Jägar-wannabes = sorgligt

Denna skiss ger en bra bild hur kompaniet ska organiseras.

http://www.forsvarsutbildarna.se/web/Organisation_6.aspx

Adyk är fortfarande en del av stabskompaniet men kommer troligen att föras över vtill kj komp enligt skissen. Däremot har Amfdyk tillkommit som en del i amfibiekompaniet som ska ersätta en del av adyks uppgifter såsom rekning o.s.v. Personligen tror jag att Adyk sin nuvarande form kommer att utvecklas till ett specialförband likande norrmännens marinjeger (inte att förväxla med deras kystjeger) som är ett specialförband med marin inrikting. Just nu har SSG ansvaret för allt från fallskärmstjänst till dykeri vilket är ohållbart i längden på ett sådant litet förband.

Under min militära bana studsade som många andra officerare runt och har faktiskt aldrig stött på en enhetlig besrkivning mer än vaga besrkivningar om spaningsuppgifter hit och lång uthållighet dit.

Min personliga reflektion kring begreppet jägarförband ur ett nordiskt perspektiv.

Om man tittar på norrländsjägarförbanden som genom I22/AJS fått bilda skola för jägarförbanden i Sverige så uppkom dessa ur ett behov av att skapa ett infanteriförband som kunde verka längre tid utan underhåll bakom fiendens linjer. I19 skidlöparbataljon blev det första i modern bemärkelse "jägarförbandet" i Sverige. Det ombildades senare till Armens jägarskola senare I22. Det samma gällde även K4 och K3 när de efter VK2 sökte en ny identitet eftersom kavalleriet visat sig föråldrat i sin ursprungliga form som hussarstrid. Det som gjordes var helt enkelt att man likt I22 tog vanliga infanteriförband och gjorde om TOEM så att förbanden kunde vara utan underhåll längre, hade bättre soldater och mindre behov av fordon.

Denna logik går att följa när militärpolisjägarna och flygbasjägarna så dagens ljus på 1980 talet. Då hade man redan fungerande militärpoliser (som i sverige även har i uppgift att jaga sabotörer vilket är en världsunik uppgift för ett militärpolisförband.) och närskyddsförband i flygvapnet. Då tog man helt sonika och tillverkade jägarförband av dessa grundförband och de nya jägarförbanden hade en högre uthållighet samt en förmåga att verka längre tid utan nya resurser. MP Jägare och Flygbasjägare var födda ur sina respektive moderförband.

Då säger vän av ordning...."men kust och fallskärmsjägare då??"

Ja dessa förband har kommit till omvänt. Både kust och fallskärmsjägarna bildades ur tomma intet av befäl som besökt 101 luftburna I USA och RMC i UK. Utifrån detta skapades det jägarförband med utländska förband som förebild. FJS var från början tänkt att vara just en skola där man kunde lära infanterister att hoppa fallskärm och skapa ett luftburet infanteri med 101 och 82 som förebild. Men nästan omedelbart övergavs tanken och man skapade ett jägarförband istället där AJS sätt att föra krig på i små självständiga enheter användes. Enda skillnaden var att man åkte flygplan till jobbet och inte gick eller åkte bandvagn. Precis som KJ hängde de krigsförband som FJS skapade länge som en lös tarm i krigsorgen och de har ömsom varit en resurs direkt underställd ÖB och ömsom underställt någon fördelningschef.

Men både FJS och Kj har bidragit till att bilda vanliga typinfanteriförband, nämligen LBB och Amfbat. Både LBB och Amfbat är inget annat specialiserade infanteriförband.

Vad vill jag då ha sagt med detta. Jo.. När man ska avgöra om ett jägarförband är ett riktigt förband eller inte ska man akta sig för att ställa jägarförbanden mot varandra. Ist är det mer relevant att titta på vilket typförband som utgör grunden för jägarförbandet.

Norrlandsjägare -> gamla norrlandsskytte
K3s fördund/divund och jägarskvadron -> Vanliga låglandsskytte alt batspaningsplutoner
Flygbasjägare -> Flygvapnets markförsvarsförband
MPJägare -> vanliga MP förband alt närskydd motsv.

och de som kom i omvänd ordning

Kustjägare -> Amfbat
FJS -> LBB

Personligen anser jag att gamla MP jägare inte skilde sig från sitt ursprungsförband så mycket att de var värda att kallas jägare. Jag anser inte heller att LBB som förband kan kallas jägarförband längre.

Följaktligen kan man se ett liknande mönster hos specialförband där man inom jägaförbanden sett ett behov av ytterligare öka kompetensen hos soldaterna och då sett behovet av att anställa folk ist för att ha värnpliktiga i förbanden. Den ökade specialiseringen och kraven på att förbanden är det som ligger till grund för denna utveckling och den har definitivt inte avstannat utan snarare ökat.

