Allt om ADD!

Det tog mig cirka 3-4 möten, och det var cirka 1 timma per möte.

Koncentrationstestet jag gjorde använde dom för att se hur min koncentration överensstämde med andra ADHD-patienter, så testen är väl inte bensäkra.

Det mesta utgår ifrån intervju och självbedömningspapper där man fick svara 1-5 hur man var; t.ex Hur ofta hamnade du i bråk som barn 1-5. Ja, du fattar säkert. Sedan får du en poängsumma som bestämmer någorlunda hur du är som person, då fick jag reda på att jag uppfyllde 6/9 kriterier av ADD, och 2/9 av ADHD.

Tvärtom. Mindre magsyra, långsammare utsöndring av amfetamin i urinet. Eventuell högre biotillgänglighet också, det minns jag ärligt talat inte. Av samma anledning skall man inte dricka juice eller sura drycker när man tar sin medicin, då uppnås inte lika hög effekt.

Jag kan tänka mig att effekten av concerta kan förändras om magmiljön är annorlunda. Snabbverkande preparat är mindre troligt.

http://www.hcp.med.harvard.edu/ncs/ftpdir/adhd/18Q-Swedish%20FINAL.pdf
Jag har gjort det testet och jag uppfyller alla förutom punkt 5, 6, 12, 13, 14, 15, 18 som är uppenbara ADHD-grejer. Punkt 16 känner jag däremot igen allt för väl.

Jag uppfyller nummer 5, men likt dig ingen av de andra och jag har ADD.
Jag håller alltid på med händerna och gör någon rörelse, och då är det lugnande för mig att hålla på med något föremål, som punkt 5 beskrev.

När jag tänker efter är det inte helt främmande för mig heller, men det kan lika gärna vara relaterat till min skolios. Jag får nämligen ont i ryggen om jag är i samma ställning för länge, oavsett om jag ligger, sitter eller står. Så om jag sitter på en stol i mer än 5 minuter är det svårt att sitta still - måste byta ställning på benen, flytta fram rumpan, vrida mig och etc för att det ska vara bekvämt.

Sen är jag även musiker, bland annat trummis, så att inte trumma på bord etc vore ju omöjligt. Men det gör jag i 'normal grad' - brukar faktiskt störa mig på när andra gör det, inte så att jag alltid stör mig på det, men att jag alltid blir distraherad av det. Vilket jag också förstått är vanligt bland mina ouppmärksamma gelikar

En fråga, hur ofta tänker du på din ADD? Jag antar att du har haft diagnosen ett tag. Jag är ännu inte diagnostiserad eller ens utredd och jag kanske är naiv och halvmanisk som bara antar att jag har det, men jag tänker på det hur mycket som helst nu i början och jag hoppas att det avtar. Förutom att jag lagt ner löjligt mycket tid på att läsa och höra om det så har jag tänkt på det mest hela tiden, känner igen grejer som jag gör bland saker som jag läst andra berätta om. Men har redan blivit bättre och förstått att jag måste styra upp idiotsäkra rutiner eftersom jag nu vet att jag helt enkelt är obegåvad när det kommer till rutiner och ordning.

Stämmer tyvärr mycket väl in på mig (har gått runt och sagt/antagit att jag bara är väldigt lat och tankspridd). Har högt IQ (tidigare mensamedlem) och det har kanske döljt endel. Presterade väldigt bra i början av grundskolan och i början av kurserna i gymnasiet (om det var intressant dvs), och har haft många elevsamtal med besvikna och upprörda lärare (efter att jag tröttnade och kom efter/började skolka). "Du har ju sån potential", "varför gör du inte bara dina uppgifter" etc.

Kommer ihåg när vi började med matematik i grundskolan. Jag gjorde allting väldigt fort, och sen när lärarinnan kom och skulle kolla igenom så påpekade hon att jag hade gjort helt andra uppgifter än de som stod i matteboken. Jag blev jätteförvånad, men såg att det faktiskt var så när jag dubbelkollade. Men det gjorde inget, för jag hade ju rätt på mina uppgifter.

Har haft svårt att behålla jobb, blir inte sparkad men tröttnar extremt snabbt och slutar (efter så lite som en dag i flera fall), även fast jag inte "vill" hoppa av så känns det som en total omöjlighet att fortsätta av någon anledning (får väldigt mycket skit från familjen för det här och blir dömd ganska hårt tråkigt nog).

