Skandiamannen

KK1
Uppgiftsmottagare: krinsp Håkan Ström

Uppgiftslämnare: Engström Stig, 340226-XXXX
Datum: 860310 kl 09. 52.

UPPFÖLJNIING AV TIPS E 63.

Fredagcn den 28/2 1986 kl 23.19 stämplade Engström ut från sin arbetsplats på Skandia, Sveavägen 44. Vid senare kontroll med fröken Ur har det konstaterats att stämpeluret gick 1 minut för sakta. Rätt tid skall således vara 23.20. När Engström lämnade Skandia var han klädd enligt följande:

Svart vinterrock vilken når strax nedanför knäna.Rocken var knäppt. Mörkgrå melerad keps utan öronlappar eller knäppe på skärmen. Mellangrå byxor. Engström bar en handledsväska, vilken var mörkbrun till färgen. Stålbågade glasögon med stålkant upptill och endast glas nedtill. "Glenn Miller-liknande".

Engström är 52 år gammal 182 cm lång, väger drygt 80 kg samt har cendre hårfärg.

Engström lämnade Skandiahuset, vilket ligger mellan Tunnelgatan och Adolf Fredriks Kyrkogata, på Sveavägens östra sida. Han gick i riktning mot Tunnelgatan. Engström gick med raska steg, nästan halvspringande enär han hade bråttom till tunnelbanan.

När Engström var ca 20 meter från korsningen vid Tunnelgatan hör han en smäll. Han reagerar inte särskilt för detta, utan tolkar det som en smällare eller avgasknall. Ljudet tolkar han såsom kommande framifrån. Engström brydde sig dock inte om att söka lokalisera varifrån ljudet kom. När Engström, ca 5-6 sekunder senare, kom fram till korsningen Tunnelgatan Sveavägen uppmärksammade han en man som låg på gatan. Engström tänkte först att det var någon ur "A-laget". På huk bredvid mannen var en äldre kvinna vilken senare visade sig vara Lisbeth Palme. Vidare en ung kvinna och en ung man. Olof Palme med huvudet i riktning mot Kungsgatan. Det gick inte att känna igen honom. Munnen var full med blod. Ur näsan rann det kraftigt med blod. Palme vändes till framstupa sidoläge. Engström började samtala med Lisbeth Palme. Hon var upphetsad men stundtals sansad. Hon ropade efter ambulans ett par gånger i minuten.

Sedan Palme vänts i framstupa sidoläge frågar Engström, åt vilket håll sprang mannen? Engström trodde att personen på gatan hade skjutits genom munnen. Han sammankopplade nu smällen han hört med mannen på gatan. Som svar på Engströms fråga, pekade Lisbeth Palme i riktning mot tunneln i Tunnelgatan. Engström frågade vidare: Hur vara han klädd? : "Mörkblå täckjacka", svarade Lisbeth Palme. Engström tittade i den riktning Lisbeth Palme pekat. På Tunnelgatan håller man på att bygga om ett hus. Där står byggnadsbaracker i tredubbel höjd staplade. Belysningen är dålig. Det enda ljus som lyser är på ett kulturhus Luntmakargatan 14. Vid detta kulturhus står en man, som Engström endast kan uppfatta i siluett. Mannen står blixt stilla. I konturen ser det ut som ommannen har täckjacka. Åldersmässigt som en ung man ca 20-25 år gammal. Engström släpper mannen med blicken för en stund. När han sedan tittar åt mannens håll är denne borta.

Engström ser aldrig någon man springa bort efter Tunnelgatan, från mordplatsen. Ej heller ser han någon som skulle springa efter en flyende. Engström beräknar att han tittade in mot Tunnelgatan 15-20 sekunder, efter det att han hört skottet.

Efter 3-4 minuter anlände den första polisbilen. Nästan omedelbart därefter kom en piketpolisbil, med ett antal poliser. Poliserna kom springande och ropade: Åt vilket håll? Engström pekade då i den riktning som Lisbeth Palme hade visat honom. När poliserna hunnit en bit bort, kommer Engström på att han borde nämnt något om den blå täckjackan.

