Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Kanon klippo att du har dessa förhör.Jag har efterlyst detta för mer än ett halvår sedan men ingen hade dessa förhör.Finns det en fortsättning av just detta förhör från den 1/3?

Dubbellkollade just Fauzzi ,som passerade paret LOP.
http://www.itdemokrati.nu/page36d.html

Han känner igen dem och märker Björkman som går ca.10m efter,Fauzzi möter ingen annan.Nu har inte jag tidur till hands men borde inte Fauzzi ha mött Engström också?

Då jag hör och läser om Engström så tycker jag att hans vittnesmål är efterkonstruerade,i rätten tycker jag att man nästan hör hur hans hjärna jobbar för att inte säga fel,de andra vittnenas berättelser flyter mer på som det ju ska göra då man på ett ärligt sätt plockar ur minnet,jag har läst alla vittnesmål på It demokrati och tycker nästan att Engström säger att han gör saker som andra vittnen egentligen gör.

Har inte gått igenom punkt för punkt,kan inte peka på nåt speciellt just nu då jag inte har tid.Men för mig framstår ju Engström som klar GM!!!

Jag tror inte att Engström gick ut på framsidan,utan gick ut bakvägen på Skandia.(Kom just på,att säger inte någon av vakterna att han gick stora utgången? ...ja förhören med vakterna inne på Skandia framstår just nu som väldigt viktiga),Finns det någon som har dessa,.?......Klippo???

Hinner just nu inte förklara mer men det fanns ju poliser i utredningen som ansåg honom som stark kandidat som GM,men utredningen stoppades av oklara skäl.Blev inte poliserna också avpolleterade eller blandar jag ihop?

Jag tror just nu att här finns lösningen!!

Om man trådar vidare så måste man ju få reda på vad väktarna inne på skandia vittnade om.

Tyvärr är ju Engström död men i förundersökningsmaterialet måste det ju finnas mer på honom än det som vi just nu har tillgång till.
Slutklämmen i Engströms förhör2 om att polisen INTE ville ha hans namn på platsen är ju helt befängd.Jag tror inte han var på platsen en minut efter kl.2321 ungefär.

Ja han är mysko som sagt.. Fauzzi kan väl ha missat honom, om han kom ut ur svängdörren precis efter Fauzzi passerat. Men i övrigt så känns det ändå som rent hittepå. Han sa ju att han lade OP i framstupa sidoläge o.s.v... Men Anna Hage och hennes väninna vittnade ju om en "ung kille" som gjorde konstgjord andning på OP, medans Hage gjorde hjärtkompression. Vem var han? Kan inte komma ihåg på rak arm. Engström var ju knappast ung, så det kan ju inte vara han.

Engström skulle gå mot T-banan och åka hem, säger han.

Är det någon som vet om T-bane nedgången vid mordplatsen var tillfälligt avstängd, eller stängde den nedgången en viss tid?


Men borde inte S.E veta om detta ioch med att han jobbar där, och har antagligen åkt T-bana hem många gånger..

Det har ju nämts att Stay Behind hade kontaker/rum i Skandiahuset.

Jag läste någonstans att O.P tappade intresset för S.B när han tillträdde som statsminister 1969.

Engström, skandiahus, stay behind , alvar lindencrona, ......finns trådar att nysta i

Som du säkert sett av andra svar så var Engström under utredning och misstänkt. Känd för sina Palmefientliga åsikter. Hans muterande vittnesmål är intressanta eftersom de inte stämmer med kontrollerbara fakta. Denne bär ha varit vid Mordplatsen någon minut före men är noga med att beskriva att han kommer dit efteråt. Han ger signalement som förändras på en person (mördare) som inte finns. Han beskriver sin egen klädsel något avvikande från vittnesmålen han påstår sig höra som kan vara han själv då han byter ut sin keps med öronlapparna (som åtminstone ett vitten också beskriver) som andra sett mot en påstådd keps utan. Efteråt är han märkligt aktiv med att försöka få tider och annat för alibi så att chefer reagerar. Även återbesöket på arbetsplatsen är därvid märkligt där han försöker etablera sitt vittnesmål som eget alibi.

Det är inte märkligt att han blir misstänkt men visst är det en tanke att all denna aktivitet avröts och att poliserna också skildes från sina uppgifter.

Hans agerande är ganska försåtligt att förvirra utredningen. Han är ett av minst två vittnen vars historier avviker kraftigt från övriga redan från start. Ju mer som framkommer desto mer anpassar de sina vitnesmål vilket även andra vittnen gör. T ex gör E det med att lägga in 20 åringen med blå täckjacka som ett vittne vid mordplatsen. I rättegången mot CP väljs ju i strt sett bara vittnen som stämmer med CP men då är man långt från de ursprungliga vittnesmålen.

