Varför tror man på gud?

Strawman.


Ja.

Av sättet du citerade att döma verkade det som att du indirekt höll med Reymont.
Var då?

Ja, men med det förbehåll att jag för min del förutsättar ett tydligörande av ordet 'sannings' betydelse dels i positivismen och dels i relativismen.(1)


Här i början av denna serie inlägg:


Där det är tydligt, att du betraktar moderna, relativistisk vetenskaps 'sanning' med glasögon från positivismen. Se (1).

Varför svarar du inte på om du tycker det är bättre med en spekulativ sanning än med en bevisbar sanning? Alternativet till den vetenskapliga sanningen: vad är det?

Så det enda du har att komma med är kritik på en rent semantisk nivå. Du menar alltså att begreppet 'sanning' är aktuellt och betydande i den "moderna, relativistiska vetenskapen"? Att producerandet av 'sanningar' är vetenskapens "syfte"? Jag tvivlar.

Om kritiken var riktad mot den förenklade bilden jag gav av den vetenskapliga processen — teoribyggande etc. — så är jag fullt medveten om att det inte handlar om endast falsifiering och verifiering. Poängen var att visa det meningslösa i att göra synonymer av 'sanning' och 'teori'. Tro för den skull inte att jag menar att sanningar behöver vara absoluta.

Ser du ingen skillnad på teori och bevisad teori trots att jag hela tiden gjort den distinktionen?

Med all respekt. Jag trodde faktisk, att du kunne skilja mellan relativistisk, vetenskaplig ... men ändå objektivt .... 'sanning' och positivismens 'absoluta sanninger'; också semantisk.


Det har påpekats så ofta här på forumet, att relativistisk vetenskaps 'sanning' snarare är 'sannolikhet', att flertalet återkommande läsare torde vara bekant med det.

Vad menar du med spekulativ sanning?

En sanning är en sanning, man kan enbart spekulera för att få eller nå, ytterliggare sanningar men en sanning kan inte spekuleras till icke-sanning när man konstaterar en sanning.

T.ex i ett landskap finns sten och vatten, en gång konstaterad sanning om ATT det finns sten och vatten, går inte att spekulera bort till att det inte är sten och vatten till att det är olika bundna ämnen ja, men inte sådana vilka inte utgör sten och vatten. Själva sanningen är lika för alla, sten är sten och vatten är vatten även om stenar inte allihopa är likadana och vatten är olika grumligt.

Men sedan sanningshalter, en sanning kan ju vara ofullständig. Så ibland sägs sanning där det egentlgien är delar av sanning, kanske 1%-sanningar. Eller halvsanningar. Ibland är ju enbart det som är relaterat till sanning, sagt som sanning. Särskilt i religion och politik. Det är ju inte ens vetenskapliga betydelser av själva ordet/benämningen sant/falskt ändå älskar man att svänga sig med fördömanden och konstateranden där det inte finns sustans öht. Rätt äckligt.

Jag förstår fortfarande inte vad du menar med varken "spekulativ sanning", "bevisbar sanning" eller "vetenskaplig sanning". Jag antar att du menar att sanning är något rent korrespondensteoretiskt?

En vetenskaplig teori kräver väl alltid empiriska bevis? Ser inte varför "bevisad teori" är nödvändigt när vi talar om vetenskap.

Och jag trodde du visste bättre än att blanda ihop vetenskap och filosofi. Jag antar att du med "relativistisk, vetenskaplig ... men ändå objektivt .... 'sanning'" menar någon form av koherentism eller möjligen pragmatism.

Spekulativ sanning är t.ex att Gud är sanningen, eftersom det inte finns några bevis.

Bevisad sanning är när en teori, tes eller påstående kan bevisas med observerbara fakta.


Ja, det kan man säga. Har du något bättre alternativ?