Citat:
Ursprungligen postat av
keeser
1. Att staten är en förvaltning är givetvis av enorm vikt i sammanhanget då en förvaltnings uppgift är att se till så att huvudman gynnas.
2. Nej, det finns inga om och men, förvaltningen har som uppgift att gynna huvudman, när så inte sker agerar förvaltare utanför sin auktoritet. Det känns onödigt att attackera mig för att följa någon naturrättsreligion som du så fint kallar det men faktum är att en ägare av en förvaltning står över förvaltaren och kan avsätta denne om han/hon inte följer anvisningarna. Förvaltaren kan stifta vilka lagar den vill men dessa lagar kan omöjligt omfatta ägaren av förvaltningen utan syftar endast till dess förvaltare. Det blir enkel logik, microsofts anställda kan rösta hur mycket de vill, de kan ändå inte avsätta Bill Gates.
3. Jag vet att polisen inte bryr sig, det har jag aldrig sagt emot. Det jag dock vet är att om polisen agerar utanför sin befogenhet så tappar de sitt tjänstemannaskydd och jag kan kräva upprättelse civilt. Det är väldigt enkelt. Om du vill stjäla från någon så är det ett brott, om du berättar för någon annan att de kan stjäla så är det fortfarande ett brott. Nürnbergförsvaret fungerade inte då och heller inte nu.
4. Du har inte gett mig fakta, du har hänvisat till auktoritet.
Jag hävdar mina rättigheter, om du kan presentera fakta för varför jag inte har dessa rättigheter så gör det. Du pratar om "magiska" rättigheter, nej de är inte magiska. Men ja jag hävdar att jag har rätten att sätta villkoren för mitt arbete, hävdar du annorlunda?
Att hänvisa till auktoritet blir fel om det är det ända du gör, att lagstiftaren borde veta bäst är ingen garant för att denne faktiskt gör det. Jag har rätt därför att jag säger det är inget argument. Jag hävdar rätten att sätta villkoren för mitt arbete, hävdar du annorlunda så berätta varför. Lagstiftaren säger det för att denne vet bäst?
1 och 2. Fast nu är ju huvudmannen folket, inte du som enskild liten kverulant. Du som enskild har ingen möjlighet eller rätt att bestämma över hur myndigheterna löser sina uppgifter, annat än där lagstiftaren tillåter det. Inte heller har du någon sådan rätt vad gäller riksdagens arbete. Tydligen har lagstiftaren gjort bedömningen att LSO 6:1 ligger i folkets intresse, och folket har inte invänt mot detta genom att tillsätta nya riksdagsledamöter med uppgift att ändra paragrafen. Det här spelar förstås fortfarande ingen som helst roll för vad som är juridiskt riktigt.
Och återigen, du kan tycka att systemet är hur felaktigt som helst, men det är så juridiken fungerar i Sverige. Är det verkligen så här svårt för dig att skilja på din religiösa uppfattning och hur verkligheten ser ut? Och ja, det är uppenbarligen en religiös uppfattning hos dig, då du hänvisar till metafysik, och fortfarande inte har lagt fram något konkret stöd för din uppfattning med grund i verkligheten.
3. Inte för att polisen aldrig gör fel, men det är ju inte det diskussionen rör. Problemet här är att du tror att du genom att använda magiska ord kan bestämma över vad myndigheter skall göra, oavsett hur lagstiftningen ser ut. Exakt vad menar du med "upprättelse civilt"? För givetvis kan man få skadestånd om polisen faktiskt bryter mot lagen, men du kan inte få det på naturrättslig grund, vilket verkar vara det enda du är ute efter. Vågar jag förresten gissa att du tror att staten inte har laglig rätt att ta ut skatt?
Vad gäller vad som är ett brott så är det hela mycket enkelt. Det definieras i brottsbalken 1:1. Sedan kan du tycka att den ena eller andra gärningen skall eller inte skall vara straffbelagd, men den åsikten är inte juridik. Skall jag skriva det igen? Dina åsikter är inte juridik. Dina religiösa föreställningar är inte juridik.
4. Jag hävdar inte att lagstiftaren vet bäst. Jag hävdar att lagstiftaren bestämmer. Det är en jävla skillnad, och innebär bland annat att jag undviker att blanda in min personliga moral i juridiska bedömningar. Håller jag inte med lagstiftaren i en moralisk fråga så kan jag agera politiskt, men det påverkar inte juridiken. Håller jag inte med lagstiftaren i en juridisk fråga så får jag argumentera utifrån rättskälleläran (här blir alltså grundlagarna och EKMR av intresse, inte någon ren metafysik).
Och ja, jag har nu upprepade gånger påpekat att du har fel. Du har inte någon obegränsad rätt att ställa upp villkor för att "arbeta". Jag har även om och om igen visat vad som kan begränsa rätten. Att din religiösa övertygelse är att du borde ha juridisk rätt att bete dig som en femåring har med all önskvärd tydlighet framgått, men inte vilket stöd du tror dig ha för det. Det enda du gjort är att hänvisa till "naturlig lag", utan att ens försöka belägga dess existens eller innehåll. Jag kan skriva det igen, för du kanske bara har missat alla de femtioelva gånger jag redan skrivit det: Naturrättsliga resonemang har ingen bäring på svensk offentlig rätt.