Engströms förehavanden även tidigare under kvällen framstår som allt mer märkliga. Det är svårt att se hans inhopp som "Elefant i Porslinsbutiken" varande motiverad av hjälpsamhet. Snarast verkar det som att han i första hand varit ute efter att förvirra och att försöka skaffa sig själv alibi med tidsangivelser samt förklara varför någon kan ha beskrivit hans signalement. Visst klampade han runt till den grad att han måste hjälpas ur en misstankesituation men vem gjorde detta och varför? Ännu märkligare är hur han sedan kunde användas mot CP. Man häpnar över hur opofessionellt nuvarande Palmeutredning efter systematiskt utrensande av poliser som utrett andra möjligheter arbetat. Rätssäkerhet är i det sammanhanget ett dåligt skämt snarare än riktlinje för arbetet.

Dessutom borde den personen haft blod på sig vilket Engström inte hade!

Stay Behind tror jag inte man skall lägga så mycket vikt vid. Det var trots allt en annan generation och kopplingen till mordplatsen handlar om årtionden inte sekunder.

Engström var en Palmehatande Extremist med koppling till EAP som inte direkt dolde sitt palmehat. Dessutom hade han koppling till LP eftersom hon varit med i en vårdnadsrättegång till en kompistill denne. Om SE var inblandad på något sät måste han dock ha haft medhjälpare väl? Alltså bör man söka i de kontakter han kan ha haft! Teoretiskt sett är det dock möjligt att han om han var beväpnad kommit ut från arbetsplatsen sett paret palme närma sig. Hastigt gått fram till Dekorimahöret för att kolla att det verkligen var paret Palme. Bestämt sig att slå till! Genomfört mordet och flytt för att återvända och skaffa sig alibi som vittne genom återbesök på Skandia då ingen direkt förföljt honom.

Mer förhör med Engström:

KK1
Uppgifsmottagare: krinsp A Bäckström /L Jonsson

Uppgiftslämnare: Engström, Stig, 340226-XXXX
Datum: 860425. kl 09.00.

