Citat:
Ursprungligen postat av
kunskap1
Du frågar varför människan ber? Människan ber bland annat för att känna en själslig ro. Att dyrka skaparen betyder att man tackar honom för allt man har fått. Känner du inte dig tacksam om du skulle få en fin present av en vän eller anhörig? Du vill säga tack till denna person, men om du inte gör det så mår du inte bra själsligt, eller hur?
Att bekräfta varandra ser jag som livets mening, att därtill påstå att det desutom finns en osynlig gud som kommer med saker från ovan och är bekräftelsekåt.. till den grad att tempel kyrkor och tomma hus ska byggas och dra in skatt för att enbart låta dessa byggen glänsa för gudens skull, det ser jag som tydligt maktspråk utan en enda bäring i tron, i synnerhet inte när gudsivrare så ofta tvivlar, då kommer religionsfilosofin fram med ännu fler arsenaler som låter fint, t.o.m kamopuflerar det hela till ett slags akademiskt trovärdigt språkbruk, och i just den saken, står själv beviset.. att gud i sig.. är inte nog.
För dig räcker inte gud, du både direkt och indirekt utnyttjar andra, enkom i den bemärkelsen att du hävdar gud.
Det är urgamla visor som alltid splittrat folk, om det inte är så att du är en 18-åring eller en som bara följer föäldrars anvisning om hur man lever det trovärdiga livet och görs trovärdig.
Det handlar om prestige och att kunna mässa så "gudalikt" som möjligt - gravt infantilt om jag får säga hur det är i verkligheten, det finns många som säger sig tro, de låter allihopa som uppvevade marionetter, skulle gud vara en synlig person (människn är avbilden av den.. eller hur) så tror jag knappast att hen önskat sig så många bedrägerier som myterierna legitimerar. Men... är något känsligt för gudstorenden så är det alltid guds gåvor och skatter, som ju är bönesvaren, då det kommer "från gud" så är det också ämnat att "hållas personligt" - det är hyckleri men inte av guds nåde, utan av taktik och strategi.
Smickrande narrande, tror du att osynlig, alltid frånvarande gud som ingen kan identifiera, att sådan skulle behöva narrar? VAD och VAR hittar du argument för narreri och underkastelse för gud, när han ju inte ens själv är med, utan måste "sökas" ? Vad du beskrivit är faktiskt genuint önsketänkande, utifrån att du måste ha varit elak dum eller bara obegåvad och fått nys m att hmm gud.. där är allt gott och förlåtet, och kör på den valsen med de vällingmaten "allt har en mening" : se det är det , det inte har, men då är det hoande för dig.. som det alltid är för "troende" då man sälln klarar av att tala rakt mot folk, klrspråk. Det liksom rinner ur skallen så fort de och du, kommr på att man kan dvälja i gud istället, så är man iaf lite fredad.
Falskt som bara den.
Du är taktisk och har hittills faktiskt inte mer än sagt att "traditionen historiken säger att gud är något bra att tro på. Punkt slut. så har människor sagt genom tiderna och ingen vet vad den snackar om någonstans, då gud är okunnighetens lilla älsklingsfloskel som låter bra, låter säkert. Men låter, kom ihåg det, inte är.
Du har basala behov som redan amöborna har.