Varför tror man på gud?

Så du tror alltså inte att det finns ett helvete?

Hur vida en religiös text är sann eller inte är knappast en subjektiv åsikt. Jag följer den tillgängliga bevisningen och det sunda förnuftet och det leder mig till antagandet att världens samtliga religiösa urkunder är författade av människor. Jag vågar dessutom påstå att jag är genuint ärlig i mitt sökande efter som jag försöker undvika att följa styras av känslor.

Du har alltså flera hundra olika läror eller urkunder, väljer en och bestämmer dig för att den, utifrån din tradition/kulture eller att du hänvisats via påtryckning som du med säkerhet är omedveten om, till din skriftkälla utifrån att den "skulle vara säker" .

Har du inte varit troende elelr följt religiösa regler, är det annat.. då kan man vara nyfiken och vilja veta vad som finns där uti källorna, men som du talar låter det som att du aldrig haft val.

"Det tar tid och tålamod.." , tid och tålamod är inget som borgar för att gud är eller existerar eller lever i hjärtat eller på okänd plats i kroppen el. hjärnan. Skulle gud finnas, skulle varenda människa bokstavligen följa orden i böckerna och inte ha tid för mycket annat, det skulle inte ens vara tal om sökanden.. utan vara helt absolut, då existens är absolut, det går aldrig att förneka ett berg eller havet, eller just så bestämt som de basala behoven, äter du inte så dör du långsamt, tror du inte så dör du aktiskt inte, läser du inte koran el. bibel eller inte ber till gud, så kommer allt vara som vanligt ändå - du VILL tro, du kanske MÅSTE, för du mister acceptansen och den status gudsbedjandet har ör den krets du vill tillhöra elelr få lov att ingå i - om du skulle uteslutas i gemenskapen, så skulle förmågor inte upphöra, fåglar kvittrar oavsett du tror, det är regisserad och inövad maktretorik du bjuder på, inget annat.. och så blir traditioner traditioner.


De olika kretsarna står i ständiga konflikter, jorden över, men istället för att ombesörja behov, ombesörjer ni "gud" vilket är infantilt och mentalt negligerande och du skyller på gud, ett slagträ samtidigt som ett mentalt vapen och skydd oc du vet att det kommer försvarare att höja dig där du går bet i att slippa anstränga dig för mycket, då det är gud osm är vägvisaren.. i boken full av poesi, som om jag skulle säga att de tio dikterna jag läser, de bekräftar MIG, så respektera mig.. det är ju inte ens ärligt.
Så länge gud är osynlig finns han inte! Enabrt en presumtiv måltavla att ha som TOMT HOT mot barn, för att kontrollera dem strategiskt mot andra, enligt egna löjliga mannualer.

Helt korrekt, bevisbördan vilar på den som påstår något, vare sig det är ateister eller teister.
Om tesiter skulle påstå att en Skapare existerar får de helt enkelt bevisbördan. Men det betyder INTE att ateister ska bara dumförklara eller ogiltigförklara bevisen som tesiterna kommer med. De ska ha en öppen attityd och vara villiga att diskutera och förklara varför de tycker motsatsen stämmer. Så i slutändan kommer bägge parterna att förklara sin position.

Jag antar att du ställer frågor för att lära dig. Vet du vems fel det är för att orättvisor sker i världen? Varför har svält och fattigdom uppstått i världen? Vill Gud att något sådant ska ske? Är det Guds fel att orättvisor sker i världen? Gud vill inte se sin skapelse lida, men frågan är varför Gud inte gör något åt det? Svaret på din fråga är att Gud kommer att göra något åt det, men frågan är när detta sker. Gud har gett människan en viss tid på jorden för att själv styra och bestämma, men det ser ut som att människan inte klarar det. Människan behöver vägledning av Gud för att veta vad som är bra resp. vad som är dåligt. Är tex kapitalismen ett bra system för att styra ett samhälle eller leder den till fattigdom? Osv. Enligt mig kommer allt lidande att upphöra inom en snar framtid, varken fattigdom eller elände kommer att finnas på jorden. Enligt min tro sker detta när Guds medlare kommer och styr världen inom väldigt kort.

Håller med dig, det är en god anledning att kasta bort all religion som förespråkar våld och död. En religion som förespråkar våld och död anser jag INTE som en religion utan som en våldsam politisk ideologi.