Uppföljning av ärende E 63

F= Förhörsledaren

E= Engström

F: Du är tidigare hörd som vittne i Palme-mordet vid flera tillfällen. Du arbetar på Skandia, försäkringsbolaget. Vad har du för befattning där?
E: Jag håller på med reklam och sales promotion som är försäljningsbefrämjande åtgärder, trycksaker och annat som är hjälpmedel för försäljare.
F: Den här kvällen, alltså den 28/2 då arbetade du över vad jag förstår, på Skandia?
E: Ja, jag arbetade över därför att jag skulle tillsammans med min hustru åka på en veckas vintersemester. Jag hade lovat att ha en del saker färdiga, och trodde att jag skulle vara hemma vid åtta-tiden, men den här typen utav arbete är väldigt svår att beräkna. När klockan närmade sig elva så började jag bli orolig för att inte hinna med sista tunnelbanetåget hem. Kvart över elva så lämnar jag mitt rum och lämnar in en del post Jag tar mig trapporna ner och stämplar ut.
F: Får jag bryta där. Under den tidigare kvällen hade du varit på Skandia hela tiden, på ditt arbetsrum eller i huset? Vad hade du gjort tidigare på kvällen. När började du arbeta.
E: Du menar just den här kvällen? Då hade jag varit på mitt arbetsrum hela kvällen.
F: Det hade du varit?
E: Ja.
F: Inte utanför huset någon gång?
E: Nej.
F: Inte tittat ut genom något fönster, lagt märke till något?
E: Nej. Jag har mitt rum som vätter mot Luntmakargatan 14 så jag har inget rum som vätter mot Sveavägen.
F: Jag förstår.. De tidpunkter vi talar om, hakar du upp dem på stämpeluret eller är det löpande tidpunkter när du själv har tittat på klockan?
E: Ja jag vet att jag bör vara på väg när kl klockan är halv, och jag lämnar därför rummet kvart över elva.
F: När är tåget som du planera att åka med, när går det?
E: Det går någon minut över halv.
F: Och du hade liksom, jag skall hinna med tåget?
E: Ja.
F: Några minuter efter halv. Varifrån?
E: Jag är tvungen och springa till tunnelbanenedgången vid Kungsgatan eftersom tunnelbanenedgången vid Tunnelgatan stänger relativt tidigt på eftermiddagen, någon gång vid sex sju-tiden Vid sju-tiden tror jag, sju åtta-tiden.
F: Åker du sedan med tunnelbanan, vart?
E: Jag åker med tunnelbanan till Hötorget och så byter jag till linje Mörby, jag bor i Täby.
F: Tar bussen Täby då?
E: Ja.
F: Du går ner och stämplar ut, säger du, och det här har du naturligtvis kontrollerar efter den här händelsen.
E:Ja.
F: vad har du konstaterat?
E: Jo, att jag har stämplat ut, 23.20, att det tar ungefär en tjugo, trettio sekunder för mig ifrån stämpelklockan och fram till den platsen utanför Götabank där jag befann mig när jag hörde skottet. Jag säger skottet därför att jag har själv bara uppfattat ett skot, som jag har noterat mig till minnes. F: Men du har kollat ditt stämpelkort, och där står det 23.20?
E: Ja det är riktigt.
F: Sen kommer du ut på gatan. Har du gjort några som helst observationer eller noteringar av förhållandet innan skottet?
E: Ingenting som är direkt anmärkningsvärt, dessutom så är jag koncentrerad väldigt mycket på att hinna med mitt sista tunnelbanetag. Jag har hängt upp mig väldigt mycket just på den saken.
F: Har du någon minnesbild av något förhållande före skottet?
E: Ja jag såg en och annan människa på trottoaren. Det brukar ju röra på sig lite granna ungefär vid den tidpunkten i Stockholm, det var ingenting som jag la märke till i detalj.
F: Men det är ingen som du har en minnesbild av typ det stod en blå bil ja, någonting som du har en minnesbild av före skottet?
E: Nej, jag la märke till att det stod en hel del bilar utmed kanten där, exakt var de var placerade det vet jag inte. Jag har en mörk urtavla på min klocka så att jag hade lite svårigheter att se hur mycket klockan hade hunnit bli. Jag gjorde en sista koll för att se om jag skulle hinna med mitt tunnelbanetåg.
F: Vad jag förstår, så när du kommer ut, den bild du har utav gatulivet det är normalbilden?
E: Det är normalbild.
F: Där finns bilar, där finns människor, men du kan inte peka ut att där fanns exempelvis någon viss person eller ett visst förhållande. Det var gatubilden som sådan?
E: Ja det är riktigt
F: Du hade bråttom till tåget, och tittar man på skissen här så nummer 44 ligger som du sa hur många meter ungefär från korsningen?
E: Ja den bör ju ligga 40 meter ungefär.
F: 40 meter. och du har lite bråttom säger du, för du skulle ned tunnelbanan. Du beskriver din färd trottoaren fram som att du går/sprang i din värld liksom
E: Ja det är riktigt.
F: Det val tunnelbanan som hägrade?
E: Ja.
F: Under den vägen sa tittade du på ditt armbandsur?
E: Ja.
F: Och där vad jag förstår så fick du liksom titta lite ordentligt därför att du såg dåligt med hänsyn till att det är en svart urtavla. Det är riktigt?
E: Ja. det är riktigt
F: Du var liksom inte observerad för omgivningen?
