Cp-ungar när vi var små (särbarnen vi minns)

Kom på en till!

Fast denna "kände" jag när jag var mindre, innan skoltiden så att säga. Hans favvo-nöje var att typ pissa i brevlådor och döda ankungar. Riktig liten haga-mannen-to-be. Har träffat han på senare år och nu är han tjockt nerkörd på tjack och piller. Otrevlig individ. Kommer speciellt ihåg en gång när han bråkade med någon äldre gubbe och han fick för sig att dra fram kuken och jaga honom. Otäckt värre. Han tyckte även det var skitlajbans att busknacka som det hette. Men istället för att springa, stod han kvar och skrek på personen som öppna.

En halloween tog han en plastkasse och sprätta upp hål för ögon och mun, knackade på en dörr och en äldre tant öppna. Skrikandes det värsta han kunde "PENGAR ELLER BUS KÄRRINGHORA!!!!" Självklart försökte tanten stänga men han slet upp dörren igen och skrek som fan "JAG DÖDAR DIG FITTA!!!".
Helvrickat.

Roliga historier, allesamman!
Har vid flera tillfällen blivit utsatt för totala random utbrott av vissa ungar, bland annat en pojke från Norge. Helt oprovocerat drog han undan mina ben när jag stod på ett staket och sedan gav han mig en knock-out. Helt sjukt var det.

Har väl stött på ett större antal CP-ungar under min barndom, men kommer speciellt ihåg en kille som hette Jamal.
Jamal var kort, småtjock och han var kurd eller nått liknande, Jamal hade alltid beigea shorts om jag inte minns fel.
En dag stod vi i en kompis trappuppgång och lekte med hissen, då fick någon av oss för sig att spotta på det kalla stengolvet, och Jamal var där med munnen direkt och sög upp den gula snorloskan, det här fortsatte tills Jamal sugit i sig ett tjugotal, kommer tyvärr inte ihåg vad som hände sen.
Vi skulle ringa på Jamal en dag och be honom komma ut, men det öppnade en tjej som sa att hon var nyinflyttad och jag har inte hört något om honom sen dess.

Det var två cp-ungar (en kille och en tjej) på mitt område när jag var liten som kastade sand på min katt. Såg rött direkt. Började veva med både armar och ben som en alkoholiserad ninja och lyckades få ned båda två på marken, sen slängde jag massa sand på dem. De grät.

Sen fanns det en till cp-unge som hatade mig och alla andra tjejer under hela låg- och mellanstadiet. Vet inte varför. Jag hade bakat en jättestor pepparkaka en gång som jag skulle ta hem och äta men han sparkade en fotboll på den så den gick sönder och hamnade på det smutsiga golvet. Han bara garvade. Jävla as. Jag fick visserligen min hämnd när jag svingade en innebandyklubba i hans ansikte dagen efter, men gick fan inte ostraffad...

Sen har vi de där typiska kelgrisarna, lärarnas kelgrisar. Fanns en otäck kille som alltid slickade lärarröv. Han var en riktig röv själv. Tjallade alltid på oss när vi snodde bakelser och tepåsar från lärarrummet eller gick utanför skolan. Han är lika irriterande fortfarande.

Jag hade en "kompis" i gymnasiet som tog allt man sade bokstavligt... På något sätt hade han lyckats hångla upp en tjej som ryktades ha HIV, och vi skämtade om att han hade fått HIV.

Någon dag senare på en kemilektion greppar snubben tag i några bomullstussar med blodstänk på (han hade tagit blodprov) som han sedan kastade på sina klasskamrater och skrek "Jag har HIV, nu har ni HIV!!!"

+1

På mellanstadiet i min skola hade vi en kille som kallades Hogan som jag tror har ADHD, eller måste ha.
Det sjukaste jag kommer ihåg var när jag och några kompisar spelade fotbollstennis och Hogan kommer rusandes ut från en lektion och helt oprovocerat sätter ett jämnfotahopp i ryggen på min polare (som King i tekken).
Killen var helt sjövild och det tog ca 6mån av mellanstadiet innan han hamnade i Obs-klassen.

