Polismans befogenheter - måste man lyda order?

När då? Och det korrekta scenariot är att Z ber Y ta upp burken, Y säger nej och Z skriver en ordningsbot.

Det är för att din fråga är ett förtäckt påstående som ska lura in svarande att argumentera runt dina fantasier.

1 och 2. Nja. Men låt gå, vi kan uttrycka det på det viset. Det betyder inte att du (som vi låtsas är en del av folket) kan blanda dig i förvaltningen hur som helst. Läs gärna om jämförelsen med aktiebolag. Folket utövar sin styrning genom att delta i allmänna val, i vilka det utses 349 män och kvinnor som hamnar i någonting vi kallar riksdagen. Sedan stiftar riksdagen någonting vi kallar lagar, vilka reglerar bland annat hur det offentliga genom sina myndigheter får agera gentemot enskilda (det är alltså medlemmar av folket, som exempelvis du), och vilka skyldigheter de enskilda har mot det offentliga och vice versa. Riksdagens mandat är alltså att de är folkvalda. Du kan tycka att det är en skitdålig idé, att du minsann inte har valt dem, eller att deras agerande inte stämmer med din naturrättsreligion, men det saknar helt betydelse i sammanhanget. De agerar på uppdrag av folket i stort, inte på uppdrag av enskilda medlemmar av folket.

Myndigheternas uppgift är att följa lagarna i sin verksamhet (det här följer av RF 1:1 st. 3, om du undrade), inte att friforma sin verksamhet efter diverse mer eller mindre foliehattiga resonemang från enskilda. I de lagar som styr polisens agerande finns ingenting som säger att de skall följa order från en enskild som tror sig agera i egenskap av "ägare". Faktum är att polisen inte får agera på direkt order av de där 349 personerna i riksdagen heller, utan endast utefter de lagar som utfärdats i enlighet med de interna regler som gäller för utfärdande av lagar.

3. Begreppet "förvaltare" har inte en sådan innebörd som du försöker ge det. Du kan, vilket jag har förklarat ovan, inte agera som annat än enskild när du har med myndigheterna att göra. Följaktligen gäller det jag skrev oavsett vilka magiska ord du försöker använda för att styra polisen. Eftersom du själv är fullt medveten om att polisen (helt i enlighet med lagen) inte kommer bry sig ett smack om dina önsketankar så kanske du kan släppa det här nu?

4. Jag har gett dig fakta. Om det är så att du har en egen definition av fakta (vilket verkar sannolikt) så får du dela med dig av den. Det skall bli intressant att se hur den utesluter såväl existensen och innebörden av en lagbestämmelse, som det förhållandet att personer kommer att agera i den fysiska världen för att upprätthålla bestämmelsen. Återigen, varifrån får du de magiska rättigheter du påstår dig ha?

Vad gäller auktoritetshänvisningar så omfattar väl argumentationsfelet endast felaktiga auktoriteter? När vi diskuterar juridik så är lagstiftaren den sannolikt mest relevanta auktoriteten, framför allt när det gäller offentlig rätt. Exakt vad menar du att man skulle hänvisa till istället? Finnis, Fuller eller Aristoteles? Kanske Koranen?

Om du verkligen vill ha en diskussion om Kelsens grundnorm, Harts igenkänningsregel och Dworkins herkulesdomare så kanske du bör starta en tråd om det?

Y har inte kastat burken och har således ingen skyldighet att plocka upp den.

Nej det är det inte. Om DU personligen hävdar att jag inte har rätt att sätta villkoren för mitt arbete så förväntar jag mig att du backar det med fakta. Hänvisning till auktoritet är förvisso ett argument men inte ett tillräckligt starkt argument för ett sådant enastående påstående.

1. Att staten är en förvaltning är givetvis av enorm vikt i sammanhanget då en förvaltnings uppgift är att se till så att huvudman gynnas.

2. Nej, det finns inga om och men, förvaltningen har som uppgift att gynna huvudman, när så inte sker agerar förvaltare utanför sin auktoritet. Det känns onödigt att attackera mig för att följa någon naturrättsreligion som du så fint kallar det men faktum är att en ägare av en förvaltning står över förvaltaren och kan avsätta denne om han/hon inte följer anvisningarna. Förvaltaren kan stifta vilka lagar den vill men dessa lagar kan omöjligt omfatta ägaren av förvaltningen utan syftar endast till dess förvaltare. Det blir enkel logik, microsofts anställda kan rösta hur mycket de vill, de kan ändå inte avsätta Bill Gates.

3. Jag vet att polisen inte bryr sig, det har jag aldrig sagt emot. Det jag dock vet är att om polisen agerar utanför sin befogenhet så tappar de sitt tjänstemannaskydd och jag kan kräva upprättelse civilt. Det är väldigt enkelt. Om du vill stjäla från någon så är det ett brott, om du berättar för någon annan att de kan stjäla så är det fortfarande ett brott. Nürnbergförsvaret fungerade inte då och heller inte nu.

4. Du har inte gett mig fakta, du har hänvisat till auktoritet.
Jag hävdar mina rättigheter, om du kan presentera fakta för varför jag inte har dessa rättigheter så gör det. Du pratar om "magiska" rättigheter, nej de är inte magiska. Men ja jag hävdar att jag har rätten att sätta villkoren för mitt arbete, hävdar du annorlunda?

