Polismans befogenheter - måste man lyda order?

Som lekman känns det som att om du juridiskt sett vill definiera "visa legitimation för en poliskonstapel" som arbete, så kanske du bör (i det fall det sker) få definitionen prövad i domstol? Det är väl ändå inte upp till var och en och använda eget hittepå som definitioner?

I annat fall definierar jag att "ha läst ditt inlägg" som arbete, och jag återkommer med faktura senare...

Nej, det är det enda som är relevant för diskussionen.

Nej, jag är för gammal för att orka med löjlig 90-talistsemantik där man bara hittar på saker.

Du hade kunnat fråga vad jag menar istället. Jag definierar själv vad som är arbete, det blir absurt om en domstol ska göra det. Det är visst upp till var och en, jag äger min kropp och om någon vill skada mig så kostar det. Det här är mina rättigheter och här är prislistan för att ge er på dem.
Hittepådefinitioner, alla definitioner är hittepå av någon/några, men du väljer ett auktoritetsargument, att om en domstol säger något så är det sant.
Det är väldigt simpelt, om jag har en byggfirma där jag tar betalt för varje steg jag tar och att det står tydligt i varje kontrakt jag ingår så är det givetvis absurt, larvigt, barnsligt osv men anlita mig inte då.

Jag tvingar inte dig att läsa mina inlägg och vill du dra ner diskussionen till en så låg nivå så gärna för mig. Om jag däremot vill att du ska läsa mina inlägg så kan vi krita upp ett kontrakt, det är jag dock inte intresserad av.

Jag ställer samma fråga till dig som jag ställt flera gånger tidigare i den här tråden.

"Hävdar du att jag inte har rätt att sätta villkoren för arbete som jag utför? Om ja, vilka fakta grundar du det påståendet på?"

Ska jag vara ärlig så håller jag med om att det var låg nivå av mig, men till mitt försvar beror det ju på att du själv håller en låg (om än inte lika) låg nivå.

Vekligheten är: Nej. Du har inte rätt att hitta på egna definitioner, eller snarare så har du inte rätt att hitta på egna definitioner och räkna med att andra ska rätta sig efter dessa.

Jag kan visa att jag kan sjunka ännu mer i nivå: "Jag definierar att alla, födda av människor, individer med ett IQ (av ett test som jag hittar på själv) under en viss nivå inte är definierade som människor. Därför gäller inga mänskliga rättigheter för dessa"... osv...

Slutsats: Ett system där domstolar bestämmer vad som är rätt eller fel är inte optimalt, men det är bättre än alternativet att var och en själva hittar på...

Okej, hur är det relevant för diskussionen?

Nej i din argumentation hävdar du att jag inte har rätt att sätta vilkoren för mitt arbete. Du presenterar inga fakta för varför utan hänvisar till auktoritet.

Nu påstår du att du är för gammal och implicerar att det jag frågar är absurt och barnsligt. Om du tycker att rätten att bestämma över sitt eget arbete är löjlig 90-talssemantik så visst tyck det.

"Hävdar du att jag inte har rätt att sätta villkoren för arbete som jag utför? Om ja, vilka fakta grundar du det påståendet på?"

Svara gärna på frågan.
Och att man inte har rätt att göra egna definitioner. Det görs hela tiden när kontrakt, artiklar, rapporter skrivs. Med det ordet menas i detta fallet det här. Det görs dagligen.

Jag tror att den enkla lösningen på ditt förelagda problem är att inse att vissa saker definieras av personen, vissa saker definieras av omgivning och kontext och vissa saker definieras av lagstiftning eller ömsesidiga avtal. Hjälper det dig om du får klart för dig att det som diskuteras inte är "arbete", även om det kan vara ansträngande att springa ifrån Brutus, 52 kg schäfer eller helt enkelt bara tycka det är jobbigt att dra upp lädret och visa leg.

Att du skulle uppmanas att i förkommande fall styrka din identitet är inget arbete i någon relevant mening. Du är inte tvungen att visa ID, du behöver inte samarbeta, men det kommer att få konsekvenser, framförallt för din fritid. (Läs det gärna som "tid i frihet").

Det finns en mängd plikter och begränsningar i vår vardag, att ställa sig till förfogande för polisen för utredningar och frågor ("hörande upplysningsvis") är en av dem. Eftersom det här, enligt bl a polislagen, inte får ske godtyckligt kan du alltid beklaga dig i efterhand, eller, om du har ordentligt på fötterna, använda nödvärn för att förhindra polisens övergrepp. Men som vanligt, nödvärn är en rätt begränsad ansvarsfrihetsgrund, och det kommer att prövas noga.

