Treenigheten (samlingstråd)

Tack BRT för dina intressanta frågor här!

Som svar på din första fråga så är svaret Nej. Det gör oss inte till Gud, men något nytt sker inom oss. Vi börjar bli äkta människor - så som vi från början var tänkta att leva av Gud. Vi ska leva i Kärlek, och i en brusten värld så ska vi vara fullkomliga, liksom vår Fader i Himlen är fullkomlig. Vi ska till och med älska vår fiende. Och vi ska be för dem som förföljer oss.

Men Jesus är centrum för exakt allt. I Kristus så sammanfattas allt i himlen och på jorden. I Kristus så skapas en ny människa där jude och grek blir ett. Och Kristus stiftade fred mellan dem båda på korset. I Kristus så kan vi nalkas vår Fader i en enda ande. Och för att detta skulle kunna ske - så tror jag att Kristus måste vara Gud. Han kommer till Fadern som den Människan han är. Och han kommer till Oss som den Gud han är.

Aaah, transcendens-immanens problematiken; där det tydligen framgår att denna skapare inte helt förstår sin skapelse.

Att vara ett med Gud kan även tolkas som att vara en del av Gud. Jesus kanske är en del av Gud - på samma sätt som din hand är en del av dig.

Jagets relation till kroppen kan nog vara en intressant analogi. Vi relaterar ofta till kroppen som något vi äger, snarare än som något vi är.

Ännu en analogi är individens relation till universum. Vi kan säga att individen upplever universum; men vi kan även säga att universum upplever sig självt som en individ.

Medvetandet och kroppen, individen och universum, Jesus och Gud - de är separerade, men samtidigt ett med varandra. Dualism och icke-dualism.

Anledningen till att författaren valde att lämna ut artikeln är enkel, och Ja han hade en poäng med det - Ordet var Sonen, inte Fadern. "και" Har absolut inget att göra med saken...

Joh 1:18. För dig att säga att "Son" är den mest troliga läsningen, är som att någon skulle säga att Comma Johanneum (1 Joh 5:7-8) vore vad Johannes skrev i sitt brev. Det längsta du kan dra ut på det argumentet är att hävda att korrekta läsningen är den vi finner i P66, Vat., Och även vissa Byzantinska mss och som även valdes till Bibeln 2000: "ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss."


Hm, menar du att det måste existera fler än en Gud för att Gud ska behöva vara treenig? "Utan eventuellt 'Dig, sann Gud'" Det här skulle ta bort.. Typ hela meningen med vad Jesus sa, "Dig, Sann Gud" öppnar dörrar för fler Gudar. Nej, låt oss behålla vad texten säger.. Om någon tror på att Gud är treenig, men i nästa ögonblick citerar Sheman, motsäger han sig själv enligt dig? Det verkar mer som ett missförstånd från din sida angående treenighetsläran...

Tänk så här: Om jag håller upp tre fingrar och säger: "Voila. det här är En" - "BRT: Nej, ä du blind eller, det är tre separata fingrar." "Jag: Ja, Tre separata fingrar 'Personer', Men en hand - 'Gud'.


Nja, har aldrig hört någon säga att Jesus gjorde anspråk på att vara "Divine in some sense" när det kommer till Johannes Evangeliet, där Jesus gör anspråk på att vara YHWH, däremot har jag hört forskare säga att Jesus gjorde anspråk på att vara "Divine in some sense" när det kommer till dom synoptiska evangelierna, exv titeln "Människosonen".

´
Igen, Fadern är den ende sanne Guden, jag låter dig veta när jag oväntat konverterar till hinduism eller nån annan slags polytheistisk religion... Att Fadern är större än Jesus, som antog en jänares gestalt är ju helt förståeligt.

Att det inte finns något som indikerar på att Jesus skulle vara "Divine på något sätt" i dom synoptiska evangelierna, är något som majoriteten av forskare inte håller med om, det dom mest liberala forskare menar är "Sa Jesus verkligen det dära?" Antingen tror du inte att Jesus sa det där, eller så accepterar du faktumet att han sa det, du kan inte få din del av kakan och äta den med.. Och när det kommer till Johannes s.... Ja, som sagt tidigare, så gjorde Jesus anspråk på att vara YHWH i Joh, och forskarna jag nämnt tidigare - Bart E, Dale M, John C, Craig E etc etc - skriver under på det. När det kommer till exv Bart så är frågan istället "Var det verkligen Johannes som skrev den" och hur ärlig var denna författare, samma gäller nog för Dale och Dominic.