E: Inte speciellt
F: Fanns det någonting som du observerade framöver
E: Ingenting som jag har noterat speciellt.
F: Observerade du den här Palme, eller det här sällskapet?
E: Nej, de befann sig strax före
F: Men det är ingenting som du har minnesbild av, att du såg?
E: Nej.
F: Vad hände sedan? Berätta med egna ord.
E: Jo när jag kommer i höjd med lilla filialkontoret, Götabankens, som ligger i Skandiahuset i höjd med en hög trekantig reklampelare sa hör jag ett ljud som jag uppfatta som en smällare. Ganska typisk smällare. Väldigt vanligt mitt i centrala Stockholm är att man hör avgassmällar ifrån bilar och sådant. Lite oljud är man ju van vid i centrala Stockholm, därför så brydde jag mig inte om ljudet särskilt mycket i all den stund jag var också väldigt koncentrerad på min klocka. Det lät inte som ljudet från ett avgasrör, men det lät väldigt mycket likt ett ljud från en smällare. En liten snärtig historia. Ljudet kan jag, kommer jag väldigt väl ihåg för det var ljud ungefär som påminde om en smällare
F: Vad hände sedan?
E: Ja, jag fortsätter och lite gå/springer framåt och då ser jag en person som ligger på rygg med fötterna åt det hållet varifån jag kommer. Min första tanke är att det är någon ur det sa kallade A-laget som har lagt sig i horisontalläge. Jag är alltså egentligen beredd att springa förbi, med förhoppning att någon annan kan hjälpa till.
F: Men du har inte satt ihop smällaren med Palme som ligget där?
E: Nej det tog nog några sekunder, i och med att jag ser att det inte är frågan om någon ur A-laget utan det är frågan om någonting betydligt allvarligare eftersom det hade börjat att rinna blod på
trottoaren. Ansiktet var ganska blodigt, så var min nästa tanke att någon, eller ett par knarkligor höll på att göra upp och mer eller mindre försöka utrota varandra, det trodde jag därför att jag, det såg väldigt blodigt ut
F: Vad var det för människor runt omkring?
E: Ja jag upptäckte en dam som låg på knä, och hon låg då med tyggen ut mot Sveavägen. Hon vädjade både med ögonen och bad att någon skulle hjälpa till att skaffa en ambulans väldigt fort. Hon såg behärskat chockad ut, men sprang ändå upp och ner vid tillfället trots att hon hade sagt att dom har skjutit mig också, säger den här damen som jag senare får veta är Lisbet Palme. Jag tänker att hon kan inte vara särskilt allvarligt skadad eftersom hon rör sig ganska obehindrat upp och ner, och fram och tillbaka så fort det kommer någon person så började hon prata om ambulans igen. I alla fall då är ju min första tanke att avbryta min färd mot tunnelbanan, och eftersom jag hat gått Röda korsets förstahjälpenkurs och håller på med lite sån verksamhet på Skandia dessutom, med bulkuddar och sådant, så förstod jag att eftersom munnen var fylld med blod och det rann ur näsan att så fort som möjligt försöka och få andningsvägarna klara. Då har det ungefär samtidigt kommit fram tre stycken personer. Jag har en ung flicka till vänster och en ung grabb till höger. Flickan tar pulsen och vi två andra försöker och få den här personen son visade sig vara Olof Palme i framstupa sidoläge för att blodet skall kunna rinna undan.
F: När du kommer fram då är det bara Palme och hustrun Lisbet som är där?
E: Ja och två till.
F: Och två till. Vad är det för några?
E. Ja som jag minns det två unga personer, en ung flicka som är till vänster, och en ung man som är till höger. Flickan är mest koncentrerad på att försöka ta pulsen och säger att ömsom kan jag uppfatta pulsen och ömsom säger att nu kan jag inte känna pulsen.
F: Hur många meter enligt din uppfattning är du från denna plats där du hör skottet?
E: Då är jag 20 meter ifrån.
F: Ser du Palme falla?
E: Nej.
F: Det gör du inte?
E: Nej.
F: Sen nästa fråga, vem var först framme vid platsen, var det du, var det den där unga flickan eller den unge mannen?
E: Ja de båda fanns framme alldeles strax före jag kom fram. De fanns där så att säga.
F: Du gjorde en notering in över Tunnelgatan som du har berättat om tidigare. Vi skall närmare gå in på det. I vilket läge gör du det i förhållande till vad du hittills berättat?
E: Det är bland det första jag gör eftersom jag funderar en liten kort stund vad det är jag skall företa mig, så tittar jag runt omkring, och när jag får blicken bort mot Luntmakargatan så ser jag siluetten utav en person som står alldeles stilla i en 5 - 6 sekunder, och tittar väldigt intresserat bort mot vårt håll där vi står, vid Sveavägen. Han står så där förvånansvärt stilla och gissningsvis en 5 - 6 sekunder minst och tittar åt vårt håll.
F: Du säger utifrån den skiss som du har framför dig att mannen står i linje med Luntmakargatan, och han står sett från ditt håll till vänster om byggbarackerna i byggbarackernas slutända?
Det kommer mera..........

