Citat:
Ursprungligen postat av
Kavalleristen
Helt ok resultat från Novus. 9,2 av en telefonundersökning är helt ok. Det riktiga siffrorna borde ligga på minst 11.
SD tycks alltså vara klistrade kring 10%. Om man tar medelvärdet på Sentios, UnitedMinds och YouGovs siffror i maj får man ett stöd på 11,8%.
Det går alltså bra för SD, av allt att döma. Det blåste lite snålt kring dem tidigare i vår när man lät partipiskan vina över Patrik Ehn. Jag noterade det. Och tänkte att, visst, hade jag själv varit med i SD hade jag såklart inte blivit långlivad. Jag gillar ju, likt Ehn, författaren Ernst Jünger. Och jag anser att SD på sistone tonat ner sin profil för mycket. Detta att säga sig vara ett kulturkonservativt parti, med sikte på att nå 30%, det tycker jag är lite märkligt. Man ska inte visa korten så öppet.
Men med SD, och Sverige 2013, är det så att det spelar inte alltid så stor roll vad partiet gör...! Det går ändå upp. Och det är, tror jag, för att gemene man ser dem som det alternativ de är -- alternativet till sjuklöverpartiet. Dvs alla andra partier. SD är bad boyen, sluggern, underdogen. De får sympatier genom att vara annorlunda. De kommer att behålla denna underdog-roll länge och väl. Denna outsider-funktion är deras för lång tid framåt. Även om de säger sig vara färgblinda etniskt och satsa på att bli accepterade i finrummet.
Eliten hatar SD. Vad än SD gör. Elitfigurer som Lena Posner-Körösi kommer till exempel aldrig att ta Åkesson till nåder. För dem är SD för alltid dödsknarkarrasister. Sedan får bröderna Ekeroth hylla Israel hur mycket som helst. Intryck spelar roll och för Sveriges "elit" är SD tabu. SD spelar för eliten rollen av "det där hemska" och det gynnar SD ute i folkdjupet.
- - -
I valet 2010 röstade jag på SD. Jag tyckte nämligen att det var dags att sluta upp med det valskolk jag ägnat mig åt sedan 1988. Det året röstade jag på Moderaterna. Då, 2010, var jag trött på ”sjuklöverpartiernas” enighet i att tillåta massinvandring och motarbeta traditionell svensk kultur. Olofsson-Sahlin-Reinfeldts betygade Sverigehat gav mig en tankeställare.
Jag stödjer inte varje aspekt av SD:s program. Israelpolitiken till exempel anser jag kan diskuteras. Men generellt spelar partiet idag en viktig roll, oerhört viktig: som hävstång för frågor som de övriga partierna anser vara tabu. Som invandring och ifrågasättande av multikulti och stalinism, förlåt, PK-ism.
Jag röstade på SD. Jag är glad att de verkar i riksdagen och ställer obekväma frågor, för upp invandringen på dagordningen. Vad de säger får en hävstångseffekt, det ger stor marginalnytta. Och det må vara att man tonat ner de radikalare dragen, som att man inte längre lyfter detta med Hets mot folkgrupp, att svenskar inte kan bli offer för rasism. Det gjorde man ju 2010.
Men nu, med Husbykravallerna, har SD tuffat till sig igen och kritiserat Reinfeldt skarpt. Man har så vitt jag vet nämnt invandringen som en aspekt av Husbykravallerna. Så det rör på sig litegrann.
- - -
Som sagt var jag röstskolkare i början av 00-talet. Men jag lämnade sofflocket 2010. Jag ansåg att det fick vara nog. Och jag bidrog: min röst var en av de över 300.000 som fick SD att komma in i riksdagen. Så jag är för en gångs skull stolt över Sveriges politiska system, det system som medger att även småpartier representeras. Här har radikalhögern i England och USA det mycket värre. Deras ”majoritetsval i enmansvalkretsar” dömer avvikande frågor, som invandringskritik, till fortsatt ökenvandring. Men både i USA:s och Englands väljarkår jäser det, de kommande valen där blir högst intressanta. För att nu inte tala om Frankrike med Marine Le Pen som ångar på bra.
Det är bara att erkänna: det går en högervind genom Europas valmanskår, det är ett skred som väntar på att utlösas.
SD har kommit in i riksdagen. Väl där får de inte så mycket sakpolitiskt uträttat. Snarare tvärtom! I tunga frågor förenar sig sjuklöverpartierna mot dem, som i detta att ge illegala invandrare rätt till halva Sverige. Men i denna enade front finns ett erkännande av SD:s betydelse, en negativ sådan. Man kan kalla det
reductio ad Sverigedemokratum: allt SD vill ska sjuklöverpartierna göra tvärtom.
Sancta simplicitas. Men det där spektaklet kommer att försvinna med tiden.
- - -
SD gör annars delvis rätt i att framstå som ett salongsfähigt parti. Man har tvättat bort sitt extremare förflutna. I och för sig väntar kritikerna bara på att ”avslöja” dem som rasister. Men SD vet detta. "Eliten" kommer inte åt dem den vägen. Själv är jag inte så tabukänslig för rasistkortet. Etnicitet är viktigt, so what?
SD kan spelet. Man är, allt annat lika, slipade politiker. Ny Demokrati var på sin tid ett liknande radikalt parti med kritik av invandring och multikultur, men man föll samman eftersom ledarskapet och den politiska erfarenheten saknades. SD står bättre rustade här. De är i taktisk mening proffs på detta med politik som utspel, profil, sentiment, väljarbild. Under otaliga torgmöten har de stoiskt tagit emot glåpord och visselkörer från utkommenderade AFA:iter och extremister. Man vet vad som låter sig sägas i en modern demokrati. Så, vad beträffar SD:s framtid, gäller taktiskt, ideologiskt och mandatmässigt vad Yazz sjöng 1987: ”The Only Way Is Up”.
- - -
När jag sa till mina bekanta att jag röstat på SD blev många, framförallt kvinnor, bestörta. De tror ännu att ett parti som MP är vägen framåt. De anser inte att etniska och kulturella skillnader finns. De anser att ett utbyte av etniska svenskar mot afrikaner och asiater är höjden av framsteg. De anser att svenska traditioner och svenska värderingar bör ge vika för bilbränder, våld och utslagning.
SD spelar som sagt roll. Man gör viss marginalnytta. Vi högermänniskor kan i och för sig önska att de vore lite radikalare. Jag menar, visst känns profilen hos SvP mer kreativ och spännande för en Sverigevän som jag. Men man ska för den skull inte räkna ut SD. Man gör, som sagt, stor marginalnytta. Se till exempel på Norge. Fremskrittspartiet är inte på långa vägar så välorganiserade som SD. SD har en hård kärna av kompetens och stryktålighet som Fremskrittspartiet tycks sakna. Och nyligen har, som antytt, SD tuffat till sig igen och höjt profilen i samband med Husby. Så det ska bli spännande att se vart detta bär hän. SD kommer inte att tappa i opinionen. Mätvärden som 6-7% torde vara avvikelser. 10% och däröver är det normala. Återigen:
the only way is up!