Citat:
Ursprungligen postat av
nono2
Den kanske bäst påläste skribenten i tråden visste vad som var på gång...
books-on-demand: Sannolika skäl?
Det ser ut att bli spännande läsning.
[- - -]
Saxat ur presentationen av Bustophers/Ingvar Ericsons (han är öppen med sitt nick i tråden) bok:
"När åtalet sedan ogillats i tingsrätten tvingades man konstatera att domen, på grund av brist på bevisning, inte gick att överklaga."
Anledningen till att åklagaren inte överklagade torde väl knappast ha varit att det tiopentalvärde som svenska och finska RMV kommit fram till var mer osäkert än i andra rättsfall. Anledningen torde i stället ha varit den otroliga press Peter Claesson var utsatt för när man på Dagens Nyheters ledarsida ville åtala honom för "olaga åtal" (ledarsidekrönikören och f d sjuksköterskan Hanne Kjöllers hemvävda version av den rättsliga termen obefogat åtal) i kombination med lärdomen att tingsrätter kan totalt strunta i utlåtanden från rättens oberoende expert (Mörland) samt utlåtanden från svenska och finska RMV. Till detta skall läggas att Claesson sannolikt insåg att man från politiskt håll inte ville ha en dom som innebar att man fick sluta skarva på det sätt man kommit att göra efter att antalet vårdplatser skurits ner till en tredjedel på 15-20 år, vilket skulle kosta ett antal extramiljarder i extrapengar till sjukvården (man ser idag mellan fingrarna med både det ena och det tredje för att få budgeten att gå ihop).
Den enda osäkerhet beträffande mätvärdet som man anför i tingsrättsdomen är att fenobarbitalhalten – mätvärdena för fenobarbital skulle säkerställa att inget spädningsfel skett – hamnade under "utskriftsnivån" 10 mikrogram/gram hos finska RMV. Man nämner dock inte att detta var det förväntade trots att man faktiskt i domen upplyser om att finska RMV mätte på ett prov som var spätt 10 ggr.
På det ospädda provet hade man uppmätt fenobarbitalhalten 19 mikrogram/gram. Det stämde bra med den fenobarbitalhalt som mätts upp för bebisen tidigare under den dag babyn dog, alltså 22 mikrogram/gram.
Späder man ett prov med en fenobarbitalhalt på 19 mikrogram/gram 10 ggr så blir den förväntade halten 1,9 mikrogram/gram, alltså 5,26 ggr mindre än "utskriftsgränsen" 10 mikrogram/gram. Det var alltså inga konstigheter med att fenobarbitalhalten hamnade under "utskriftsgränsen" 10 mikrogram/gram trots att man låtsas som detta i domen. Det var i stället det förväntade resultatet.
Men, invänder man kanske, även om tingsrätten bluffade och det inte var något konstigt med att fenobarbitalhalten hamnade under utskriftsgränsen 10 mikrogram/gram så vet man ju då ändå inte hur stort ett eventuellt spädningsfel kan ha varit. Eller?
Mja, tänk efter litet.
Späder du ett provmaterial för mycket och mäter på detta så underdrivs halten i mätvärdet. Så om man hade spätt 15 ggr när man trott att man spätt 10 ggr så hade man fått mätvärdet 1,267 mikrogram/gram i stället för 1,9 mikrogram/gram. När man sedan skalat upp värdet med den spädning man trodde sig ha använt, alltså 10 ggr, så skulle man ha fått 1,267 x 10 = 12,67 mikrogram/gram i stället för som i det korrekta spädningsfallet 1,9 x 10 = 19 mikrogram/gram. Så späder man för mycket underdrivs alltså halten av den substans man är intresserad av, som i detta fall var fenobarbital (och indirekt tiopental, alltså).
Och har svenska och finska RMV underdrivit tiopentalhalten i stället för överdrivit den lär väl inte läkaren bli mer oskyldig p g a detta.