Bra, då håller vi med om något iallafall.

Att första åhundradets Judar kopplade "ο ων" och "εγο ειμι" med YHWH är ett faktum, "ο ων" används av judar än idag dock inte på grekiska. Och så har vi versen i Jesaja som Johannes citerar i 13:19 Jesaja: 43:10 "ινα γνωτε και πιστευσητε και συνητε οτι εγω ειμι, εμπροσθεν μου...".. Har vi nångång rört på Johannes 18:5 i våra diskussioner? Hur ser du på den?

Jag har inte rört på 2 Mos i denna diskussion, utan Jes 43:10 m.fl.

Mm, det kan vi nog konstatera.

Helt klart.

Hur då? Visst vers 38, men i 41 talas det om nått annat.

I Joh 12:41 citeras Jesaja 6:1 ur septuagintan "Detta sa Jesaja för att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade. Anledningen till att vi ser att han citerar ur septuagintan är pga att samma ord används, samt att Johannes aldrig citerar utanför septuagintan. Jes 6:1 är enda stället där "ειδον" och "δοξης" förekommer så kapitlen 52, 53 är ur fråga.

Om YHWH identifierar sig som "εγω ειμι"? Ja: "ινα γνωτε και πιστευσητε και συνητε οτι εγω ειμι... Han går vidare med att förklara " Före mig blev ingen Gud formad, efter mig skall ingen komma. "... Det finns inget som tyder på att han använde "εγω ειμι" för att beskriva att han är något som följer termerna.

Det håller jag med om.

Ja visst, men min poäng är att Gud identifierar sig som "εγω ειμι", jag säger inte att "εγο ειμι" eller "ο ων" är översatt från YHWH, visst en bra argument skulle kunna göras om betydelsen med YHWH, men där har vi aldrig vart än.

Det är min poäng. Alltså om du ska säga att Johannes "λογος" beskrivs inom ramarna av Filons, så bör du hitta något ur Filo som håller med Johannes om att λογος kan identifieras med YHWH, eller kanske argumentera för att när Gud talade i Jesaja exv 43:10, så var det egentligen en demi-urg/λογος Jesus.

Nope, han ödmjukade sig, och tog en tjänares gestalt. Har vi inte typ gått igenom detta några hundra ggr?

Va?
Nej, om du inte vill argumentera för att Jesus egentligen var atheist...

En trinitarian skulle inte mena att Jesu Gud är densamme som vår Gud? Vad är det du säger!!??

Jesus tog en tjänares gestalt då han blev en människa som Paulus förklarar i Fil 2. Ordet blev kött, han slutade inte vara Ordet, utan var nu av kött o blod. Och pga detta så underordnar Sonen Fadern.

Det här var en tydlig halmgubbe argument.

Hur då? Det känns som resten av detta inlägg är fylld av en massa strunt argument.. Detta kan endast stämma om jag nekar Jesu mänskliga natur, och det har jag givetvis aldrig gjort, tvärtom, jag har ett antal gånger försökt lyfta upp precis det att Ordet blev kött. "Dig den ende sanne Guden" som sagt flera gånger, det finns endast en Gud, Fadern Sonen och Heliga Anden, och samma författare kallar även Jesus för den sanne Guden i 1 Joh 5:20.
Förstår inte vad du ville få sagt här.

Nej, tvärtom, det är min teologi, utan dessa verser du presenterat skulle min tro inte sett ut som den gör

Nja, det håller jag nog inte med om. Skulle jag stöta på en vers som säger att Jesus var människa - perfekt, det är vad jag tror på. stöter jag på 1 Kor 15 att Sonen underordnar Fadern - alldeles utmärkt det tror jag på. Stöter jag på en vers som säger att Petrus var en rosa elefant - Kanon det tror vi på . Sola Scriptura, Problemet är att jag även tror på Tota scriptura Det är nog det som får dig lite ur balans.

Vill även påpeka att du verkar närma dig texten med ett förutbestämt plan med vad texten ska säga. Du har argumenterat för att ingen Bok i NT Ger någon idé om Jesu pre-existens, självklart ändrade du dig ganska snabbt, du kan även ibland medge att vissa texter kallar Jesus för Gud, men ändå argumenterar du i andra trådar om att dom inte gör det. Du har inte en blekaste aning om vad du tror texten säger. Du vrider inte bara på Bibeln, utan också vad vissa forkare säger. I en tråd tyckte du att Anthony Buzzards argument var mer förnuftiga än James White & Michael Brown, det vill säga att Bibeln inte lär något om Jesu pre-existens, du motsäger dig själv gång på gång...

vill även påpeka att detta inte är något jag alltid trott på, utan det har hänt succesivt och endast enligt Bibeln, okej, jag har även läst kommentarer och artiklar från olika forskare inom bibelforskning m.m.

