Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Ingen konst, om dom hade handskar på sig. Och sedan går det ju att täcka huvudet med något och skorna kan man ju ha sådana där överdrag till, som i alla fall finns i simhallar och badhus,
måhända på sjukhus också. Är man tvärsäker på att det inte finns några fingeravtryck och andra typer av bevis som kan peka ut dom (för det har dom ju verkligen sett till att det inte skall finnas), så är det inte så märkligt att yrka på DNA-tester, som ska "oskyldigförklara" dom.

Snakehunter - för att fräscha upp dina kunskaper så låter jag citera medlemmarna Johhny the Fox samt Evaristo (inlägg 119).

Ursprungligen postat av Johnny the Fox
Intressant dokumentär och diskussion. Jag undrar dock på vilken bevisning läkarna dömdes skyldiga till styckningen?


1. Barnets berättelse. Modern hävdar att barnet - genom historierna om bibbarsmuts, farbror tomt, tanten lades på grillen osv - berättar att hennes far då hon var 1,5 år tagit med henne att bevista en rituell styckning. Berättelserna - förmedlade några år senare genom modern - tolkas av barnpsykologer som att moderns påstånde kan stämma. Ingen annan än modern har nånsin hört barnet säga något som liknar det som modern påstår. De få delar av moderns påståenden som har kunnat kontrolleras mot andra fakta har visat sig osanna. Vid besök på Rätts tillsammans med psykolog och polis - för att se om flickan känner igen sig - tolkas det faktum att hon inte visar tecken på att känna igen sig som "tillkämpad oberördhet" vilket anses stödja att hon ändå varit där.

2. Styckningsförfarandet. Jovan Rajs hävdar - i motsats till kolleger och rättsliga rådet - att förfarandet visar att styckningen utförts av två personer, dels en som är van att obducera, dels en som kan anatomi men inte brukar obducera. Märkligt detaljerade slutsatser med tanke på att styckningen framförallt präglas av likhet med hur en jägare eller slaktare gör: tar av armarna genom att skära bakom skulderbladen, tar ur inkromet osv. Denna slutsats drog även Rajs från början, men han ändrade sig efter att han fått veta att de misstänkta var rättsläkare resp allmänläkare.

3. Fotohandlarparet. De hävdar att de några år tidigare framkallat bilder av en styckad kvinnokropp. Deras berättelse är inledningsvis mycket vag. Trots att de själva uppger att de blivit mycket upprörda vid tillfället och även visat bilderna för medarbetare och andra så är det ingen annan som minns tillfället. Efter hand som förhören fortgår och media översvämmas av uppgifter om fallet så blir vittnesmålen allt mer detaljerade och överenstämmande med gärningsbeskrivningen. De har dock uppenbara svårigheter att peka ut någon av de misstänkta. Av inspelningar från vittneskonfrontationen framgår att den närvarande polisen är tämligen hjälpsam i utpekandet. Särskilt intressant är att efter ett avbrott i inspelningen så har svävande spekulationer övergått i större säkerhet. Inför rätten framgår inte hur vittnesmålet växt fram, utan det hela framstår som tvärsäkert.

4. Dagboksvittnet. En kvinna som var "kollega" med Catrine visade upp sin dagbok där hon skrivit ner uppgifter om henne dagarna före hennes död. Där finns uppgifter som tyder på att hon haft kontakt med personer som skulle kunna vara TH och TA. Dagboken uppvisar en märklig fokusering på vad Catrine har för sig, det mesta kretsar kring henne istället för kring skribenten själv. Ingen har dock kunnat bekräfta att de bägge kvinnorna öht kände varandra väl. Vid förhör med kvinnan i samband med att Catrine hittades kom det inga intressanta uppgifter från henne, utan dessa har presenterats flera år senare. Det finns mycket att säga om dagboken, men sammanfattningsvis så måste man rimligen dra slutsatsen att den är ett falsarium tillkommet i efterhand, skriven i ett sammanhang och med hjälp av någon som haft viss kännedom om fallet och kunnat bidra med rätt tendens och rätt stödfakta.

5. Marie R, den kvinnliga polisen, som uppger att hon flera år tidigare vi ett tillfälle sett Catrine tillsamans med TH i tunnelbanan. Hon minns det eftersom det var något allvarligt och illvarslande att se en bekant rättsläkare i aftonsällskap med en prostituerad narkoman. Den kollega som var med vid tillfället minns inte detta. Marie R lämnar f ö en del andra upplysningar om TH, som dock befinns vara osanna. Endast detta påstående som inte kunnat vederläggas förs fram till rätten. Vittnesmålet beskriver f ö att bägge gick klädda i svarta skinnkläder. Detta, tillsammans med den övriga beskrivningen av TH:s sällskap stämmer bättre in på hans sambo än på Catrine.

6. Damen med hunden. Fru Nilsson har några år tidigare sett två män med ett barn gå in i patologiska institutionen på Karolinska annadag pingst 1984. Hon minns detta eftersom det var så särdeles vackert väder den dagen. Kontroll med smhi visar att det var ruskväder. Byggnaden hon pekar ut är en helt annan byggnad än den där styckningen antas ha skett, vilket ju är rättsläkarstationen. Varken TH eller TA har haft tillträde till denna byggnad. Hon lyckas dock slutligen peka ut TH och TA som de bägge männen, varför hennes vittnesmål får duga.

