Citat:
Ursprungligen postat av Sinkomies
Hur såg organisationen ut för "gamla" Svenska KJ i ett Kompani tex? I Finland tex så har varje kompani minst en dedikerad spaningsgrupp, emellanåt fler, fanns det sådana i det gamla Svenska KJkompaniet också? Skulle dessa isåfall kunna kallas Kustjägar-jägare.. typ?
De svenska kustjägarna har en ganska brokig historia och förbandet har bytt skepnad många gånger under årens lopp. Jag ska försöka ge en bild av hur det sett ut.
När NärFS bildades 1957 var detta en effekt av att marininspektören vid en övning frågat en KA batterichef hur han hade tänkt att lösa närskyddet av pjäserna? svaret blev då "det tar väll armén hand om" Då togs det i alla hast ett beslut om att det skulle bildas en närförsvarsskola med brittiska RMC som förebild. Man utbildade då ett kompani per gång som i praktiken var ett närskyddskompani och inget mer. Men eftersom man tog med sig och kopierade RMC utbildningskoncept kom kraven på soldaterna att bli hårda, mycket hårda t.o.m.
Kustjägarkompaniet (vars namn sägs härstamma från de gamla stenåldersmänniskor som var jägare och samlare i skärgården. De benämndes av historiker som kustjägare. Detta ord föll den förste chefen för NärFS i smaken och så var namnet fött.) placerades i de KA förbanden som en lös resurs som kunde underställas en bataljonschef. Allt eftersom de rörliga spärrbataljonerna fick möjlighet att skydda sig själva genom bättre utbildning och utrustning fick KJ komp en alltmer fristående roll. Mig veterligen krigsplacerade aldrig mer än ett KJ kompani åt gången i hela KA organisatuonen fram till slutet av 80 talet. Men det stora avhoppen gjorde att det krävdes några utbildningsår för att fylla upp leden. Dessutom utbildades det under långa perioder bara ett kompani per år.
Den nya friare rollen som KJ komp fick gjorde att de på eget bevåg började inrikta utbildningen mot spaning, und inhämtning, överallstrid m.m. Under 1980 talet var KJ komp som en egen friflytande enhet som utbildade en hybrid mellan skyttekompani och jägarkompani. Dessutom hade de ansvaret för utbildning av A dyk som helt hade överörts till KA 1978. (tidigare fanns även flottans A dyk).
Denna ordning var inte bra och mot slutet av av 1980 talet började försök med Amfibiebataljonen att ta form. Där skulle kustjägarkompanierna in i en bataljon som kunde strida i skärgården med hög rörlighet. (rörlighet hade inte varit KAs honnörsord innan). Den första organisationen av amfbat innehöll två KJ kompanier, ett amfibiekompani(robot,lv m.m), ett GRK kompani och ett stabskompani. Bataljonens uppgift gick ut på att kunna återta öar o.s.v. I denna organisation var KJ kompanierna inget annat än ett jävligt hårigt skyttekompani med jävligt hård attityd. KJ komp fortsatte att dock att utbilda sina soldater efter hybridprincipen dels som ett skyttekompani och dels som ett jägarkompani a.la I22. Detta skapade en viss förvirring bland soldater, officerare och högre chefer. Om sanningen ska fram var det KJ komps legendariska status som tillät att de kunde hålla på att utbilda sin soldater till andra saker är skyttesoldater.
Ganska snabbt insåg man att det inte utbildades nog med kustjägare för att fylla bataljonens två Kj kompanier. Dessutom hade de övriga KA förbanden fått i uppgift att sätta upp egna Amfibiebataljoner. Totalt 6 bataljoner fanns det i den svenska marinen. För att fylla hålen började man utbilda amfibieskytte kompanier som skulle fylla de hål som fanns. Dessa skyttekompanier har hetat skärgårdsskytte på vissa håll och amfibieskytte på andra håll. Ganska snabbt fick de namnet amfskytte. I organisationen för Amfbat var det ingen skillnad på dessa nya skyttekompanier och Kj kompanierna. I praktiken utbildades de på olika sätt där det ställdes högre fysiska krav på KJ soldaterna än amfskytte kompanierna och KJ soldaterna fortfarande utbildades på traditionell jägarstrid.
Man genomförde även försök med KJ utbildning på andra KA regementen som KA3 fårösund för att öka mängden kustjägare och för att fylla hålen i amfbataljonerna men detta fortgick inte. Det var mycket interna strider där många ansåg att riktiga kustjägare bara kunde utbildas på Rindö kasern 1.
Denna uppdelning ligger kvar och har blivit än mer påtaglig där KJ komp idag utbildas till ett rent jägarförband med fokus på spaning och patrull strid medan amfskyttekompanierna blir renodlade skytteförband.
Om man läser på hemsidan om KJ komps uppgifter är det följande.
Kompaniet är ett underrättelseförband i första hand där inhämtning sker med trupp och/eller sensorer. Uppträdandet sker inom patrulls ram upp till plutons storlek. Striden är främst inriktad mot störstrid dvs. kompaniet väljer metod, plats och tid och riktar in sig mot gränssättande funktioner såsom, chefspersonal, staber, objekt, sambands- och ledningssystem.
Men märk väl
Fortfarande idag finns det i TOEM för ett Kj komp och ett Amfskyttekompani ingen märkbar skillnad i vilka uppgifter kompanierna har De har utvecklats i olika riktning och vem som bär ansvaret för det kan jag inte svara på. Amfskyttekompanierna har alltså tagit över den roll som KJ kompanierna hade från början, DVS skyttestrid.
KJ komp har utvecklats till en överdimensionerad spanings/stör resurs inom amfibiebataljonen. notering är att normalt sett är det en spaningspluton per manöverbataljon och inte ett kompani. Detta gäller såväl mekbataljon som luftburen bataljon. Organisatoriskt är det stabskompaniets A DYK tropp som är bataljonens spaningsresurs.
Amfibie bataljonen byggdes upp kring de gamla KJ kompanierna och fick mycket av sina symboler och traditioner därifrån. Därför har KJ komp varit normerande för övriga bataljonen och alltid haft en särställning bland de andra kompanierna. Dessutom är en majoritet av de högre cheferna på AMF1 kustjägare i grunden. Kan förklara lite varför KJ komp har kunnat bygga upp ett eget kompani med egna målsättningar.
Det är alltså en fråga om hur det sett ut på pappret och hur det varit i verkligheten.
Hoppas att det blev lite tydligare.