Mer om förhören med Engström:

KK1
Uppgifsmottagare: krinsp A Bäckström /L Jonsson

Uppgiftslämnare: Engström, Stig, 340226-XXXX
Datum: 860425. kl 09.00.

Uppföljning av ärende E 63

F= Förhörsledaren

E= Engström

F: Du är tidigare hörd som vittne i Palme-mordet vid flera tillfällen. Du arbetar på Skandia, försäkringsbolaget. Vad har du för befattning där?
E: Jag håller på med reklam och sales promotion som är försäljningsbefrämjande åtgärder, trycksaker och annat som är hjälpmedel för försäljare.
F: Den här kvällen, alltså den 28/2 då arbetade du över vad jag förstår, på Skandia?
E: Ja, jag arbetade över därför att jag skulle tillsammans med min hustru åka på en veckas vintersemester. Jag hade lovat att ha en del saker färdiga, och trodde att jag skulle vara hemma vid åtta-tiden, men den här typen utav arbete är väldigt svår att beräkna. När klockan närmade sig elva så började jag bli orolig för att inte hinna med sista tunnelbanetåget hem. Kvart över elva så lämnar jag mitt rum och lämnar in en del post Jag tar mig trapporna ner och stämplar ut.
F: Får jag bryta där. Under den tidigare kvällen hade du varit på Skandia hela tiden, på ditt arbetsrum eller i huset? Vad hade du gjort tidigare på kvällen. När började du arbeta.
E: Du menar just den här kvällen? Då hade jag varit på mitt arbetsrum hela kvällen.
F: Det hade du varit?
E: Ja.
F: Inte utanför huset någon gång?
E: Nej.
F: Inte tittat ut genom något fönster, lagt märke till något?
E: Nej. Jag har mitt rum som vätter mot Luntmakargatan 14 så jag har inget rum som vätter mot Sveavägen.
F: Jag förstår.. De tidpunkter vi talar om, hakar du upp dem på stämpeluret eller är det löpande tidpunkter när du själv har tittat på klockan?
E: Ja jag vet att jag bör vara på väg när kl klockan är halv, och jag lämnar därför rummet kvart över elva.
F: När är tåget som du planera att åka med, när går det?
E: Det går någon minut över halv.
F: Och du hade liksom, jag skall hinna med tåget?
E: Ja.
F: Några minuter efter halv. Varifrån?
E: Jag är tvungen och springa till tunnelbanenedgången vid Kungsgatan eftersom tunnelbanenedgången vid Tunnelgatan stänger relativt tidigt på eftermiddagen, någon gång vid sex sju-tiden Vid sju-tiden tror jag, sju åtta-tiden.
F: Åker du sedan med tunnelbanan, vart?
E: Jag åker med tunnelbanan till Hötorget och så byter jag till linje Mörby, jag bor i Täby.
F: Tar bussen Täby då?
E: Ja.
F: Du går ner och stämplar ut, säger du, och det här har du naturligtvis kontrollerar efter den här händelsen.
E:Ja.
F: vad har du konstaterat?
E: Jo, att jag har stämplat ut, 23.20, att det tar ungefär en tjugo, trettio sekunder för mig ifrån stämpelklockan och fram till den platsen utanför Götabank där jag befann mig när jag hörde skottet. Jag säger skottet därför att jag har själv bara uppfattat ett skot, som jag har noterat mig till minnes. F: Men du har kollat ditt stämpelkort, och där står det 23.20?
E: Ja det är riktigt.
F: Sen kommer du ut på gatan. Har du gjort några som helst observationer eller noteringar av förhållandet innan skottet?
E: Ingenting som är direkt anmärkningsvärt, dessutom så är jag koncentrerad väldigt mycket på att hinna med mitt sista tunnelbanetag. Jag har hängt upp mig väldigt mycket just på den saken.
F: Har du någon minnesbild av något förhållande före skottet?
E: Ja jag såg en och annan människa på trottoaren. Det brukar ju röra på sig lite granna ungefär vid den tidpunkten i Stockholm, det var ingenting som jag la märke till i detalj.
F: Men det är ingen som du har en minnesbild av typ det stod en blå bil ja, någonting som du har en minnesbild av före skottet?
E: Nej, jag la märke till att det stod en hel del bilar utmed kanten där, exakt var de var placerade det vet jag inte. Jag har en mörk urtavla på min klocka så att jag hade lite svårigheter att se hur mycket klockan hade hunnit bli. Jag gjorde en sista koll för att se om jag skulle hinna med mitt tunnelbanetåg.
F: Vad jag förstår, så när du kommer ut, den bild du har utav gatulivet det är normalbilden?
E: Det är normalbild.
F: Där finns bilar, där finns människor, men du kan inte peka ut att där fanns exempelvis någon viss person eller ett visst förhållande. Det var gatubilden som sådan?
E: Ja det är riktigt
F: Du hade bråttom till tåget, och tittar man på skissen här så nummer 44 ligger som du sa hur många meter ungefär från korsningen?
E: Ja den bör ju ligga 40 meter ungefär.
F: 40 meter. och du har lite bråttom säger du, för du skulle ned tunnelbanan. Du beskriver din färd trottoaren fram som att du går/sprang i din värld liksom
E: Ja det är riktigt.
F: Det val tunnelbanan som hägrade?
E: Ja.
F: Under den vägen sa tittade du på ditt armbandsur?
E: Ja.
F: Och där vad jag förstår så fick du liksom titta lite ordentligt därför att du såg dåligt med hänsyn till att det är en svart urtavla. Det är riktigt?
