olika smak.