Engström börjar springa efter polismännen, för att åtminstone hinna fatt någon av dem och berätta om täckjackan. När Engström kommit till korsningen Tunnelgatan-Luntmakargatan, har polismännen sprungit så fort, så Engström inte ser någon av dem. Engström fortsatte inte längre än till denna korsning. Han återvände därefter till Sveavägen.

När Engström kommer ner till Sveavägen står en person och beskriver klädseln, på den förmodade gärningsmannen, för en polisman. Engström hör att det är hans klädsel som beskrives. Engström hör hur hans keps och stålbågade glasögon, rock, omtalas. Ingen reagerar dock för honom. Den person som för polismannen beskrev Engströms klädsel, hade inte varit på platsen i inledningsskedet. Fler poliser samt ambulans hade anlänt. De bar just in Olof Palme i ambulansen. Engström frågade en polis, om denne ville ha hans namn. Polisen ansåg dock ej detta nödvändigt.

Engström återvände därefter till Skandiahuset

Förhöret avslutat klockan 10.22

KK1
Uppgifsmottagare: krinsp A Bäckström /L Jonsson

Uppgiftslämnare: Engström, Stig, 340226-XXXX
Datum: 860425. kl 09.00.

Uppföljning av ärende E 63

/.../

F. Förhöret avslutas klockan 10.20

Stockholm som ovan

A Bäckström L Jonsson
krinsp krinsp

...
Udden var riktad mot den lede Fi i öst - Sovjetmakten. När Olof Palme med sin självständiga utrikespolitik "tog lätt på" alla ubåtsaffärer och skulle åka till Moskva för att normalisera förbindelserna var måttet rågat: "Bolsjeviken måste bort", som ÖB:n Stig Synnergren enligt säker källa har uttryckt det.

Denna hemliga organisation leddes under många år av försäkringsdirektören på Skandia, Alvar Lindencrona. Ett faktum som ser ut som en tanke - Skandiahuset ligger i korsningen Sveavägen/Tunnelgtan där Olof Palme mötte sin baneman. Finns det något samband? Kan det till och med vara bestämt ett möte mellan någon och makarna Palme i hörnet där Dekorima färghandel ligger? Går trådarna in i denna hemliga organisation när vi nystar i Palmemordet?

I några artiklar skall vi granska Skandiahuset och vad som föregick där mordkvällen den 28 februari 1986. Och vi skall granska Skandiamannen, han som arbetade över sent den kvällen och till slut blev ett av åklagarsidans nyckelvittnen i rättegången mot Christer Pettersson. Håller hans historia för en närmare granskning?

I Proletären nr 3/89 berättar Skandiamannen i korthet följande historia för tidningen: Han jobbar över den här kvällen för att att få saker och ting undanröjda inför en skidsemester i Idre. På med rock och keps. Utstämpling från Skandia 23.19. Han går fort framåt Sveavägen mot korsningen vid Tunnelgatan för att ta tunnelbanan hem.

Efter trettiotalet meter skall han kolla sin klocka mot det upplysta fönstret vid Götabanken. Skandiamannen vänder in mot fönstret och just som han kollar på sitt armbandsur hör han en "smäll".

- Jag reagerar inte omedelbart men när jag tittar upp och bort mot Tunnelgatan ser jag en person liggande på marken och en kvinna som böjer sig över honom, säger Skandiamannen.

På sex-sju sekunder är han framme vid mordoffret Olof Palme. Han såg aldrig den som avlossade skotten, men han är en av de första som är framme. Blod väller ur munnen och döljer ansiktsdragen på offret.

- Jag förstår att andningsvägarna måste frigöras och lägger mannen i framstupa sidoläge. Han är alldeles livlös, säger Skandiamannen.

Vid ett tillfälle höjer han blicken och ser en man titta fram bakom byggbarackerna vid Luntmakargatan. Han verkar hotfull men Skandiamannen förstår senare att det är vittnet "Lars" som han sett, den som senare sprang efter den flyende mördaren uppför trapporna mot David Bagares gata.

