Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

"Ytterligare spår skulle kunna ha blivit bevis. 2002 begärde advokat Kerstin Koorti, som då företrädde obducenten och allmänläkaren, att Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, skulle undersöka om det fanns fingeravtryck på liksäckarnas insida. Analysen utfördes med en ny brittisk metod. Säckarnas utsida hade tidigt i utredningen tvättats av polisen.

– SKL:s analys visade att det fanns fingeravtryck på insidan, berättar Kerstin Koorti."

Precis som jag minns så spolade polisen av säckarnas utsida, bara det ett stort misstag.

"Någon" har avsatt sina fingeravtryck på insidan och "någon" hade ej handskar på sig då.

Ja den är bra, har läst en del där.

Det första som får mig att tveka på fotohandlarparets berättelse är tidpunkten, här stödjer jag mig på en enig forskarkår som betonar vikten av att förhörs avhålls så tätt in på en händelse som möjligt. Bara det faktum att det tar nästan tre år innan deras vittnesmål avges gör att de uppgifter de lämnar är mycket tveksamma.
Världens minnesforskare är eniga om att tiden eroderar säkerheten i ett vittnesmål. Bara att googla på detta om någon vill ha en källa.

Lars Borgnäs till exempel är mycket medveten om detta .
I sin bok " en iskall vind drog genom Sverige" ifrågasätter han Lisbet Palmes utpekande av Christer Pettersson med just den tesen. Borgnäs hävdar att Lisbet mycket väl kan minnas fel om Pettersson då det gått nästan tre år mellan förhöret och mordet på Olof Palme. Han använder sig av vetenskaplig expertis för att backa upp detta. Jag håller med honom .Efter nästan tre år är det mycket osäkert om Lisbet kan känna igen en okänd gärningsman. I synnerhet som det inte finns någon teknisk bevisning som stödjer detta.

När Borgnäs inte hävdar samma sak ang. fotohandlarparet tappar han i trovärdighet. För principen om snabb dokumentation om vittnesmål är generell och gäller lika mycket i båda fallen.
I "Sanningen är en sällsynt gäst" hävdar Borgnäs att Per Lindeberg flätar ihop Fotohandlarparets vittnesmål och manipulerar dem och inte behandlar dom var för sig.

Borgnäs skriver själv att han har mycket mindre tilltro herr schröders vittnesmål än till hustruns.
Hans anklagelse om att Lindeberg manipulerar förhören håller inte. Tvärtom låter Lindeberg läsare/lyssnare själv bedöma bevisen.
På Per Lindebergs sida mediamordet kan man lyssna på de oredigerade förhören av fotohandlarparet.

Herr Schröder säger där något som ytterligare sänker förtroendet för makarnas berättelse. Han berättar att han diskuterat bilderna meget med sin fru.
En annan tumregel är att vittnen inte ska diskutera en händelse. En diskussion blandar ihop personernas minnesbilder och minskar förhörets trovärdighet.

Återigen är Lars Borgnäs medveten om detta och följdriktigt kritiserar han Palmeutredningen för att Lisbet och Mårten Palme tillåts koordinera sina vittnesmål . Borgnäs har helt rätt i detta men tappar återigen trovärdighet när han inte använder samma princip i sin granskning av makarna Schröder.

Forskarvärden inom minnesforskningen är enig om att ett utpekande flera år efter en händelse är mycket osäkert. Även om vittnet skulle vara tvärsäkert är det tidsrymden som gör att minnet förändras och andra erfarenheter tolkas in i ett utpekande som därmed löper stor risk att bli felaktigt.

Ragnars uppgifter kom 1984 och styrks bland annat av hans son och andra personer som träffade hon och Catrine Da Costa ute i ösmo.

Makarna Schröder kom med sina uppgifter 1987.

http://www.ointres.se/2010-02-18_Styckmordet_Dom_T_3798-07.pdf

2010 år dom i fallet.

Snälla, vad har Lisbet Palme med detta brottsfall att göra ?

Men om du envisas så var det faktiskt mörkt och natt då Lisbet såg mördaren om än i gatlyktornas sken och hon var dessutom chockad av revolverknallarna då hennes make sköts.

Fotohandlarparet var två personer och såg allmänläkaren i bra belysning i sin butik och pratade dessutom med honom, det är en jävla skillnad !!!!

Du skriver att världens minnesforskare är eniga om att tiden eroderar säkerheten i ett vittnesmål, gäller denna sanning de vittnen som gav läkarna "vattentäta alibin" för pingsthelgen 1984 också måntro

Gäller dina påståenden dessutom de vittnen som påstår sig ha sett Catrine livs levandes EFTER den 10 juni 1984 ?

Du skriver ju själv att "tiden eroderar säkerheten" i ett vittnesmål

Lite skillnad om man kan minnas att exempelvis ens sambo var med en hemma en viss tidpunkt mot att peka ut okända människor lång tid efter.

Fotohandlarparet har ju avfärdats som ej tillförlitliga av kunniga människor och man behöver bara läsa och lyssna så är det enkelt att som lekman inse att dom två aldrig borde ha fått komma till tals efter de första förhören.

Dom som lämnar vittnesmålen under 1984 är klart trovärdigare än de som dyker upp 1987.
Principerna gäller i alla brottsfall,och både i både palmemordet och styckmordet.

Bra inlägg.

Borgnäs friar ju även själv indirekt läkarna med ett av sina uttalanden som han gjort.

Varför ska vi lita på Ragnars uppgifter ?
Da Costa var heroinist och umgicks med missbrukare nästan uteslutande.
Om inte Catrines missbrukande kompis som kallas för dagboksvittnet är trovärdigt just för att hon var en missbrukare så varför ska vi då tro på Ragnar ?
Du hur själv hur ihåligt allt låter.......

En annan ung prostituerad kvinna "Elisabeth" bara 21 år gammal vill jag minnas pekade ut Härm redan hösten 1984 INNAN han blev rikskänd som obducenten väl att märka som den man som försökte strypa henne i en trappuppgång på Östermalm och hon var mycket säker på att det var just Härm då hon tittade i polisens fotoalbum eftersom Härm hade ett mycket speciellt utseende som man inte förväxlar med någon annans i första taget.

Detta vittnesmål är ett av få mycket trovärdiga i denna enorma utredning som gjorts gällande Da Costa fallet och detta vittnesmål ger en klar indikation på att Härm var en farlig person för prostituerade kvinnor i vissa sammanhang då han kunde tappa kontrollen över sig själv helt och hållet.

Du tolkar saker på ditt egna sätt ungefär som fan läser bibeln

Eftersom Palmemordet är ett ännu mycket större trauma för nationen så kan man undra varför Lindeberg inte skrev en bok om det fallet istället.

Kan det bero på att han inte var "bekant" med Lisbet måntro

Uselt och partiskt skulle jag vilja hävda.

Hade karln haft råg i ryggen så hade han givetvis begrundat de fakta som starkt tyder på att läkarna faktiskt var inblandade i Da Costas för tidiga död.