Blir väldigt snabbt fysiskt och mentalt trött av olika uppgifter (likväl med jobb och studier), och har tidigare haft svårt att förstå hur folk ens kan orka jobba regelbundet (innan jag insåg att problematiken låg hos mig). Skulle utan problem kunna sova uppemot 12h/dygn (vilket jag också gör om jag inte håller koll på det). Hela den här aspekten är det värsta av min add/bristande karaktär/lathet. Har tom misslyckats att fullfölja enkla studier i ämnen som intresserar mig, trots att jag vetat om vilka konsekvenser detta skulle leda till (problem med csn osv).

Ska jag nånstans tar det mycket lång tid att samla ihop allting jag behöver, springer fram och tillbaks för att plocka upp enskilda saker jag precis kommer ihåg (och jag glömmer inte sällan en hel del av dessa ändå). Folk brukar få vänta på mig. Kommer mycket sällan i tid till saker, och jag brukar få springa som en dåre för att inte komma för sent (om det är tillräckligt viktigt alltså, annars har jag lärt mig att inte bry mig).

Har alltid hyst ett allmänt förakt mot organisering och planering, men det börjar släppa nu när jag inser att jag behöver det. Socialt har jag under min uppväxt varit utanför (och alltid kännt mig så), men har lyckats återsocialisera mig så det är inget direkt problem längre. Är impulsiv vilket har lett till en hel drös andra problem (droger, shopping osv), och en prokrastinerare av rang såklart.

Saker som jag märkt hjälper (och som har bevisats hjälpa addare i studier): meditation (mindfulness), träning, vitamintillskott, omega 3, nofap (dvs att inte onanera). Har bokat ett möte på vc, så hoppas något händer (tidigare nämnda saker förbättrar men inte tillräckligt imo). Har skött mig bra i perioder men har aldrig orkat fortsätta längre än 3-4 månader. Skulle gärna ha varit hyperaktiv istället för motsatsen (och då skulle problemen kanske ha uppmärksammats av någon).


Trots allt detta så har jag uppfattats som "lyckad" för "jag är ju så intelligent".

Trevligt att du berättar, och får väl dra trådens största klyscha att jag "känner igen mig i vad du skriver". Observera att det jag skriver nu bara är saker som jag kom att tänka på, är inte nödvändigtvis riktat till dig!

Hahaha, det där med elevsamtal känner jag igen stört mycket, jag tror lärare har sagt så i 25/30 fall när det gäller gymnasiekurser. Ofta är det också så att jag lyckas bra första terminen och är både fokuserad och intresserad, och att läraren märker att jag är skarp och verkar driven. I slutet av vårterminerna gjorde jag aldrig någonting, var fortfarande på lektionerna men lämnade aldrig in några uppgifter. Undantaget var sista veckorna i trean, alltså för ca 2 månader sedan. Jag lämnade in säkert 15 uppgifter och även fast det blev en hel del slarvfel så var mina föräldrar rätt förvånade över att jag lyckades ro båten i land. Blir väl allt vanligare att ungdomar skjuter upp saker pga lathet, men att skriva 30 A4-sidor på lite mer än två veckor istället för på en hel termin är väl ändå lite mer hardcore så att säga, verkar ju också vara en typisk ADD-grej.

Jag är verkligen inte MENSA-material, jag är snarare intellektuell och allmänbildad (låter skitpretto att säga så om sig själv dock, men visste inte hur jag skulle formulera det annars) än duktig på fysik, matte och logik. Skönt att man kan vara olika, så att det finns NÅGOT som skiljer oss åt (även om varken du eller jag är klara med utredning än, om jag förstod dig rätt)

Jobb har jag inte haft många, är 19 år och nyexaminerad, men jag hoppas på ett jobb inom handels, har jobbat några helger varje år i en butik sedan 5 år. Är särskilt stimulerande om det rör sig om en fackbutik som säljer något jag är intresserad av, vilket kanske kan vara ett tips till folk.

Precis som du verkar ha gjort har jag verkligen utvecklat min sociala kompetens, jag var en loner genom hela låg- och mellanstadiet men på högstadiet bestämde jag mig för att utsätta mig mer för sociala sammanhang, social stress etc. Under gymnasietiden har jag blivit allt mer socialt kompetent, och även om folk förmodligen ser mig som en lite skruvad person med både hyperintellektuella och fantastiskt dekadenta intressen tror jag ingen ser mig som socialt efterbliven - längre. Jag är säker på att de allra flesta ADD:are kan bli riktigt trevliga och ganska normala människor socialt. Visst försvårar det med låg självkänsla (som många har) och att man har stundvis har svårt att konversera eftersom man är ofokuserad, har ett enda virrvarr i huvudet osv - ja ni vet vad jag menar. Men det finns mig veterligen ingenting som hindrar ADD:are från att bli normala sociala varelser ändå. Utsätt er för olika sorters situationer och människor, försök att vara öppna och att inte döma varken er själva eller andra.