Det enda sättet för mig att neka treenighetsläran vore att bli polytheist, eller droppa en hög syn på Bibeln, och anta att allt är gibberish, och själv filosofiera fram nånting ur Bibeln, och välja en del och släppa en annan del, och det kan jag inte tänka mig.

Ja, det är totalt BS att "ho theos" i Joh 1:1 skulle utesluta alla andra tolkningar än modalism. Varför skulle det göra det...?


Varför skulle bestämd artikel ha något med fader/son att göra, och var nämns ens "fadern" i versen? Anledningen till att kai är relevant är för att en bestämd artikel kan föras vidare genom en sammanlänkning av subjekt genom kai - något som folk som menar att den bestämda artikeln förs vidare från föregående subjektiv brukar fästa rätt mycket vikt vid (annars är det ju helt klart att författaren gör skillnad på "Gud", i det första fallet, och "gudomligt" i det andra).


Nej, varför det är den troliga läsningen är för att "enfödd son" är en mer trolig formulering än "enfödd Gud", samt att det gör att versen inte blir en ren självmotsägelse. "Ingen har någonsin sett Gud, den enfödde Guden han har förklarat honom för oss" blir liksom... ja, nonsens. Ingen har sett Gud, förutom Gud som har förklarat honom för oss.

Det är ju dessutom monogenês huios, enfödd/ende son, som vi hittar i resten av Johannesevangeliet (3:16, 3:18, o.s.v.) där vi inte ser något om monogenês theos. Att detta ord, monogenês, dessutom i princip uteslutande används för att beskriva enfödda söner/döttrar gör saken än mer trolig.


Nej, vad jag kan säga är helt enkelt att skriftlärda i den alexandrianska traditionen någon gång kopierade fel (eller fick tag på en felaktig kopia), som sedan kopierades och utgör i princip alla manuskript från denna tradition. Om vi tittar på grekiskan, θεός och υἱός, så är det inte konstigt hur dessa kan blandas samman, medvetet eller omedvetet, i handskrivna manuskript - speciellt inte i en tradition som den alexandrianska, som var influerad av gnosticism och som redan hävdade att Jesus är Gud/en gud, och således hade ett intresse av att Bibeln på något sätt lär det. Vi hittar dessutom "son" hos många kyrkofäder (t.ex. Irenaeus, Tertullian, Basil, Gregory Nazianzus, and Chrysostom).


Nej, jag menar att om någon kallar Gud för "dig, den ende sanne Guden" så ingår denne inte i den Gud som han tilltalar. Det är väldigt enkelt. Om Jesus ska inkluderas så skulle texten inte lyda "dig", utan "oss, den ende sanne Guden".

Jämför med om du träffar kungen och säger "du är den ende kungen", skulle du då mena att du också var kung? Var har du i så fall lärt dig tala och skriva?


Det skulle också öppna upp möjligheten för att Gud består av fler personer än den som Jesus tilltalar som "dig". Som texten står nu är en sådan möjlighet inte öppen.


Inte nödvändigtvis; efter många filosofiska kullerbyttor har ju de nicenska filosoferna fått Gud i denna mening (som en) att handla om ousia, väsen, medan de tre gudapersonerna är var sin hypostasis, person, inom denna ousia.
Säger någon som du menar är Gud däremot att någon annan än han själv är "dig, den ende sanne Guden" så exkluderar han ju sig själv från denne Gud.


Då måste du börja lyssna mer noga.


Det kräver nog någon typ av källa...


Hur skulle ego eimi användas som Gudsnamn här...?


Att Jesus säger att han är den Jesus från Nasaret, som de söker efter?


YHWH översätts i övrigt inte till något som har med varken ego eimi eller ho on att göra, utan översätts - bl.a. i Jes - till kyrios i Septuaginta.