7. Tidpunkten. Den ursprungliga gärningsbeskrivningen utgår från lördag, pingstafton. När det under rättegången visar sig att denna dag måste uteslutas, och likaså pingstdagen, så ändrar man helt enkelt gärningsbeskrivningen till annandag pingst. Där finns en möjlighet på två timmar att utföra hela brottet, dvs lämna resp hem och hustru/sambo, hämta Catrine, hennes död på något sätt, transport till Rätts, styckning, fotografering, ritualer, samlag, kanibalism, packa undan kroppen, städa, råka stöta på Rajs i experimentdjursavdelningen, lasta Catrine i bilen, färd till dumpningsplatsen, skijas åt och åka hem igen. Eftersom det finns två timmar tillgängliga annandag pingst så förläggs händelsen dit, och eftersom händelsen i såna fall ska ha hänt annandag pingst och det finns två timmar till förfogande just där, så anses detta styrka åtalet. Det finns dock en person som påstår sig vara säker på att han träffat Catrine efter detta tillfälle, närmare bestämt i anslutning till sin födelsedag. Denna uppgift kommer dock inte till rättens kännedom.

Thats it. Detta är de starkaste bevisen mot de bägge.

Evaristo

................................

Ja, och jag har inte alls pratat om det. Nej, sådant går ju absolut inte att förutse.
Hur slipad man än må vara.

Håranalyser gjordes väl förr också, förresten? Fast, hursomhelst, så var det ju självklart
rena stenåldersmetoder, jämfört med vad dom kan göra och vad som finns idag.

Ja, man kan väl inte komma här och förneka all kunskap och vetenskap som finns.

Nej, inget bevis på det, men gärningsmannen/-männen kan ha haft handskar på sig icke desto mindre. Poliserna som lyfte upp dom upphittade säckarna med bara sina händer (har sett bilder på detta) borde väl ha lämnat många finger- och handavtryck efter sig, så man frågar sig om mördaren/styckaren ens behövt ha handskar på sig??!

Förtjänar att upprepas då en del verkar ha kort minne.

Det ante mig. Och varför skulle dessa uppgifter vara mer tillförlitliga än dom uppgifter som kom fram på 80-talet? Skulle minnena ifrån dessa "Cold Case"-personer inte vara bra mycket luddigare, då det är en betydligt längre period mellan 1984 och 2010?

Nej, inget bevis på det, men gärningsmannen/-männen kan ha haft handskar på sig icke desto mindre. Poliserna som lyfte upp dom upphittade säckarna med bara sina händer (har sett bilder på detta) borde väl ha lämnat många finger- och handavtryck efter sig, så man frågar sig om mördaren/styckaren ens behövt ha handskar på sig??!

Du har en poäng där lamashta

Säckarna kan ha blivit "smittade" med ett antal fingeravtryck och även DNA-spår från personer som var poliser........

Du tror inte att poliserna var så begåvade att de jämförde avtrycken på säckarna med avtrycken på de poliser som hade hanterat dem?

Sorry, jag skrev fel. Jag menade våren 2011. Framtiden kommer att utvisa om Olle Torge och det vittne som tagit kontakt med honom har rätt eller fel. Jag vill inte spekulera om detta eller någonting annat - bara tala om fakta. Det som publicerats av Torges utredning hittills visar emellertid att Catrine levde efter pingsthelgen och att läkarna inte har med hennes död att göra. Minns vad Helin sa till Thomas Allgén i förhör 1987: ”Om någon sett Catrine da Costa den tionde (juni) hade du inte suttit här idag, Thomas, då hade du fortfarande gått i din vita rock och i dina vita skor, men jag tror att du kommer att få problem med det i framtiden”.
Förhörsledaren Pirre Larsson och chefsåklagare Anders Helin hade konstaterat att utredningen visat att läkaren Thomas Allgén, hans dotter Karin och läkaren Teet Härm tidsmässigt omöjligen kunnat delta i något brott mot Catrine da Costa under eller efter den 10:e juni.

Torge skriver: "När rättegången sedan hölls visade det sig att utredarna missat ett förhör. En arkitekt Ankers hade lämnat en detaljerad redogörelse som visade att Catrine da Costa levde den 10:e.

Om chefsåklagare Anders Helin känt till detta förhör hade han inte kunnat åtala. Nu var han tvungen att pressa in tiden för brottet någon dag efter den 10:e annars förelåg risk att offentligt hånas för den gigantiska klantigheten att ha missat arkitekt Ankers avgörande vittnesmål.
Mot bättre vetande ändrade chefsåklagare Anders Helin från den 9:e till den 11:e och fortsatte att driva åtalet. Med förundersökningsmaterialet som grund kan det bara uppfattas som en verkligt desperat handling."

Senare hittades det bortslarvade förhöret med Ragnar L, som också visade att Catrine levde flera dagar efter pingsthelgen. Plus de personer som Noicer nämner och som förekommer i Torges fortsatta utredning. (Dessa personer och deras vittnesmål finns redan i förundersökningsmaterialet. Men det är Torge som upptäcker att Saba Selassie ljugit i förhör för att skydda den man hon var i sällskap med.)