Att det tar långt tid att "komma iväg" har jag märkt särskilt när jag nu flyttat hemifrån.

Att jag har problem att städa, skapa rutiner osv orkar jag inte prata om, känns som att det tagits upp nog i tråden med sjukt träffande liknelser.

Angående impulsköp/hyperfokus så gjorde jag en klassisk ADD-grej för några veckor sedan:
1: Intresserar mig för psykologi efter att ha läst Psykologi B
2: Laddar ner en kurs på internet bestående av 30-40 timmar inspelade föreläsningar om psykologi
3: Plöjer igenom allt och fastnar för området "evolutionspsykologi"
4: Läser en del på Wikipedia etc. och beslutar mig från att köpa en popvet-bok på 500 sidor
5: Beställer boken
6: En vecka efter att den kommit till postombudet lyckas jag komma ihåg att hämta ut den
7: Tar med mig boken överallt med ambitionen att läsa den
8: Har under denna tidsperiod läst hela 15 sidor.

Har alltid stört mig på att alla ser mig som "lugn, snäll och smart", och har ibland tagit till ganska desperata åtgärder för att bryta det mönstret. När jag var 17 gick jag från helnykterist till att börja röka, dricka osv på några veckor. Var dock mycket intresserad av droger redan innan jag brukade dem. Har rent generellt försökt uppvärdera saker som uppfattas som farliga, dekadenta, och spännande sedan jag var kanske 15. Ville vara annat än passiv, lat, instängd i mitt eget tänkande, snäll, gullig osv.

Nä, nu får jag nog ta och runda av.. I alla fall: Keynes, eftersom vi ""sökte hjälp"" samtidigt kan vi väl uppdatera i tråden hur det går, är förhoppningsvis intressant för oss båda. Dock ska jag nog i fortsättningen försöka vara lite mer sammanfattad.

Edit: Juste, sömnen. Så sjukt enerverande att flytta hemifrån, de första dagarna sov jag 12 timmar per dag. Sedan dess har jag försökt styra upp sömnen, men det är ju OMÖJLIGT att vakna efter 8-8.5 timmar eftersom jag egentligen inte har särskilt mycket att göra. Slutar ibland med att jag somnar och vaknar kl 16.. Sommarlov - fantastiskt..

Gud vad jag postar i den här tråden, men det blir väl så när jag filosoferat kring detta en stor del av min vakna tiden som jag skrev förut. Kom på detta när jag skrivit mitt förra inlägg, som var ett typiskt wall of text skrivet med stort engagemang, men efteråt blev jag som vanligt oerhört självkritisk. Lovar hur som helst att inte ta mig in på topplistan av postare innan jag fått diagnos alternativt ingen diagnos.

Jag upplever ofta något som är likt bipolärt syndrom - fast istället med veckor av nedstämdhet kontra mani gäller det minuter eller timmar. Det kan jag inte vara ensam om här va? Det är inte särskilt påtagligt, men ändå en sak som gör att jag åstadkommer mindre än jag är kapabel till. Kan vara att jag skriver ett långt Flashbackinlägg med stor entusiasm (detta är inte mitt första konto, har skrivit ca 2000 inlägg totalt), sedan byter jag till att kolla serier eller Facebook i 20 minuter, sedan när jag byter tillbaka till Flashbackinlägget så känner jag "vad fan skrev jag det här för, jag låter självgod och dum.. Vad tjänar jag egentligen på att skriv det här?".. Slås av någon sorts hopplöshet, kryssar ner fliken och gör något annat istället. Detsamma gäller mail, projektidéer, instagram-bilder eller vad som helst.

Hur brukar ni handskas med sådant? Det är ju ändå ett svårt val, man ska alltså avgöra vilken av detta beslut som det är det rätta: det "maniska" eller det "deprimerade" beslutet. En sorts kamp mellan tvekan/depression, impulsivitet/mani. Förstår mer och mer vad som menas med svart eller vitt samt linjärt tänkande.