Och ego eimi används här inte som namn, eller som identifikation, utan helt enkelt som "jag är" (översatt från hebreiska hū, hellre än YHWH).
http://biblesuite.com/hebrew/1931.htm

Du kan alltså inte bara peka på att Gud säger ego eimi (som helt enkelt betyder "jag är...", eller "jag är den/han" eller "det är jag") och påstå att detta används som Gudsnamn. Att Gud, liksom alla andra i Septuaginta och NT, kan använda ego eimi när han ska säga att han är något är väl helt självklart? Det innebär däremot inte att det används som Gudsnamn, varken när Gud eller när någon av alla de andra som säger ego eimi genom hela Bibeln gör det.


Nej, Gud identifierar sig inte som ego eimi, utan med ego eimi. Där finns en stor skillnad, som jag tror att du också egentligen förstår dig på.


Om Jesus är Gud, och samtidigt är Guds apostel, så kan väl Petrus lika gärna vara Jesus, och samtidigt Jesu apostel, vilket gör honom till Gud? Är inte detta precis, exakt, samma "oproblematiska" tolkning av Petri relation till Jesus som din "oproblematiska" tolkning av Jesu relation till Gud?


Nej, en trinitarian skulle ju mena att Jesu Gud är Fadern, och att hans egen Gud består av Fadern, Sonen och Anden. Jesu Gud är således inte densamme som andras Gud, då Jesus själv ingår i den Gud som andra har. Att han menar att det är samma Gud - Fadern (enbart) - blir väl högst problematiskt för någon som menar att så inte alls är fallet?


Kristna kallas Guds arvingar och Jesu medarvingar i Bibeln. Vi, och Jesus, ärver alltså från Gud. Jesus ärver tillsammans med oss, då vi är Guds söner - Gud är den som ger arvet. Nu ser du förhoppningsvis det problematiska för den trinitariska positionen.


Ja, visar detta inte ganska tydligt att jag inte närmar mig texten med en förutbestämd plan om vad texten ska säga...? När någon på ett övertygande sätt visade mig att Jesu pre-existens förekommer i johanninsk litteratur, pseudo-Paulus och eventuellt (beroende på tolkning) i mindre grad hos Paulus, då ändrade jag åsikt. Någon visade mig att jag hade fel på denna punkt, varefter jag kom att ändra mig. Kallar du det att "närma sig texten med en förutbestämd plan om vad texten ska säga" så vet jag inte riktigt hur det står till med herrn...

Att byta åsikt när någon visar att, och hur, man har fel är att försöka förstå texten. Att ignorera de fel som folk påpekar för en, och låtsas som att allt faller i linje med ens egen tolkning även när det står i ett direkt motsatsförhållande till denna, är att närma sig den med en förutbestämd plan - om vi kan kalla det att närma sig den alls.

Du blir alltså inte Gud av att vara ett med Gud, på samma sätt som Jesus är ett med Gud? Då ser du kanske hur Jesu "jag och Fadern är ett" inte innebär att Jesus är Gud.


Varför?

Varför är det så svårt för en kristen att inse att det är hon själv som är centrum i sitt liv? Men det är givetvis skönt att lägga ansvaret utanför sig själv. Det gör dock att det kommer uppstå tvivel. Dessutom kan du inte bli fri. Jag har själv varit kristen, sen insåg jag att det är jag själv som styr mitt eget liv. Det finns ingen utanför mig själv som kan "fixa" mig. Jag själv behöver möta alla mina fel och brister. Jesus kan och är en inspirationskälla, men det är jag själv jag väntat på.

Vad tror du jag vill med mina argument? Tala till ditt logiska sinne. Nä, det är ditt hjärta jag vill öppna.

Så länge du letar kommer vi tolka sanningen olika, och då menar jag inte att solen är rund.

Jag har svårt att fatta hur tre enigheten ska vara så svår att förstå. Ett väsen kan ha hur många aspekter som helst som jag ser det, särskilt Gud, Guds enhetlighet är fortfarande intakt även om Gud visar upp tre ansikten. Själv är jag en och samma men ändå; Far, Bror, Farbror osv.

Enkelt, för att artikeln före "θεος" skulle betyda att Jesus var "προς τον Θεον" mitt emot sig själv. Visst är andra tolkningar möjliga, men faktumet att Jesus var framför sig själv resulterar i modalism OM Johannes skrivit θεος med artikeln, oavsett andra tolkningar.

Trodde att vi var eniga om att "Hos Gud" syftade på Fadern. Om Johannes hade skrivit "ο θεος" så skulle det inte vara Fadern, utan Logos skulle ha vart ... Hos sig själv. Förstår du problematiken?