E: Ja. det är riktigt
F: Du var liksom inte observerad för omgivningen?
E: Inte speciellt
F: Fanns det någonting som du observerade framöver
E: Ingenting som jag har noterat speciellt.
F: Observerade du den här Palme, eller det här sällskapet?
E: Nej, de befann sig strax före
F: Men det är ingenting som du har minnesbild av, att du såg?
E: Nej.
F: Vad hände sedan? Berätta med egna ord.
E: Jo när jag kommer i höjd med lilla filialkontoret, Götabankens, som ligger i Skandiahuset i höjd med en hög trekantig reklampelare sa hör jag ett ljud som jag uppfatta som en smällare. Ganska typisk smällare. Väldigt vanligt mitt i centrala Stockholm är att man hör avgassmällar ifrån bilar och sådant. Lite oljud är man ju van vid i centrala Stockholm, därför så brydde jag mig inte om ljudet särskilt mycket i all den stund jag var också väldigt koncentrerad på min klocka. Det lät inte som ljudet från ett avgasrör, men det lät väldigt mycket likt ett ljud från en smällare. En liten snärtig historia. Ljudet kan jag, kommer jag väldigt väl ihåg för det var ljud ungefär som påminde om en smällare
F: Vad hände sedan?
E: Ja, jag fortsätter och lite gå/springer framåt och då ser jag en person som ligger på rygg med fötterna åt det hållet varifån jag kommer. Min första tanke är att det är någon ur det sa kallade A-laget som har lagt sig i horisontalläge. Jag är alltså egentligen beredd att springa förbi, med förhoppning att någon annan kan hjälpa till.
F: Men du har inte satt ihop smällaren med Palme som ligget där?
E: Nej det tog nog några sekunder, i och med att jag ser att det inte är frågan om någon ur A-laget utan det är frågan om någonting betydligt allvarligare eftersom det hade börjat att rinna blod på
trottoaren. Ansiktet var ganska blodigt, så var min nästa tanke att någon, eller ett par knarkligor höll på att göra upp och mer eller mindre försöka utrota varandra, det trodde jag därför att jag, det såg väldigt blodigt ut
F: Vad var det för människor runt omkring?
E: Ja jag upptäckte en dam som låg på knä, och hon låg då med tyggen ut mot Sveavägen. Hon vädjade både med ögonen och bad att någon skulle hjälpa till att skaffa en ambulans väldigt fort. Hon såg behärskat chockad ut, men sprang ändå upp och ner vid tillfället trots att hon hade sagt att dom har skjutit mig också, säger den här damen som jag senare får veta är Lisbet Palme. Jag tänker att hon kan inte vara särskilt allvarligt skadad eftersom hon rör sig ganska obehindrat upp och ner, och fram och tillbaka så fort det kommer någon person så började hon prata om ambulans igen. I alla fall då är ju min första tanke att avbryta min färd mot tunnelbanan, och eftersom jag hat gått Röda korsets förstahjälpenkurs och håller på med lite sån verksamhet på Skandia dessutom, med bulkuddar och sådant, så förstod jag att eftersom munnen var fylld med blod och det rann ur näsan att så fort som möjligt försöka och få andningsvägarna klara. Då har det ungefär samtidigt kommit fram tre stycken personer. Jag har en ung flicka till vänster och en ung grabb till höger. Flickan tar pulsen och vi två andra försöker och få den här personen son visade sig vara Olof Palme i framstupa sidoläge för att blodet skall kunna rinna undan.
F: När du kommer fram då är det bara Palme och hustrun Lisbet som är där?
E: Ja och två till.
F: Och två till. Vad är det för några?
E. Ja som jag minns det två unga personer, en ung flicka som är till vänster, och en ung man som är till höger. Flickan är mest koncentrerad på att försöka ta pulsen och säger att ömsom kan jag uppfatta pulsen och ömsom säger att nu kan jag inte känna pulsen.
F: Hur många meter enligt din uppfattning är du från denna plats där du hör skottet?
E: Då är jag 20 meter ifrån.
F: Ser du Palme falla?
E: Nej.
F: Det gör du inte?
E: Nej.
F: Sen nästa fråga, vem var först framme vid platsen, var det du, var det den där unga flickan eller den unge mannen?
E: Ja de båda fanns framme alldeles strax före jag kom fram. De fanns där så att säga.
F: Du gjorde en notering in över Tunnelgatan som du har berättat om tidigare. Vi skall närmare gå in på det. I vilket läge gör du det i förhållande till vad du hittills berättat?
E: Det är bland det första jag gör eftersom jag funderar en liten kort stund vad det är jag skall företa mig, så tittar jag runt omkring, och när jag får blicken bort mot Luntmakargatan så ser jag siluetten utav en person som står alldeles stilla i en 5 - 6 sekunder, och tittar väldigt intresserat bort mot vårt håll där vi står, vid Sveavägen. Han står så där förvånansvärt stilla och gissningsvis en 5 - 6 sekunder minst och tittar åt vårt håll.
F: Du säger utifrån den skiss som du har framför dig att mannen står i linje med Luntmakargatan, och han står sett från ditt håll till vänster om byggbarackerna i byggbarackernas slutända? (forts f)