Lagstödet som polisen har för att "lägga sig i" och "härja med folk" finns i Polislagen, och täcker in de flesta rimliga tjänsterelationer som kan uppstå. Det polisen däremot inte kan begära av medborgaren är att denne utför (tvångs)arbete, men "ta upp det där skräpet efter dig" eller "jaha då tar det en stund, vi får tydligen reda ut det här på stationen" hör inte till det området ("arbetsrätt" ).

Om du läste lika mycket som du upprepar dig så ser du att jag ger dig rätt att hitta på vad du vill, definiera saker hur du vill, men för att det ska finnas en mening med en definition så måste det finnas andra som delar definitionen. Ett samhälle / sammanslutning / förening (eller vad du vill kalla det) förenklas av att vi delar definitioner. I ett juridiskt system är det till och med nödvändigt.

För övrigt så klingar "jag definierar saker som jag vill" bra konstigt när man i nästa mening hänvisar till mänskliga rättigheter...

För övrigt är ditt sätt att tjata ut din fråga "tycker du det är rätt att..." är ett mycket genomskinligt retoriskt grepp. (googla argumentationsfel)

Jag har inget problem. Det är klart att det inte är jobbigt att plocka fram legitimation. Nu är frågan om polisen har befogenheten att kräva legitimation. Det beror på situation och kapacitet.
De situationer du tar upp stämmer givetvis om jag handlar i en kapacitet underställd tjänstemannen. Handlar jag däremot som ägare av förvaltningen så lyder tjänstemannen mig.

Det går alltid att ta upp exempel för att stötta sitt eget påstående så det ska jag göra nu.
Person X och Y står på gatan, person X kastar en burk i backen och springer därifrån, polis Z kommer och ber Y ta upp burken, Y säger det gör jag gärna men det kostar en miljon, Z säger tar du inte upp burken så tar jag in dig till stationen. Töntigt beteende från Y givetvis men vi bryter ner situationen.

Z ger Y ett bud, Y gillar inte budet och villkorar det, Z blandar in hot om våld vilket ger en omöjlig förhandlingssituation.


Du svarar heller inte på frågan utan hänvisar till auktoritet.
Sen om jag ställer absurda villkor på mitt arbete så är det irrelevant, gör inte affärer med mig isåfall, jag tvingar ingen.

Ja definitioner är alltid nödvändigt för att förstå varandra.
Jag förstår inte hur det klingar konstigt. Det här är mina rättigheter och det här menar jag med det, det och det.

Nej jag gör inget retoriskt knep där jag säger tycker du det är rätt.
Jag frågar om DU personligen hävdar att jag inte har rätt att ställa villkor på mitt arbete. Och om du hävdar det vilka fakta du grundar det påståendet på.

Jag tycker det är intressant att ingen svarar på min fråga utan att hänvisa till auktoritet, vilket är ett argumentationsfel.

1. Du är inte "ägare av förvaltningen" annat än på ett extremt abstrakt filosofiskt plan.
2. Polismannen är hur som helst inte underordnad en "ägare av förvaltningen". Poliser är underordnade gällande lagstiftning. En polis som får för sig att agera efter ditt resonemang ligger i riskzonen för tjänstefel, förutom att en så förvirrad person passar ytterligt illa som polis.
3. När en polisman agerar med laga stöd föreligger ingen förhandlingssituation, inga "affärer", och överhuvudtaget ingenting som ger dig rätt att ställa upp några villkor. Det är det myndighetsutövning betyder.
4. Kan du släppa din nussekudde naturrätten nu? Om du inte kan det så kanske du kan förklara för oss exakt hur du får fram alla de där magiska rättigheterna du påstår dig ha? Exakt vilket stöd har du för dem? Är de "fakta"?

Vidare ser jag (inte) fram mot ett svar på mitt förra inlägg. Du har nu upprepade gånger fått svar på din fråga, från såväl mig som den betydligt hövligare Bergakungen, så det kan ju vara dags att du besvarar mina frågor.

1. Staten är en förvaltning med folket som ägare.
2. Staten har mandat att tjäna folket, polisen är underordnad staten, statens ägare är folket, polisen är underordnad folket.
3. Om polisen har att göra med en förvaltare så gäller det du säger.
4. Bevisbördan ligger på den som anklagar. Om du hävdar att jag inte har rätt att sätta villkor på mitt arbete så presentera fakta.

Jag har inte fått svar på min fråga annat än hänvisning till auktoritet, ingen fakta har presenterats.