Okej, men då måste du slå en GVS piruett, vilket du tidigare nekat, och det skulle resultera i modalism (Blir inte alls förvånad om du nu börjar försvara modalismen). Men det här är ingen GVS struktur, och det är väldigt tydligt att det är två personer i fråga, då kan inte artikeln på θεον gälla för θεος är osäker om det än skulle funka om det skulle vart en person i fråga.

(annars är det ju helt klart att författaren gör skillnad på "Gud", i det första fallet, och "gudomligt" i det andra)."

"gudomligt" är självklart ett alternativ, men även om Johannes menade "Gud" så skulle stavningen ändå se ut som den gör, om han inte i själva verket hävdade att Jesus var προς τον θεον - mitt emot sig själv.

Men det stämmer inte att avsaknaden av artikeln skulle tvinga en att översätta det som "gudomlig", och om Johannes menade att Jesus var "Gud" så skulle han vart tvingad att lämna ut artikeln.

Och även om du skulle ha rätt, och typ varenda språkkunnig fel, så skriver ju Johannes att Tomas kallade Jesus för "ο θεος", nånting som du håller med om och nekar lite här o där, lite osäker på vad du känner för idag men visst är det lite naivt av dig att hävda motsatsen på en så tydlig mening. Jämför även Psalm 34:23 i septuagintan - 35:23 i våra GT.

Psalm 35:23 "εξεγερθητι, κυριε, και προσχες τη κρισει μου, ο θεος μου και ο κυριος μου..."

Joh 20:28 "και απεκριθη ο θωμας και ειπεν αυτω ο κυριος μου και ο θεος μου"

Det blir inte ren motsägelse, hur skulle det bli det? Varför "Unik Gud" är det troliga läsningen enligt Alla text forskare från E. Nestle till K. Aland och i princip alla där emellan, är för att dom tidigaste och bästa vittnen läser "μονογενης θεος", och pga att vi kan följa hur den versen har växt framtill den senare läsningen, som du försvarar. μονογενης är inte byggd av γενναω, utan γενος, alltså unik/ende/den ende av sitt slag, inte enfödd.

Okej, men då måste du samtidigt hävda att det fanns en grupp med tillgång till alla manuskript som använts till denna tradition. Vaticanus är något äldre än Sinaiticus, men ändå finns en äldre läsning i Sinaiticus som är mer överens med P75, men inte identisk, om du ritar upp tre linjer - tre olika manuskript - en leder till Sinaiticus(Western-text) en till Vaticaus(Alexandriansk) och en till P75(Alexandriansk) och alla säger μονογενης θεος det betyder att majoriteten av manuskript skulle ha ägts av en viss grupp som kopierade fel denna tradition in i källorna av alla manuskript innan 150 som fanns till grund för Alexandrianska och "Western" traditionen, och det är väldigt orealistiskt.

Visst om det fanns en kontrollerad tradition av manuskript som har lett till Alexandrianska traditionen och även till "Western-tradition", vilket du självklart inte hävdar, eller? Det kan vara pga detta - υιος&θεος - vissa citera υιος, men mängden citeringar och manuskript med θεος kan inte förklaras bort med detta.

Jag hävdar inte att Jesus inkluderade sig själv i "Den sanne Guden" Joh 17:3. Om jag säger att Jesus är den ende sanne Guden, då nekar jag inte att Fadern också är densamme Guden, utan det betyder snarare att Jesus var samtalsämnet. Jag tror inte att du ser det här som problematiskt för någon som tror på en treenig Gud, utan jag tror att du försöker filosofiera det här till en arguement.

Mm, läs själv "Om Jesus ska inkluderas", vilket det inte görs, Jesus inkluderas inte in i den meningen. Jesus talade endast om Fadern, skulle han ha sagt "Oss, den ende sanne Guden" så skulle det betyda att Jesus är Fadern - då Fadern tilltalades.

Det går inte jämföra på det viset, om inte "Kungen" i själva verket hade nån form av Multiple-Persons-disorder. Det jag argumenterar för är att Gud är tre personer i ett väsen, Varje person är Den Ende Sanne Guden.


Ja, kullerbyttorna har gett det en förklarning, men dessa kullerbyttor var inte nödvändiga för Ignatius eller Polycarpus m.m 200 år innan dom filosofiska kullerbyttorna. Och som jag sagt tidigare så är dom niceanska kullerbyttorna helt orelevanta, gör egna kullerbyttor om du så önskar.

Nja, fast du verkar vara en utav dom få källor som säger det, majoriteten av forskare håller inte med dig om det.