Det låter som en bra idé tycker jag! Det är intressant att läsa om andras upplevelser så det är bara att skriva på (satt och funderade på det med ang min text).

Vissa appar underlättar också väldigt mycket (mobilen glömmer inte, och mobilen glömmer iaf inte jag), rekommendationer (bör finnas motsv för iPhone):

Sömn: https://play.google.com/store/apps/details?id=com.urbandroid.sleep&hl=en
Att göra: https://play.google.com/store/apps/details?id=com.anydo&feature=search_result#?t=W251 bGwsMSwxLDEsImNvbS5hbnlkbyJd
Meditation: https://play.google.com/store/apps/details?id=com.nwalex.meditation&feature=search_re sult#?t=W251bGwsMSwxLDEsImNvbS5ud2FsZXgubWVkaXRhdG lvbiJd

Till dator:
http://justgetflux.com/

Den här är fantastisk, vad den gör är att filtrera bort det blåa ljuset från datorskärmen när solen går ner - blått ljus är något som försämrar melatoninfrisläppningen i hjärnan och gör så att du blir mindre trött (hjärnan tror fortfarande att det är dag). Detta om du brukar sitta med datorn sent på nätterna. Skillnaden märks direkt!

Sen ska jag se till att fixa en bra kalender och en träningsdagbok med.

http://jad.sagepub.com/content/11/6/737.short

http://www.psychosomaticmedicine.org/content/65/4/564.short

Missminner jag mig inte är det främst den delen av hjärnan vi kan ha problem med.

Mer: http://scholar.google.se/scholar?q=meditation+and+attention+deficit+disorde r&hl=en&as_sdt=0&as_vis=1&oi=scholart&sa=X&ei=0Q7X UajpNoGp4gSk0oHYCQ&ved=0CCsQgQMwAA

Omega 3: http://www.additudemag.com/adhd/article/1684.html (omega 3 ökar också IQ och har en massa andra fördelar, kan länka studier vid behov)

Träning: http://www.additudemag.com/adhd/article/3142.html (bra sida överlag)

Sen kan man testa Dual N-Back, ett spel som ökar arbetsminnets kapacitet (och faktiskt även den flytande intelligensen): http://www.gwern.net/DNB%20FAQ

http://www.gwern.net är galet bra och intressant för alla som gillar psykologi och nootropics osv.

Var mer sådär tidigare (dock när det kommer till andra saker), men inte så mycket längre. Hur är din självkänsla? Låter som att det främst kan ha med den att göra. (har själv varit deprimerad/smärre manisk i vissa perioder men tror inte det beror på någon bipoläritet). Det kan vara lätt att dras ned i självdiagnosticeringsträsket (been there...). Sen är ju risken större att man har något annat om man även har add.

Igår var jag själv väldigt nedstämd av olika anledningar, men jag insåg att det hade att göra med sänkta nivåer av signalsubstanser i hjärnan och att det var förbigående, jag distanserade mig från känslorna (fast jag blev ju inte särskilt mycket mer produktiv för den sakens skull såklart). Idag är jag som vanligt (hade kanske inte varit det om jag grävt ner mig igår). Brukar inte få panikattacker men har haft ett par. Senaste gången gjorde jag samma sak som jag beskrev nyss. Lugnt efter ett tag. Har lidit av depersonalisering efter mitt idiotiska drogbruk (dp är det värsta jag varit med om, och skulle inte önska det till min värste fiende). Samma där, nu är det över.

Hur har jag kunnat göra det här? Jo;

Det bästa jag har gjort för att förbättra den är faktiskt inte träning (gjorde inte särskilt stor skillnad öht), utan pick-up (dvs att "ragga på tjejer"). Det har gjort under. Impulsiviteten är snarare en tillgång när det kommer till sådant, och jag har lärt mig att läsa sociala situationer och människor väldigt bra.

http://www.youtube.com/watch?v=8fANFN_8DPg
Den här killen är just nu min största förebild. Han har själv ADHD men har lyckats kämpa ner det, och han åstadkommer väldigt mycket. Alla hans videos är sevärda.

I början är det det här det handlar om: http://en.wikipedia.org/wiki/Rejection_Therapy Efter ett tag slutar man bry sig vad folk tycker om en och vad de tycker om ens prestationer. Det funkar oavsett. Har haft mer sex med fler tjejer under fyra månader än resten av mitt liv (jag är 21). Och ja, it feels good. Är inte ovanligt att jag får höra av tjejer att jag är "konstig"** (dvs annorlunda, vilket jag kanske är), men jag bryr mig inte det minsta. Har knullat de flesta som sagt så.