Mer om Engström (forts)

E: Ja det är riktigt.
F: Du har sagt att du ser siluetten klart på mannen därför att det finns dels en ljus vägg på hörnet fastigheten Luntmakargatan nummer 14, alltså huset Skandia, samt att där finns en lampa som är då i bakgrunden. Är det riktigt?
E: Ja det är riktigt.
F: Den här observationen har du under hela utredningstiden trott vara vittnet Lars påpekar du, men du har sedermera haft samtal med en man på Skandia som har någon kontakt med vittnet Lars och du har fått klart för dig att det kan inte vara vittnet Lars
E: Det är inte riktigt rätt. Enligt honom så skulle vittnet Lars ha varit till vänster om baracken, men jag har talat med en tidningsreporter som är helt övertygad om att förhållandet är omvänt, vittnet Lars är till höger och mördaren har sprungit till vänster. Därför vet jag inte om det är vittnet Lars eventuellt, eller om det eventuellt är mördaren jag har sett.
F: Vi kommet tillbaka till det. Om jag förstår dig rätt, om vi skall försöka få lite klarare, du springer gatan eller trottoaren fram, halvspringer, du tittar på klockan, du hör en knall men blir väl lite dess-orienterad av det men gör inga noteringar om det. Sen så kommet du fram till korsningen Tunnelgatan - Sveavägen, och då ligger det en man, och bredvid står en kvinna och de här två unga personerna har kommit fram ungefär kort före dig. Är det lätt?
E: Ja, det är riktigt.
F: Vad börjar du att ägna dig åt när du kommet fram, Försök och ta det i någon ordning?
E: Jag försöker först att bestämma mig för om jag skall fortsätta mot tunnelbanan, hur allvarligt det ser ut, och jag tittar mig lite granna runt omkring, medan jag håller på och försöker bestämma mig. Det är vid det tillfället som jag kastar min blick bort mot Luntmakargatan.
F: Och ser då den här mannen?
E: Ja, därefter så frågar jag den här damen som ligger på knä, Lisbet, men som jag inte då kände igen, så säger jag, åt vilket håll. Hon pekat då, åt vilket håll sprang han för jag förstod då utav blodet att det hade varit ett skott. Hon pekar bort mot tunneln på Tunnelgatan och så frågar jag henne, hur var han klädd. Jag tänkte det kunde vara bra och veta eftersom hon verkade lite granna virrig, att någon mer visste om de där sakerna. Efter en liten kort tvekan så säger hon till mig, mörkblå täckjacka. Därefter så böjar vi och fundera på lite granna vad vi skall göra och med tanke på att blodflödet var så pass kraftigt, så var det nära till hands att tänka på andningsvägarna. Att göra så mycket mera hade jag inte kunskaper till. Det var vad jag hjälpte till med just i det läget, framstupa sidoläge
F: Har det kommit mer folk till platsen?
E: Ja några stycken, inte så där väldigt många, men det står väl kanske fem, sex stycken personer någonting däromkring. Sen, det jag lägger märke till också är ju en vit taxibil, och det är klart det är ju lätt och se dels för att den var ljus, och dels för att det är så pass ovanligt med vita taxibilar. Jag ser en person som står precis i anslutning till dörren och håller någonting i handen som ser ut som mikrofon. Förstår att det är någon som, en taxibil som hjälper till att tillkalla hjälp, ambulans och så vidare
F: Vad säger Lisbet Palme, hon har talat om vägen, hon har talat om jackan. Vad sagor hon mer?
E: Ja hon, det enda jag har över huvud taget hört henne mera säga det är så fort det kommer någon mera till platsen så vädjar hon hela tiden efter att någon skall hjälpa till med ambulans. Jag får också den känslan av att hon är mest intresserad av att någonting händer, inte så där särskilt mycket vad det är som händer. Det här med framstupa sidoläge fick jag uppfattningen att hon uppfattade
positivt. Att saker över huvud taget hände, det var det som var nästan viktigast för henne
F: Hon säger att hon själv har blivit skjuten, beskriver hon det på något vis?
E: Ja hon säger, jag har blivit skjuten i ryggen, säger hon, men jag kunde inte se någonting på henne som tydde på att hon hade blivit skjulen. Hon var dessutom väldigt rörlig och hoppade upp och ner Jag tog det som en ren inbillning ifrån hennes sida. Hon rörde sig väldigt lätt och fint.

Mer om Engström (forts)