Detta är som sagt inget annat än ett försök att systematisera jägarförbanden och behöver inte stämma med andras åsikter.

Sa ar jag aldrig funderat, och det hander inte alltfor ofta man stoter pa nya tankebanor
(i min egovarld om inte annat).
Klar overkurs pa den analysen sang-real!

Du får gärna säga vilka krav AJB inte når upp till och vad du egentligen menar med kiss- och bajsjägare.

Fast nu är det väl tvärtom om jag inte har glömt allt på två månader. Adyk hör till KJ. Amfdyk är placerade under Ledningskompaniet (stabs..). Amfdyk var 09/10 främst inriktade på rek, spaning, minröjning och förberedande för resten av bataljonen.

Ja då har dom flyttat då. Det är som du säger. Amfdyk ersätter Adyks uppgifter för bataljonen och Adyk återgår till KJ Komp.

Jag har inte goda erfarenheter av AJB eller för den delen K4 som de hette tidigare. "Jägare" på fyrhjulingar i skogen ger inget bra intryck. Inte heller bristen på viktig kompetens hos befälen som vid ett flertal tillfällen under åren lett till allvarliga förfrysningsfall hos VPL under övningar när det blivit kallare än man räknat med.

För övrigt så klarade man så sent som för ett år sedan inte av att förlägga sig i högfjällsmiljö än mindre öva/verka på plats http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article5900350.ab (notera att man även använde civila tält till viss del samt att man inte medförde vapen/stridsutrustning!).

Däremot så hade Lapplandsjägarna på I 22, Lapplands Jägarregemente unik kompetens och decennier av erfarenhet för sin huvuduppgift innan regementet lades ner, renodlad fjärrspaning och jägarstrid i såväl skogs som alpin miljö. Detta även under mycket svåra vinterförhållanden. En kompetens som bland annat passat som handen i handsken för missionen i Afghanistan.

Inom FM så ansågs det på många håll vara ren idioti att lägga ner I 22 till förmån för K 4 men som vanligt så kommer politiska skäl före sunt förnuft när det gäller försvarsbeslut.

Helt klart finns/fanns det kompetensfrågor att lösa för allt jägeri eftersom den enskildes kunskaper och förmåga är så viktigt. Minns jag rätt hade kavalleriregementena K3 och K4 nackdelen att deras beväringar inte nödvändigtvis fyllde samma krav som de frivilliga skolorna, dvs de skolor man ansökte till (och testades för). Jag tror att AJS tillhörde den senare kategorin fram till 1975.

Men rent filosofiskt ligger det ju en del i att inte bry sig om vem eller vad man var för 10, 20 eller 30 år sedan, det har ju numera ingen större kosmisk betydelse. Att Arvidsjaur-detachementet från I19 numera inte "håller samma klass" som gamla tiders Lapplands Jägare (som, enligt uppgift en gång hetat I19K...) är ju måhända en sak men å andra sidan, fyrhjulingar fanns väl inte ens i denna förhistoriska tid?

Tälten är hillbergs, världskända för att klara hårda klimat. Jävligt trevliga saker. Sovit i dom under storm på fjället några gånger, och aldrig haft problem med dom. Ett jävla uppköp från t12 för folk som bär mycket och sover på jobbiga platser.

Nej, så gammal är jag inte fyrhjulingarna på K4/AJB var ett stående inslag in på 2000-talet, fullt möjligt att de används även i dag?

Incidenterna med de återkommande förfrysningarna och kompetensbrister i den grundläggande soldatutbildningen i fält på K4/AJB är en lång och ofta internt omdebatterad historia inom FM, från 80-talet då en regementeschef fråntogs sitt befäl då ett flertal VPL nästan frös ihjäl och ådrog sig permanenta skador under övning fram till i dag (se länken i mitt inlägg ovan).

Sant att det inte är konstruktivt att hålla sig fast vid det som har varit, däremot tragiskt att se att AJB inte lyckats med att upprätthålla en svensk militär tradition som började med den smått legendariska Skidlöparbataljonen under VK2, nämligen den svåra konsten att kunna verka i alpin miljö.

Fanns gott om bilder i lokala media när det här inträffade, det låg sönderslitna tält och skit över hela fjället. Såg fördjävligt ut. Håller med om att Hillbergs gör bra prylar, men det hjälper ju iofs inte om det är handhavandefel vid uppsättning/kompetensbrist vid val av förläggningsplats som ligger bakom.

Jag minns bara det som stod i tidningen. om att folk var skadade, men det må så vara. Få saker är ju helt soldatsäkra ;-).

de enda jägare jag känner är de från den äldre skolan, eller en FJS, so muckade i somras. Men vad jag förstått så är fortfarande svenska jägare ansett som ett ganska bra förband internationellt sett.
Men det är bara något jag fått för mig efter pratat med amerikanare o dyl..