Okej, "ο ων" håller du ju redan med om. Att "εγω ειμι" kopplades till Gud är ju också ganska klart sett från Bibeln, exv. Mark 14:62. Att Jesus sa sig vara "Människosonen" kan knappast ha lett dom till att reagera som dom gjorde, och anmärkningsvärt är också att Matteus lämnar ut detta, kanske pga säkerhets skäl.

Du verkar missförstå mig med flit. Jag säger inte att εγω ειμι är Gudsnamnet, utan att Gud identifierade sig med εγω ειμι. Jes 43:10 har en otroligt onormal ordsuppbyggnad liksom exv Joh 8:58, 13:19 m.m, det är tydligt med tanke på Joh 13:19 vad Johannes ville dra tankarna till.

Nej, men visst, att han säger att han är en fattig jude från Nasaret, varför riskerade den romerska vakten, och de översteprästernas tjänare sina liv med att böja sina knän för honom, eller som texten säger "Falla ner för sina ansikten"?

Bra att du klämde in det här, ifall någon skulle hävda motsatsen...

Okej vad sa han att han var då? Det står i septuaginta, vart Johannes citerar ifrån: ".. Att ni ska veta, lita och förstå att εγω ειμι. Innan mig fanns ingen Gud, och efter mig komemr ingen." Vad är det vi ska veta, lita och förstå att han är?

Det har jag aldrig gjort, sluta hitta på saker jag aldrig sagt!

Absolut, alla i septuaginta, NT, och... Ja, överallt, jag använder det också ganska ofta, du med.. Men det konstiga blir om jag exv går in i en affär o säger "Hej, två extra-tuggumi, Jag Är" då bryter jag mönstret Big Time. Och om du sen går in i samma butik några dar efter och säger "Hej, två Extra-tuggumi, Jag Är", tror du inte att kassörskan skulle typ lyfta på ögonbrynen och tro att det Kanske kanske fanns ett samband med dom två incidenten? Och att det Kanske kanske betydde nått.

Självklart skulle inte kassörskan dra slutsatsen om att vi två egentligen var samma person eller nått liknande. Men vad Johannes gör är att han drar det här temat ur Jesaja och även det underliga "εγω ειμι", som kommer lika oväntat som vår incident i affären i båda fallen i Jes och Joh. Det berättar en massa om vad Johannes trodde om Jesus, och med dess övriga höga kristologi så är det inte heller så konstigt att vi ser det här.. Och det här är nått Johannes gör ofta tex Joh 18:5-6 en romerks vakt böjer knän för en stressad, fattig, jude, ööh det är mycket underligt.

Go for it!

Om alla texter där "Jesus" förekommer i NT byts ut med Petrus, och alla gånger "Gud" förekommer byts ut med Jesus, visst, vi skujlle behöva applicera nån liknande kullerbytta för det, som appliceras på Guds och Jesus förhållande, men vi finner inte en relation mellan Petrus och Jesus, som vi finner med Gud och Jesus som texten står idag.

Du menar att treenighets troende skulle tro att Fadern är 33,3% Gud, och Sonen 33,3% Och Anden 33,3% och Fadern skulle inte vare fullt ut Gud för Sonen underordnar honom vilket resulterar 33,3% minus från Faderns gudom. Nää, inte riktigt ...

För att Jesus ödmjukade sig och blev "Gjord" till en tjänare så har ju han samma låga position som vi, men eftersom han segrade så upphöjde Fadern honom till sin höga position, vilket även sker med oss om vi "segrar" kanske med en viss skillnad.. Det är inte alls problematiskt, jag har ju sagt till dig flera gånger att Jesus blev en människa, han ödmjukade sig och tog en tjänares gestalt, han underordnar Fadern likadant som vilken tjänare som helst. Efter sin död upphöjde Fadern honom, men eftersom han blev vår översteprsät för evigt så underordnar han alltid Fadern, det är därför vi även har en "Advokat" hos Fadern 1 Joh 2:1.

Förlåt om jag var oklar. Du kan nu säga "Visst, den där versen säger Si", nästa dag i ett annat sammanhang kan du neka det med en fin filosofisk kullerbytta för att svara på nått någon sagt tidigare, för att sen igen ändra dig när det passar dig. Eller så kan du säga nånting och backa upp det med en falsk påstående om att någon forskare skulle hålla med om ditt påstående fast så inte är fallet. Att ändra sig är det ingen fara med, men att ändra sig för att det ska stödja en annan variant av ett annat argument är så klart fel.