F: Vad hände sedan?
E: Ja det uppstod en stunds väntan och gissningsvis efter en, jag har försöks med hjälp av klocka att ungefär uppskatta tiden till ungefär tre och en halv minut någonting, så kommer det en vit polisbil med den här moderna nya designen. Den parkerar ungefär uppe vid, det finns en salladsbar som heter M & M, ungefär 20 meter bort emot Kungsgatan. Den stannar till, om jag minns rätt, på trottoaren, trottoaren är väldigt bred. Två stycken polismän går ut och de ställer sig framför sin polisbil. När Lisbet upptäcker att de inte kommer bort till platsen som hon antagligen hade hoppats på, så springer hon bort till polisbilen och polismännen som står en meter framför sin bil, och upprepar sin vädjan om ambulans. Jag hör inte exakt vad polismännen säger, men de säger ungefär som så att, lugn, lugn, någonting, det är redan ordnat. Lisbet kommer tillbaka. Sen så går del väl, då har då väl gått ytterligare en halv minut då kommer en piketbil med ett antal konstaplar. De parkerar ungefär någonstans i närheten utav den här första polisbilen. Jag hör hur det kommer ett antal polismän springande som medan de springer ropar, åt vilket håll, ropar de, medan de springer fram mot platsen för skottet. Då eftersom jag ät lite nerhukad så reser jag mig upp, och eftersom det är lite halvskumt som det är på natten så pekar jag med hela handen mot tunneln och så ropar jag, åt det hållet. Det har tydligen uppfattats för de springer Tunnelgatan ner. När de här polismännen har hunnit ungefär i höjd med barackerna och nästan ända fram till Luntmakargatan så slår det mig att jag borde ju ha ropat någonting om den mörkblåa täckjackan. Jag blir lite förträtad på mig själv att jag inte tänkte på att säga det samtidigt. Eftersom jag är rätt så snabb på att springa så beslutar jag mig för att försöka springa ifatt de här polismännen. När jag kommer till Luntmakargatan så ser jag inte tillstymmelsen till någon utav dem. Då återvänder jag tillbaka till Sveavägen. Där har det kommit ytterligare lite människor, kanske 20 · 25 så där. Det har bildats en ring runt personen på marken och de står och tittar intresserat neråt. Jag har då inte så mycket och göra tycker jag själv på platsen, så jag skulle gå fram till en nyanländ ung polisman som just har stått och pratat med en ung kvinnlig polis, då tänkte jag bara säga att jag har varit här från början, om det är någonting så kan jag lämna namn och telefonnummer. Just då så har det kommit fram en person för att till den här unga polisen lämna ett vittnesmål på en flyende mördare som han precis innan har sett. Lite granna förvånad blir jag hur signalementet på som han lämnar stämmer överens med det jag själv har på mig. Jag tänker att, jaha det kan ju inte vara jag eftersom jag står en meter framför honom och han borde se hur jag ser ut, så jag tänker väl, det kan vara två personer med likvärdig utstyrsel. Det var ju dessutom den årstiden när man hade rock och keps och annat på sig. Polismannen som just har tagit emot ett signalement som stämmer på mig har heller ingenting särskilt och lägga märke till trots att jag prata med honom sekunderna efteråt. När jag då säger mitt ärende att jag kan lämna namn och telefon eftersom jag vet att folk väldigt ofta är rädda för att vara vittnen. Det vet jag ju eftersom vi råkar ofta ut för sådana saker på försäkringsbolag, så säger den där unga polismannen att han har redan fått ett vittnesmål och behöver, det behövs inte mera. Då tänker jag som så, ja då behövs inte jag här mera utan jag kan försöka ta mig hem. Då beslutar jag mig för att gå tillbaka till Skandia och receptionen för att ringa hem till min hustru och fråga när nattbussen går hem. Jag hinner väl ungefär en fyra - fem meter när den här flickan som jag hade till vänster om mig i ursprungsskedet, när hon får syn på mig så kommer hon fram och så säger hon. Vet du vem det är dom har skjutit, säger hon, när jag säger att nej ingen aning då så säger hon så här, det är Olof Palme. Jag minns de här orden väldigt tydligt så de är jag väldigt säker på, för jag säger nämligen, nej, du skojar säger jag till henne. varpå hon säger nej du säger hon, sånt skojar man inte om. Då slår det mig att den har söta gumman som jag hade sett då tidigare på knä vid den skjutna personen skulle kunna tänkas vara Lisbet, hon var ju så pass påklädd och jag har dessutom inte sett Lisbet på nära håll tidigare. Det skulle kunna tänkas vara så, men riktigt övertygad var jag väl ändå inte när jag sedan promenerade tillbaka till Sveavägen 44 för att tinga hem och ta reda på nattbussen.
F: Det är först då som du får reda på att det är Olol Palme?
E: Ja det är först då jag får veta det
F: Lisbet Palme har inte sagt någonting?
E: Inte vid ett ända tillfälle som jag har hört.
F: Jag vill återvända till lite tider här. Har jag fattat dig rätt att tiden som du har beräknat från det du kommer ut ur nummer 44 fram till dess den liggande Palme, så har det gått cirka 20 sekunder?
E: Ja om du räknar ända borta från Sveavägen 44 så bör det stämma.
F: Ifrån det du hör skottet fram till Palme så har det gått cirka 5 - 6 sekunder?
E: Ja det stämmer
F: Och du beräknar meterantalet till cirka 20?
E: Ja det är riktigt
F: Sekunder där du är lite, skall vi säga... .
E: Tveksam
F: Tveksam, så ser du den här siluetten?
E: Ja.
F: Den här siluetten som du ser kan du på något vis beskriva den?
E: Ja, jag har försökt att dels tänka mig en ålder, och det som jag bara kan utgå från, jag är ju själv tecknare så att, utbildad tecknare så jag vet att vissa saker hör ihop med vissa åldrar. Själva kroppskonstitutionen. Det jag då km fram till var att det var en yngre person som hade någonting relativt fylligt på överkroppen. Huvudet var också ganska fylligt Det såg ut som ett kraftigt, inte precis lockigt hår, men ändå fylligt hår på något sätt. Benen rätt så smala. Åldern om jag skall gissa mellan 25 - 50, eller 75 år, det går ju inte att vara så där exakt när man ser något i siluett. Skulle jag snarare vilja placera den har siluetten i den yngre delen av den har skalan, så där en 25 - 30 någonstans
F: Det är i alla fall inte en sån bild du har så att du skulle känna igen någon person?
E: Nej jag har inte sett några detaljer utav ögon eller näsa eller någonting sådant.
F: Du har sett bild.........

Sidobyte av kassetten (forts följer- men ej idag)

Klippo, stort tack! Är oerhört tacksam för detta. När allt är klart kommer jag lägga upp det på min sida!