Skandiamannen säger sig vara den ende som talar med Lisbeth Palme. När han frågar henne om flyktvägen pekar fru Palme ut denna. Hon säger också att den som sköt var klädd i en mörkblå täckjacka. Medan Skandiamannen är kvar vid mordoffret rusar "kvinnan" hysteriskt fram till alla som kommer fram till mordplatsen. Hon rusar även fram till kommissarie Söderström som enligt Skandiamannen "sent omsider kommit fram till mordplatsen och långsamt gått ur sin polisbil och ställt sig framför den".

- Jag hukar fortfarande vid mannen, med ryggen vänd mot Sveavägen, då jag hör springande steg bakom mig, berättar Skandiamannen. Han hör frågan kastas ut om flyktvägen och då reser sig Skandiamanen upp och "sträcker i något militärisk stil ut armen" och pekar in mot trapporna i Tunnelgatan. Efter någon kort stund kommer han på att han inte berättat om mördarens beskrivning som han fått av fru Palme.

- Jag springer efter poliserna som likt en "glammande" småskoleklass gett sig in i gränden. Men när jag kommer fram till Luntmakargatan ser jag ingen varpå jag rundar byggbyschorna och går tillbaka till mordplatsen.

En ung flicka kommer fram till Skandiamannen och talar om att det är Olof Palme som är mordoffret. Han ser en polis som står vid trottoarkanten och tar upp vittnesmål från en man.

- Väl framme vid dem hör jag hur mannen beskriver en person som flytt in i gränden. Det är signalementet på mig! Ingen av dem reagerar på mig och när jag ber polisen ta mina vittnesuppgifter med anledning av att jag var en av de första på plats mötte jag svaret - "Tack, men vi har redan ett vittne"!? Mitt signalement figurerar förmodligen fortfarande.

Skandiamannen går tillbaka till sin arbetsplats cirka 23.40. Byter några ord med nattväktarna, tar en kopp kaffe och vandrar sedan Sveavägen fram, bort från mordplatsen och mot Odenplan. Polisbilar visslar förbi titt som tätt men ingen bryr sig om Skandiamannen. Detta trots att det är hans signalement som gått ut på polisradion.

Skandiamannen är en central person vid mordplatsen. Han "kämpar" sig in i mordutredningen på egen hand efter att först helt ha nonchalerats av förre spaningsledaren Hans Holmér. Han får benämningen "elefanten i porslinsfabriken" för sin idoghet att etablera sig på mordplatsen efter mordet.

Men...? Stämmer hans version? Vi tar och undersöker!

Skandiamannen är förhörd fyra gånger enligt befintliga förhörsprotokoll (1/3 ringer han själv, 10/3, 11/3, 25/3) Själv säger han att "polisen har ringt en sex-sju gånger". Vid en genomläsning av förhörsprotokollen tyder allt på att Skandiamannen varit förhörd fler gånger än vad som lämnats protokoll på. Vi jämför Skandiamannens historia med de andra vittnenas från just mordplatsen:

# Anna Hage och Stefan Glantz är de två ungdomar som försöker hjälpa den skjutne Olof Palme. De ligger på knä vid honom. Hage försöker med mun-mot-mun-metoden. Enligt dessa finns inte den "tredje mannen". Ingen har sett Skandiamanen som enligt egen utsago skulle befinna sig mitt emellan dessa, några decimeter från deras ansikten, och vara den som vänder Olof Palme i "framstupa sidoläge" (1).

# Lisbeth Palme har aldrig talat om Skandiamannens existens. Hon har aldrig sagt att hon talat med någon av de hjälpande personerna. Och inte gett något signalement på mördaren som Skandiamannen påstår (2).

# Nio vittnen vid mordplatsen har sagt att direkt efter skotten har en man i halvlång rock och något "kepsliknande" på huvudet springa in i Tunnelgatans gränd mot trapporna (3). Det är signalementet på Skandiamannen - ingen ser honom springa efter de "glammande" poliserna som han själv påstår att han gör. Och borde han inte sett poliserna i trappan?