Det som är intressant är alltså eventuella överdrifter av fenobarbitalhalten och därmed tiopentalhalten, d v s om man kan ha spätt för litet. Och den bortre gränsen för hur litet för litet man kunde späda motsvarades alltså av en fenobarbitalhalt om 1,9 mikrogram/gram. Hade man t ex spätt 15 ggr i stället för avsedda 10 ggr och landat på 1,267 mikrogram/gram, som i exemplet ovan, så är det alltså ointressant. Det vi är intresserade av är alltså intervallet 1,9 mikrogram/gram upp till ”utskriftsgränsen” 10 mikrogram/gram för fenobarbitalet. Det är i det intervallet vi finner de fall där man spätt för litet, och därför fått ett överdrivet mätvärde, utan att bli upptäckt.
Störst överdrift av mätvärdet får vi om man spätt så litet som möjligt utan att hamna över detektionsgränsen 10 mikrogram/gram, d v s något typ 9,999... mikrogram/gram.
Minst överdrift av mätvärdet får vi om man spätt så att man precis inte nått ner till den tänkta halten med 10 ggr spädning, d v s 1,9 mikrogram/gram.
Och vad får vi för överdrift av fenobarbitalhalten om man spätt så litet som möjligt utan att upptäckas och därför landat på något typ 9,999 mikrogram/gram? Vi multiplicerar med den spädning man hade tänkt sig göra, alltså 10 ggr: 9,999 x 10 = 99,99 mikrogram/gram. Denna maximalt överdrivna fenobarbitalhalt är 5,26 ggr så stor som i det ospädda provet på 19 mikrogram/gram: 99,99 / 19 = 5,26 ggr.
Maximalt fel p g a felspädning var alltså 5,26 ggr.
Detta låter mycket. Borde inte detta då ha varit ett väldigt bra argument för att fria den åtalade läkaren? Nej, tyvärr når man inte ens med sådana här spädningsfel ner till den tiopentalhalt som rättens oberoende expert Mörland maximalt ansåg skulle kunna förklaras med eventuella, tidigare (ej journalförda

) normala doser av tiopental, d v s cirka 15 mikrogram/gram. Varför?
Den tiopentalhalt svenska och finska RMV mätt upp var 2000 mikrogram/gram. Detta motsvarar en injektion på 500 mikrogram i babyn. Mörland ansåg dock att en så pass liten spruta som 125 mg kan ha räckt eftersom tiopentalet kan ha koncentrerats till det venösa systemet i underkroppen. Han prutar alltså ner möjlig dos 4 ggr, alltså från 2000 mikrogram/gram till 500 mikrogram/gram (500 mikrogram/gram skulle motsvara 2,857 gram i en vuxen, 80 kg man, amerikanska fångar som avrättades med tiopental fick 2-5 g).
Nästa möjliga nedprutning från 500 mikrogram/gram skulle sedan bero på eventuellt spädningsfel som vi diskuterat ovan. Med ett maximalt spädningsfel om 5,26 ggr får vi en tiopentalhalt på 500 / 5,26 = 95 mikrogram/gram. Och det är bra mycket mer än de ca 15 mikrogram/gram som rättens oberoende expert Mörland teoretiskt maximalt ansåg skulle kunna förklaras med eventuella, tidigare EJ JOURNALFÖRDA

vanliga tiopentalinjektioner. Så därför fick man för att kunna fria läkaren skriva ihop en dom där man blandade bort korten ordentligt och inte låtsades om att det prov finska RMV mätte på var spätt 10 ggr och att det förväntade resultatet var att fenobarbitalhalten skulle hamna under 10 mikrogram/gram.
Hittills verkar också inget större massmedium ha uppmärksammat den här fräckisen tingsrätten gjorde. Det var också nära att jag själv bommade detta. Jag uppmärksammades på det här i denna tråd av en annan skribent men reflekterade inte i början över detta. Jag tror att den domare som skrev ihop domen var rätt van vid att folk inte brukar tänka efter och av erfarenhet visste att folk brukar gå på sådana här fräckisar. Man tror heller inte att en svensk domstol kan vara så här j-a fräck. Man tror att sådant här hör hemma i någon bananrepublik i Latinamerika. Men det gör det inte, tyvärr.
Men för den här läkaren och de som vill hålla budget trots att 2/3 av vårdplatserna försvunnit är förstås en sådan här dom bra. Men inte för patienter typ Salme, 93:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15704388.ab