Kunskap1 : vad är egentligen fel med direktkontakten i interpersonella angelägenheter, vad ber människor för? Rikedom, lycka, hälsa, mer av det ena och andra.. isf.. varför klarar då inte troende av att sköta det i direktkontakt med det som på riktigt skapar bättre liv ist för att gå och gömma sig och be upp mot luften för att tro att bönerna virvlar runt och landar i andra kroppar och förbättrar saker & ting? Om man inte har mat, så vill man ha mat, ju hungrigare desto mer krävande, är det då bön som verkligen rättfärdigar det tålamod som nästan alla religioner har gemensamt? Att lära sig be som vem tycker? Säger du gud så vet jag att du är tramsig, eftersom gud inte bakar kakor eller tillverkar färdmedel m.m

Säger du att du behöver medlare/tolkare/profeter.. då säger du bara att gud inte finns, eftersom du behöver anlita människor att förtydliga översätta trosmannual till annan trosmannual till verklighet, ett enormt tidsspill för dig men som också påverkar många andra i onödan, när du FÅR begära för du tvivlar måste du låtsas, via omväg.. dvs troende mister förmågan till direktkontakt, med det ökar konflikter p.g.a hopandet av en massa missförstånd och eviga omtolkningar. Sådant lagras generationer efter generationer och bäddar för starkare konflikter, då tålamod brister, i de egna trosleden först, sedan mellan trosleden.

Islam med övertro på allah, förstår inte andra utan känner sig missförstådda, p.g.a varje troskrets ställer upp tillvägagångssätt som inte längre är mänskligt förankrade.

Och exakt vad skulle det ha för mening, varför är det viktigtigare att ha möjligheten att förneka skaparen än att kunna veta sanningen?

Jag vet att solen existerar, min fria vilja att förneka solen inskränks inte för det, däremot behöver jag inte gå runt och bekymra mig om huruvida jag eller någon annan tror eller inte tror på solen. Jag behöver inte heller vara orolig att jag efter detta livet skulle ha gjort fel och därmed dömas till evig plåga för att ha förnekat solen, den finns ju där och alla vet det.

Ett helvete ser jag som en plats för människor som förtjänar att hamna i. En människa som vill folk väl och som inte gör något ont ska känna sig trygg, vare sig det är ateister eller teister. Bli inte förvånad. En ateist som varit ärlig i sitt sanningssökande men inte funnit Gud och inte blivit övertygad att Gud finns, har Gud ingen anledning för att slänga i helvetet, enligt mig. De som hamnar i helvetet är de som förtjänar det som tex Farao som förslavade och dödade människor. Straffet är evigheten, men en kärleksfull och en förlåtande Gud kan lyfta evighetsstraffet om han vill. På samma sätt som en livstidsdömd fånge kan få sitt straff tidsbestämd av tingsrätten, kan Gud låta en evighets dömd människa få straffet tidsbestämt, inte så konstigt får en oändlig kärleksfull Gud.

Jag tror att det är en personlig sak och inget som man behöver påtvinga andra till att efterlikna. Övertygelse att Gud existerar uppnås inte på liknande sätt som vilken övertygelse som helst. Guds existens är en svår fråga. Jag har själv bestämt att jag vill öka min förståelse inom filosofi för att jag kan ge en subjektiv åsikt om denna mycket viktiga fråga.

Du frågar varför människan ber? Människan ber bland annat för att känna en själslig ro. Att dyrka skaparen betyder att man tackar honom för allt man har fått. Känner du inte dig tacksam om du skulle få en fin present av en vän eller anhörig? Du vill säga tack till denna person, men om du inte gör det så mår du inte bra själsligt, eller hur?

En evighet med ett slut. Intressant. Typ "Jag ska tortera dig i all oändlighet, sen får du gå"?

Oändligt straff för ändligt brott är per definition oändligt mer omoraliskt än valfritt brott och inget som skulle kunna klassas som kärleksfullt skulle utföra det.

Förövrigt verkar du i detalj veta hur din guds straffsystem fungerar. Källor? Länka gärna.

Edit: Med "Gud" menar du väl inte den abrahamiska guden va? För den an inte klassas som kärleksfull.

Alla vet att solen existerar, så det är ingen fråga om tro längre. Men frågan som ställdes var varför Gud inte vill övertyga oss alla för att veta att han finns? Om Gud skulle övertyga oss alla att han finns så har vi inte valmöjligheten att tro eller förneka honom. Detta menar jag skulle strida mot den fria viljan, hoppas att du förstår?

Intressant. Kan du bygga vidare på resonemanget och vad du menar med ''denna definition''?

Ont: Förenklat finner jag ingen orsak för att inte tro på Gud därför tror jag på Gud. Ganska simpel egentligen.