Bevis för att min gud, det flygande spaghettimonstret, existerar.

Jag TROR

Ok, du tror på spagettimonstret. Hur kom du fram till att spagettimonstret existerar? vilka medel använde du för att komma fram till spagettimonstrets existens? Hur vet du att ett spagettimonster existerar och inte en rosa noshörning?

konstigt att du har svårt att svara på frågan som jag ställer. Först tror du på spagettimonstret, sedan tror du inte på spagettimonstret.

Vidare anklagar du mig för att ställa dumfrågor. Varför skulle jag ställa dumfrågor? du kan besvara på frågan genom att säga :"nej, jag tror inte på spagettimonstret" eller "ja, jag tror på spagetti monstret". Varför komplicerar du detta för dig själv och andra?

konstigt att du har svårt att svara på frågan som jag ställer. Först tror du på spagettimonstret, sedan tror du inte på spagettimonstret.

Vidare anklagar du mig för att ställa dumfrågor. Varför skulle jag ställa dumfrågor? du kan besvara på frågan genom att säga :"nej, jag tror inte på spagettimonstret" eller "ja, jag tror på spagetti monstret". Varför komplicerar du detta för dig själv och andra?

ditt svar är fyllt med off-topic frågor som du riktar till mig. Vad gör du för något?

Nej, tvärtom är sånt en viktig del av pastafariansk apologetik.



Som ovan.


Visst tror jag på denna sanna guden, som är DFSM ... det är ju "bara så". Men jag ser framemot nån rörig blanding av subjektivitet, objektivitet, anti-logik, semantisk akrobatik och dumfrågor av den typ du vanligen brukar för att försvara det som ultimativt är DIN version av "det bara är så".

Inte mera konstigt än att du inte svarar på mina.


Problemet är ditt. Du kan endast fungera i svart/vita dikotomier, som tydligt demonstrerat i din fixering vid ja/nej dumfrågor.



Ja.


För att du ÄR dum. Eller dumslug. Eller zombifierat. Eller missions-hysterisk.


För att jag kan se bakom din primitiva snicke-snacke retorik-propaganda. En mycket stor del av vad pastafariansk logik och epistemologi rör sig om.


Så nu är du expert på pastafariansk apologetik, logik, epistemologi och debatt-form.

Nej, eftersom DFSM både finns utanför mig samtidigt som hen känns i magen.


Bra. Om han nu är utanför den materiella världen, kan du då beskriva vad han transcenderar?

Jag pratar inte om hur DU upplever honom utan vad hans sanna essens är för något? Är DFSM materiellt eller icke-materiellt, om frågan blir tydligare?


Min Gud är utanför den materiella världen och består själv inte av materia. Obunden till tid och rum samt allvetande. En Gud som är god och som älskar alla, vare sig de tror på honom eller ej. Han älskar oss mer än vad våra föräldrar gör till oss, för han är ju vår skapare.

Hur skulle sånt kunne specifieras från ett underlag av magkänsla. Ställde du en ny dumfråga av rena farten i dumfråga-rutinen?


Sedär; ÄNNU engång kan du inte ens uttrycka dig på ett sånt sätt att det blir tydligt om du är subjektiv eller implicerar objektivitet.

Ett exempel på en dumfråga är följande:

Person A ställer följande fråga till person B som inte är gift: När slutade du slå din fru?

Detta är ett tydligt exempel på en dumfråga.

observera följande diskussion mellan en ateist och en teist.

Ateist: Tror du på Gud, den abrahimitiska Guden.

Teisten: ja, det gör jag.

Teisten: Tror du på Gud?

Ateist: Nej, det gör jag inte.

Ateist: Tror du på spagettimonstret?

Teisten: Nej, det gör jag inte.

Teisten: Tror du på spagettimonstret?

Ateist: Ja det gör jag / nej, det gör jag inte.

Där slutar diskussionen mellan teisten och ateisten. Frågorna som ställdes, är de enligt din bedömning dumfrågor?

jämför frågan "Tror du på Gud/spagettimonstret?" med "När slutade du slå din fru?"

Ser du en skillnad? om inte så måste jag säga, ärade bogomil, att jag börjar oroa mig för ditt sinne. Hoppas att allt är under kontroll och inte att åldern börjar spela sitt spel med ditt sinne ärade bogomil.

Ät nyttigt så att sinnet håller sig kvar bogomil, jag börjar bli orolig för dig.

Jag vet vad dumfrågor är, och jag vet också när en teist med semantisk akrobatik benägenhet börjar ställa dumfrågor OM dumfrågor. Svårare är det inte att konstatera din värld av semantisk pladder.

varför kan du då inte se skillnaden mellan "Tror du på Gud/spagettimonstret?" och "När slutade du slå din fru?"

Jag frågar dig, tror du på Gud? du kan svara nej. Sedan frågar jag dig tror du spagettimonstret, och du svarar något helt åt skogen. svara ja jag tror på spagettimonstret, eller nej det gör jag inte, eller det vet jag inte.

igen, tror du på spagettimonstret, tror du inte på spagettimonstret eller vet du inte om spagettimonstret existerar/inte existerar?

börja inte om med din gamla klassiska retorik med dumfrågor och hela sagan, den känner vi redan igen.

Om du svarar att du inte tror på spagettimonstret, hur förklarar man då att du vill försvara spagettimonstret? om du tror på spagettimonstret, hur kom du fram till denna insikt? är det genom empiri, filosofi, användes logik osv.

försök undvika ironi och var ärlig. tror du inte på spagettimonstret, säg att du inte gör det. Så enkelt är det. Detta är ingen dumfråga eftersom svaret på frågan visar inget annat än att du inte tror på spagettimonstret. Jämför frågan "när slutade du slå din fru?" svaret på frågan kommer i vilket fall som helst visa att du slår din fru, vilket du förmodligen du aldrig gör. Detta är en dumfråga, men du ska aldrig jämföra frågan med följande frågor: "är du hungrig?" "tror du på Gud?" tror du att det regnar imorgon? tror du på spagettimonstret? osv.



Tror du på spagettimonstet? är därför ingen dumfråga. Den är heller inte en dumfråga om en dumfråga.

Försök hålla dig till ämnet så att det inte spårar ur, det finns alltid tendeser att något sådant sker när man diskuterar med dig bogomil, vi får hoppas på att det går att diskutera utan att ämnet spårar ur.