** http://www.pualingo.com/pua-definitions/shit-test/

Kan faktiskt bli väldigt hyperaktiv när jag går ut (blir tillfrågad om jag går på droger mm även fast jag är nykter).


Angående mina egna skriverier, så är jag ganska narcissistiskt lagd. Jag kan gå tillbaks till dem och läsa igenom dem och "beundra perfektionen" (överdrift här). Är till 99,99 % nöjd med det jag skriver, är jag inte det har jag antagligen skrivit det i ett dåligt humör/kommit från en dålig plats. Skäms inte heller för att erkänna det.

Helt sjukt detta, men för 2 somrar sedan så började jag kolla på just Tyler från RSD... Vilket jävla sammanträffande, RSD är ju inte jättekänt i Sverige. Har haft mycket nytta av det han har sagt. Många 'aha'-upplevelser, har alltid uppfattat sociala regler och när saker är konstiga/pinsamma men har ändå haft svårt att förstå vissa saker. Men framför allt så gör han saker som man tidigare misstänkte till uppenbara sanningar. Rekommenderas för alla killar som vill lära sig ta plats på rätt sätt. Jag fastnade direkt för att det inte handlade om speciella grejer man ska säga, utan saker man ska tänka. Jag visste att jag aldrig skulle kunna bli en "PUA" eftersom jag skulle ha svårt att memorera vad jag ska göra enligt instruktionsboken, särskilt på fester etc. då jag ofta kämpar med att hålla fokus pga alla intryck.

Är sällan hyperaktiv på fester, brukar alltför ofta bli trött trots att jag verkligen vill vara där och orka snacka med folk. Koffeintabletter har hjälpt en del. Om jag får metylfenidat utskrivet antar jag att det kommer hjälpa mig både att vara social och att inte bli trött eftersom det hör ihop.

Jag menar absolut inte att jag är bipolär, det var bara ett sätt att förklara beteendet. En bipolär person kan ju under sin mani åstadkomma skitmycket, som man sedan förkastar under depressionen och tänker "hur kunde jag bete mig så" osv, vilket bara förstärker depressionen. Jag menar att jag upplever en inte alltför påtaglig miniatyrversion av detta, som alltså kan utspela sig på mycket korta tidsperioder. Är väl en sorts humörsvängning kan man säga.

Min självkänsla är faktiskt bra. Jag har aldrig varit deprimerad, varit nedstämd som mest i kanske 2 veckor när det tog slut med min första flickvän. Visst brukar saker bubbla under ytan, ångest, oro, hopplöshet osv, men det har aldrig tagit över mitt liv. Det som tynger mig mest är mitt ständiga tvivlande, kan handla om såväl politiska som existensiella eller etiska frågor. Jag känner ibland stor stolthet över saker jag gjort, kan vara en skoluppgift, en klockren Facebookstatus eller ett nyanserat och klokt inlägg här på Flashback. Men i stort sätt skulle jag vilja säga att jag aldrig blir nöjd, samtidigt som jag har drivet att utvecklas. Det är negativt i den meningen att jag i princip aldrig blir HELT nöjd med mitt liv, men det är positivt i den bemärkelsen att jag alltså får fler och fler färdigheter och erfarenheter med tiden.

Som jag skrev förut var jag i stort sett ointresserad av att vara med folk tills jag började högstadiet, och då dröjde det ju även 2-3 år innan jag började festa och träffa tjejer. Jag är fortfarande feg, har en tendens att inte våga stöta på tjejer och så, men det börjar släppa.

Tyler pratar ju en del om att dra in människor, eller ja, tjejer i sin egen värld och visa varför den är grym. Om det är något jag har är det en egen bubbla, folk slutas aldrig fascineras över att jag vet allt om Beethoven och samtidigt är hobbykriminell, att jag kan svänga mig med universitetsterminologi samtidigt som jag oftast är klädd som en riktig douchebag-hiphopare. Har otroligt många sidor som jag är stolt över. Jag ser ju att många av mina intressen fördjupats av min eventuella diagnos, men det gör ju inte bubblan mindre verklig.

Edit: Vi får inte hamna allt för mycket på dating-spåret, även om det på sätt och vis är relaterat.. Om du har mycket mer att säga om det kan du slänga iväg ett PM.