Citat:
Ursprungligen postat av
Schlesien
Aftonbladet har rewritat demenscentrum.se
Jag har fetat lite ovan.
Källan ligger här:
http://www.demenscentrum.se/Leva-med-demens/Berattelser/Titti-Sjoblom-berattar-om-sin-folkkara-mammas-sjukdom/
Många känner sig trampade på tårna för att de inte längre kan gå i svängdörr till Alice? Andra hakar på för att de behöver mer dramatik i sina egna liv?
Jag ser inte hur det ovan, om det är sant, skulle innebära att hon behöver avskärmas?
Min farmor fick en stroke, återhämtade sig men hamnade på vårdhemmet. Blev aldrig riktigt "klar" igen. Hon hade klarare stunder och hon hade helt virriga stunder. Ena sekunden var hon med i matchen, nästa var hon tillbaka i barndomen. Ibland skulle hon gå och fiska i bäcken (som inte fanns), en annan gång satt hon och tittade i tidningen för att se om hon fastnat på bild i tidningen under 1a maj paraden (som hon inte varit med i).
Hon kände igen de flesta, men det kunde ta en stund innan poletten trillade ner. Och hon kunde glömt vem det var 10 minuter senare.
Två av barnen besökte henne dagligen, hon umgicks på vårdboendet med mer folk än hon någonsin gjort, när hon fyllde år firades hon av hela släkten. Ja hon blev jättetrött av födelsedagsfirandet, men pratade om det glimtvis i många år.
Ett halvår innan hon dog tog två av barnen med henne på en resa 60 mil norrut upp till barndomstrakterna. Hon pratade ofta om den resan, att det varit som en saga.
Så, förvirrad, desillusionerad, lätt att bli trött osv - varför är det skäl att isolera en människa? Endera finns det mer i det medicinskt, eller så ligger en hund begraven.
Låsta rums-/lägenhetsdörrar som den boende inte själv kan låsa upp är för övrigt inte tillåtet (lagligt) på ett äldreboende, oavsett om personen är dement eller ej.