När jag var runt 10 tvångsförflyttades ett jämnårigt äkta problembarn vid namn "Danne" till den måleriska miljön i byhålan för att han skulle lugna ned sig lite. Tror han hade deporterats från Eskilstuna eller nåt. Nu skulle de självgoda vuxna byhåleborna minsann hjälpa till att styra in ett problembarn från "stoschtan" på rätt bana i livet. Allt som behövdes var en god miljö och lite ömhet. Inom några månader hade ungjäveln satt eld på en lada så den brann ned till grunden. Blev ett satans liv om det där och han försvann från byhålan i några år.
När vi blev 13 och började på högstadiet dök han plötsligt upp igen. Blonderat hår, vit luvtröja, adidasbrallor och rökare. Ni känner väl till typen. Han lyckades skrapa ihop ett gäng, både killar och tjejer, som gjorde livet surt för folk på skolan. Mig gav de alltid fan i för nån anledning, men andra bråkade de med konstant. Särskilt en snubbe som var ett år äldre än oss. De spred rykten om att han var bög och att han och en av hans polare hade sugit av varandra. De var på honom konstant.
När den snubben skulle sluta nian, sista veckan faktiskt, passade han på att slå ned Danne så in i helvete i korridoren. Danne hotade både med mord och straffknull i samma blodsluddrande mening när han släpades bort av sjuksyster för att få sitt sönderslagna ansikte tillsett. Vi andra gladde oss hjärtligt åt hur han äntligen hade fått stryk. Rektorn manade till lugn och bad oss visa hänsyn. I helvete. En hel korridor fylld med skolbarn i åldern 13-16 stod och gapgarvade och hejade. Han som hade slagit ned Danne blev hyllad som en hjälte.
Sen gick det utför för Danne. Han dök inte upp i skolan så mycket året efter nedslagningen. Han skaffade en rottweiler och försökte vara likadan i vuxen (nåja...) ålder som han en gång hade varit på högstadiet. Det kulminerade i ett rånförsök mot den lokala guldsmeden för fem-sex år sedan. Han åkte dit för det och han har inte synts till sedan dess. Ingen är olycklig för det.
I övrigt kan jag avslöja att jag gick i specialklass på låg- och mellanstadiet. Hade visst "generella inlärningssvårigheter" (ansågs vara korkad för att jag vägrade utföra de uppgifter som läraren gav oss) så jag var väl något av en CP-unge själv.
När vi blev 13 och började på högstadiet dök han plötsligt upp igen. Blonderat hår, vit luvtröja, adidasbrallor och rökare. Ni känner väl till typen. Han lyckades skrapa ihop ett gäng, både killar och tjejer, som gjorde livet surt för folk på skolan. Mig gav de alltid fan i för nån anledning, men andra bråkade de med konstant. Särskilt en snubbe som var ett år äldre än oss. De spred rykten om att han var bög och att han och en av hans polare hade sugit av varandra. De var på honom konstant.
När den snubben skulle sluta nian, sista veckan faktiskt, passade han på att slå ned Danne så in i helvete i korridoren. Danne hotade både med mord och straffknull i samma blodsluddrande mening när han släpades bort av sjuksyster för att få sitt sönderslagna ansikte tillsett. Vi andra gladde oss hjärtligt åt hur han äntligen hade fått stryk. Rektorn manade till lugn och bad oss visa hänsyn. I helvete. En hel korridor fylld med skolbarn i åldern 13-16 stod och gapgarvade och hejade. Han som hade slagit ned Danne blev hyllad som en hjälte.
Sen gick det utför för Danne. Han dök inte upp i skolan så mycket året efter nedslagningen. Han skaffade en rottweiler och försökte vara likadan i vuxen (nåja...) ålder som han en gång hade varit på högstadiet. Det kulminerade i ett rånförsök mot den lokala guldsmeden för fem-sex år sedan. Han åkte dit för det och han har inte synts till sedan dess. Ingen är olycklig för det.
I övrigt kan jag avslöja att jag gick i specialklass på låg- och mellanstadiet. Hade visst "generella inlärningssvårigheter" (ansågs vara korkad för att jag vägrade utföra de uppgifter som läraren gav oss) så jag var väl något av en CP-unge själv.

). Jag beslutar mig för att gå på bussen och lämna alla mina saker där. När jag går ombord på bussen så sitter några utav 5orna redan på där, bland annat han. Tvekar lite först hur jag ska göra men beslutar mig för att jag lämnar grejerna ändå. Passerar honom påväg emot min sittplats och det går bra, han verkade inte se mig. Men när jag lagt prylarna på sätet så känner jag hur min vattenpistol åker ut ur fickan på mig. Bakom mig står han och kollar på den. "Fin pistol, finns det vatten i den?", "ja det gör det" svarar jag och tänker "hmm, kanske är sjysst ändå?". Splatt så blir jag skjuten i ögat, och han fortsätter att skjuta och skjuta. Jag går emot han med handen höjd för att hindra vattnet och ska ta tillbaks den. Precis när jag får tag i den så känner jag hur någon greppar tag i mitt hår bakifrån och sliter till allt vad den pallar. SMACK så ligger jag på golvet i bussen och bölar och har ont i hårbotten. Men det var inte han eller hans polare...