# Skandiamannen är det enda vittnet som inte sett någon "mördare" som springer in i gränden. Detta trots att han är en av dem som är närmast mordplatsen - cirka trettio meter därifrån höjer han blicken och ser en man ligga på gatan, och är enligt egen utsago framme vid mordplatsen sex-sju sekunder efter skotten. Alla andra vittnen säger att mördaren "dröjde" några sekunder, var lite "långsam" innan han vände och sprang in mot Tunnelgatans trappor. Det innebär att Skandiamannen måste ha sett mördaren och dennes flykt (4)!

# Skandiamannen säger sig peka ut mördarens flyktväg för poliserna som kommer till mordplatsen i "militärisk stil". Förste polisman på platsen, kommissarie Söderström, säger att det är han som anvisar flyktvägen för de förföljande poliserna (5). Han har inte ens sett Skandiamannen på mordplatsen!

# En flicka" kommer fram till mig och säger att det är Olof Palme som är skjuten, säger Skandiamannen. Någon sådan "flicka" finns inte. Varken Anna Hage eller Karin Johansson (de två flickorna det kan röra sig om) säger sig ha deltagit i något sådant samtal (6)!

# Skandiamannen säger att en polis på mordplatsen vägrar ta emot hans vittnesmål, avfärdat honom med "tack, men vi har redan ett vittne". Det finns ingen polis som säger sig ha avfärdat någon person från mordplatsen på detta sätt.

Inget stämmer! Vad gjorde Skandiamannen egentligen på mordplatsen? Vad spelade han för roll? Inästa nummer av Proletären får vi läsa fortsättningen om mystiken kring Skandiamannen... och framför allt - vad kan Skandiahuset ha med mordet på statsminister Olof Palme att göra?

OLLE MINELL

Man skulle gärna vilja se en bild på Engström från mitten på 80-talet. Den bilden som jag har där han bär keps, rock och är lite rund i ansiktet kan ju vara tagen 15 år senare och känns inte som en GM och verkar vara tagen vid 50+, men Engström var väl 40 vid mordet. Hur såg han ut då?

Engström var 35 år när OP blev skjuten, att han var 52 år stämmer inte. Han hade en lång rock på sig för att det var lättare att springa med den än en midjelång jacka, i sin lilla handledsväska hade han en liten S&W revolver i samma storlek som det finns cigarettändare av, specialblygd av CIA. Glasögonen var det vanligt fönsterglas i, i kepsen hade han en inbyggd Walki-Talkie i. Att han var en vanlig kontorsråtta stämmer inte, utan han var utbildad av CIA i Sydafrika.
http://fbportnoy.webs.com/vrigafrhr1.htm

Den här bilden är tagen för ett år sedan exakt, nu för tiden åker han omkring och byter platser hela tiden därför att han är en jagad man, mesta tiden befinner han sig i Thailand och Kina har jag hört.
http://i43.tinypic.com/2i8brqu.jpg

En del oklara uppgifter om Stig Engström anno 1991:

1. Anna Hage och Stig Engström vittnar båda i tingsrätten och AH säger sig ha sett "någon vaktmästare från Skandia komma och dra OP i benen för att vända honom i framtupa sidoläge".
2. I första förhöret säger sig Lisbet Palme ha sett en person i blå täckjacka springa in i gränden.
3. Det finns nog inga 9 vittnen till keps; tvärtom är vittnena mycket oense vad det gäller huvudbonad.
4. Om SE går nära väggen behöver han inte ha sett någon som han uppfattat som en gärningsman.
5. Då måste man fråga sig vem som informerade G*sta S*derström om flyktvägen.
6. Hur kan Minell veta vilka flickor som finns på platsen vid denna speciella tidpunkt?

Olle Minell var uppenbarligen inte särskilt sanningsenlig, vilket man nog får skylla på hans syfte: att skriva sensationella artiklar på temat ifråga. Men desinformation leder inte till målet.

Men helt klart finns det mycket att fundera över beträffande Skandiamannen Stig Engström.