Att hänvisa till auktoritet blir fel om det är det ända du gör, att lagstiftaren borde veta bäst är ingen garant för att denne faktiskt gör det. Jag har rätt därför att jag säger det är inget argument. Jag hävdar rätten att sätta villkoren för mitt arbete, hävdar du annorlunda så berätta varför. Lagstiftaren säger det för att denne vet bäst?

Det är inte ett ens lite enastående påstående. Vi har gett dig ett flertal exempel på lagar som begränsar den rätten, vi har förklarat hur lagar kommer till, vi har förklarat varför lagar gäller dig, och vi har förklarat att du inte kommer undan genom att hänvisa till metafysik. Vi har även förklarat att din alternativa världsbild inte påverkar rättsläget. Det mesta av det här borde du ha lärt dig under uppväxten, men du kanske helt enkelt inte är klar med den?

Kan du nu förklara vad du vill använda för rättsligt stöd när du hävdar att exempelvis LSO inte gäller dig?

1 och 2. Fast nu är ju huvudmannen folket, inte du som enskild liten kverulant. Du som enskild har ingen möjlighet eller rätt att bestämma över hur myndigheterna löser sina uppgifter, annat än där lagstiftaren tillåter det. Inte heller har du någon sådan rätt vad gäller riksdagens arbete. Tydligen har lagstiftaren gjort bedömningen att LSO 6:1 ligger i folkets intresse, och folket har inte invänt mot detta genom att tillsätta nya riksdagsledamöter med uppgift att ändra paragrafen. Det här spelar förstås fortfarande ingen som helst roll för vad som är juridiskt riktigt.

Och återigen, du kan tycka att systemet är hur felaktigt som helst, men det är så juridiken fungerar i Sverige. Är det verkligen så här svårt för dig att skilja på din religiösa uppfattning och hur verkligheten ser ut? Och ja, det är uppenbarligen en religiös uppfattning hos dig, då du hänvisar till metafysik, och fortfarande inte har lagt fram något konkret stöd för din uppfattning med grund i verkligheten.

3. Inte för att polisen aldrig gör fel, men det är ju inte det diskussionen rör. Problemet här är att du tror att du genom att använda magiska ord kan bestämma över vad myndigheter skall göra, oavsett hur lagstiftningen ser ut. Exakt vad menar du med "upprättelse civilt"? För givetvis kan man få skadestånd om polisen faktiskt bryter mot lagen, men du kan inte få det på naturrättslig grund, vilket verkar vara det enda du är ute efter. Vågar jag förresten gissa att du tror att staten inte har laglig rätt att ta ut skatt?

Vad gäller vad som är ett brott så är det hela mycket enkelt. Det definieras i brottsbalken 1:1. Sedan kan du tycka att den ena eller andra gärningen skall eller inte skall vara straffbelagd, men den åsikten är inte juridik. Skall jag skriva det igen? Dina åsikter är inte juridik. Dina religiösa föreställningar är inte juridik.

4. Jag hävdar inte att lagstiftaren vet bäst. Jag hävdar att lagstiftaren bestämmer. Det är en jävla skillnad, och innebär bland annat att jag undviker att blanda in min personliga moral i juridiska bedömningar. Håller jag inte med lagstiftaren i en moralisk fråga så kan jag agera politiskt, men det påverkar inte juridiken. Håller jag inte med lagstiftaren i en juridisk fråga så får jag argumentera utifrån rättskälleläran (här blir alltså grundlagarna och EKMR av intresse, inte någon ren metafysik).

Och ja, jag har nu upprepade gånger påpekat att du har fel. Du har inte någon obegränsad rätt att ställa upp villkor för att "arbeta". Jag har även om och om igen visat vad som kan begränsa rätten. Att din religiösa övertygelse är att du borde ha juridisk rätt att bete dig som en femåring har med all önskvärd tydlighet framgått, men inte vilket stöd du tror dig ha för det. Det enda du gjort är att hänvisa till "naturlig lag", utan att ens försöka belägga dess existens eller innehåll. Jag kan skriva det igen, för du kanske bara har missat alla de femtioelva gånger jag redan skrivit det: Naturrättsliga resonemang har ingen bäring på svensk offentlig rätt.

Vet inte om jag ens törs ställa en fråga i juridikforumet längre då jag känner mig mobbad av alla och mod ovan. Jag har sökt bland tidigare inlägg, men kanske inte tillräckligt länge. men:

Får en polis stoppa en människa hur som helst utan någon som helst misstanke om brott eller ens ange orsak och fråga om legitimation m.m. Det har jag för första gången blivit drabbad av, i den i övrigt hyfsat snälla polis som vi har i Sverige

För att exempelvis inskränka någons rörelsefrihet krävs att polisen har grund för ingripandet och stöd i lag. Ett sådant stöd kan vara att personen är skyldig att medfölja till förhör enligt RB 23:8.

Någon skyldighet för polisen att ange orsak till varför någon hörs eller utsätts för en tjänsteåtgärd finns inte, men det är normalt lämpligt att en förklaring lämnas för att få personen samarbetsvillig.

De sade inte varför de ville kolla upp mig eller varför jag skulle legitimera mig. Därför anser jag de inte hade "grund för ingripandet". Kan jag göra en polisanmälan mot dem?

De kanske tyckte du liknande någon annan? Men polisanmäla kan du inte göra, däremot anmäl till JO.

Bara för att man inte förklarat varför du skulle kontrolleras betyder det inte att grund för ingripandet saknas. En polisanmälan kan du alltid göra om du vill, då får någon granska om det finns anledning att anta att brott begåtts.