Investment banker

Jag har några frågor till er som jobbar inom IB och hoppas på svar på mina frågor:
1. Vart och vad pluggade ni?
2. Hur utmärkte ni er? Hur lyckades ni få jobbet?
3.. Hur såg ingångslönen ut och arbetsuppgifter/tiderna?
4. Hur såg karriärtrappan och löneutvecklingen ut? Vad gör ni nu?

Svaret på allt det där finns i tråden och har redan upprepats för många gånger. Du kan släppa planerna på IB direkt om du inte har motivation att ens leta upp svaren på dina frågor.

Haha du är så jävla skön abolish.

Två frågor. Är det värt att uppoffra allt för jobbet i alla de år man får göra slavgöra för att kunna klättra i karriären? När tycker ni att man ska börja tänka på att syssla med det man verkligen brinner för, dvs. att leva på riktigt?

Söker du en högre befattning som typ revisor, advokat/jurist, "finansman" eller liknande arbete är det mycket "slavande", oberoende av valt yrke. Alla (typ) lär ha börjat slavkontorist eller dylikt.

Resten är subjektivt enligt min åsikt där man ev. får väga arbete och karriär mot s.k. "lycka".

Du kanske inte jobbar 80-90 timmar i veckan om du är undersåte till en revisor å andra sidan. Att hitta ett jobb som är relativt meningsfullt borde nog ändå gå att göra, tänker jag.

Det är bara det att det i min bok verkar sjukt att lägga åt sidan allt privatliv i så många år, i förhoppning om att någon gång i framtiden kunna få lyfta monsterlön. Gör man den prioriteringen så fine, men det kräver sin typ av människa.

Du lär vara partnerns/annan person på hög befattnings slav i några år tänker jag.

Som I-banker har man bevisligen lyckats tjäna lägre miljonbelopp ( i SEK) som 25-26-åring, så även initialt kan du få smärre klirr i kassan. Det sker dock på bekostnad av din fritid, att tyda av angivna arbetstimmar.

Personligen tror jag det ligger i att, till någon grad, gilla det man gör.

Det är väl inte så vanligt att man tjänar miljonbelopp som 25-26 åring inom investment banking? Vart får du dina källor ifrån? Jobbar du själv inom branschen? Eller är ditt påstående grundat på en halvluddig hypotes?

http://www.mergersandinquisitions.com/2012-investment-banking-bonuses/

http://www.wallstreetoasis.com/forums/2012-2013-investment-banking-bonuses

http://www.careers-in-finance.com/ibsal.htm

Låga miljonbelopp (brutto) som associate, beroende på växelkursen. Därtill sade jag inget om att sådana belopp var "vanliga" som du vill påstå, utan att somliga lyckats med det.

Du har flera gånger gjort dig känd för att ha fel. Inte förvånande att folk tvivlar på det du säger. Ha med källor i framtiden. Innan, inte efter påståendet. Typisk wannabe jagdrömmeromattgåpåhhsochjobbapåwallstreet snubbe.

Ont: Det är vanligt med miljonsummor inom IB. Som ung (25-26) så är det inte så vanligt som när man är äldre, men det händer. Mer vanligt på större firmor.

Vad bra att jag inte hade fel då. Efter 7 år och cirka 3000 posts på nacken trodde jag att ett av de främsta incitamenten bakom yrket var någorlunda vedertaget, vilket det inte var. Istället skulle någon ärdudumihelahuvudetdumåstevara12årgammal-snubbe försöka med en e-förudmjukelse.

Ursäkta tonen, trevlig fredagskväll.

Hur viktiga är de stora pengarna? Om man ser pengarna som det viktiga kommer man att slösa bort sitt liv fullständigt. Då gör man saker som man inte verkligen älskar alldeles för mycket och bortprioriterar sådant som för de flesta är viktigt: vänner, släkt, fritid etc. Det är uppenbart att man i någon grad måste gilla det man sysslar med för att inte bli ett nervvrak. Samtidigt har jag svårt att tänka mig att så många genuint älskar att formatera kommatecken på powerpointslides eller dylikt.

Finns det någon insider som skulle kunna erbjuda något annat än spekulationer i frågan?