När jag gick i grundskolan måste varit någon gång mellan 3 e och 6 e klass så hade vi en på riktigt retarderad tjej i min parallellklass som hette något i still med Maria Chaucheska(försvenskad stavning)hon var från något öststatsland. Hon var väldigt storväxt med grottmänniskoliknande drag bestående av karakteristiskt hög panna utstående ögonbryn och allt inrammat av en pottlugg med två tillhörande flätor på varje sida.

Hur som helst så hamnade jag av någon aledning i en dispyt med henne i vårat gemensamma kapprum har inget direkt minne av vad det var som utlöste det hela men på något sätt lyckades jag trigga ett aggressionsutbrott riktat mot mig… det blev ett jävla tumult inte nog med att hon var vild utan till mitt förtret dessutom stark som en gorilla tillslut hamnade jag med ryggen mot henne med ett stryptag försökte hon betvinga mig jag fick panik när jag insåg att jag var på väg att bli brutalt misshandlad av en mentalt handikappad brud!?

Som tur var så bestod ett av de största nöjena på den här tiden av att titta på Bruce Lee filmer av honom hade jag lärt mig att man först skulle skicka armbågen i bröstet för att sedan följa upp med en backfist mot facet om man blev angripen bakifrån. Vilket jag gjorde och träffade Maria tungt med knogarna rätt över det högra ögat vilket fick henne att omedelbart släppa greppet och skrikandes springa in i sitt klassrum med händerna över ögat. Själv smög jag adrenalinstinn tillbaks in i klassrummet som inget hade hänt och satte mig ångestfylld ned bakom min bänk då jag visste att det här skulle få konsekvenser så fort Maria lyckades få någon att förstå vem den skyldiga var.

Mycket riktigt så blev jag någon dag senare utpekad och dömd, straffet blev utskällning av lärare, föräldrar samt samtal tillsammans med "offret" klassföreståndare och "offrets" far som nog hade låtit bältet dansa över min spinkiga kropp om vi befunnit oss i hans hemland för skadorna jag orsakat hans dotter...det såg jag på blicken han gav mig när jag levererade min inövade ursäkt.

Nog har man stött på ett antal personer under ens studieår som minst sagt led utav diverse symptom, och kort sagt stod ut ur resten av mängden.
Men jag kan iaf sålla ut en person som står ut av resten av mängden.

Adde: Denne person var tamigfan ett praktexempel på ett riktigt dampbarn - 2m hög, stor som en jävla björn (denne person var även utbildad inom brottning, och hejdade sig inte från att använda sina wrestling-tekniker såfort tillfället gavs). Hade en tom blick i ögonen samt ett par enorma, fylliga negerläppar.
Om man ens yttrade orden: "Blygdläppen" i dennes närvaro så förvandlades den tomma blicken, och han såg kort sagt rött. Jag kan onekligen konstatera att vi hade en hel del kul med detta praktmongo ett antal gånger under åren vi gick med honom i samma klass (eller, ja, han fick ju förstås gå i en s.k. "särklass" samt ha en "extralärare" som alltid höll koll på honom, så att han inte skulle balla ur totalt och blodigt misshandla varenda person som råkade förtörna dennes integritet.

Nåväl... de främsta historierna som kommer till minnes är då jag och en vän ofta brukade reta upp Adde, så han gav ut ett bröl i form av en anabolatjur, frustade tre gånger och satte fart efter en. Brukade ofta jaga oss igenom skolans korridorer, då vi fick slänga ut hinder i form av stolar, bord etc. för att förhindra Adde från att få tag i oss.
Och jag kommer ihåg denna episod som om den var igår: Jag och min gode vän (låt oss kalla honom för Ingemar) hade som vanligt lyckats reta upp gallfeber på praktmongot, sprang igenom skolans korridorer som att livhanken hängde på det! Då en av 9ornas elever slängde igen en glasdörr då vi hade kutat igenom, och anabolatjuren var fan inte långt efter - hörde bara en stor *PANG* följt av ett dovt *DUNS* då jag vände mig om, och såg tjuren hade fällt sig själv!

Adde hade ju även ett välsmort munläder när det kom till att ljuga sig blå, då han bla. hade kastat sin mobil i ån, kortefteråt hade han satt sig för att fiska och lyckats ta upp en gädda, tagit den hem, rensat den och low and behold: Funnit sin mobil som han kastat i ovannämnda å.

Samt en gång då jag och tre andra kompisar var påväg hemåt från skolan, och han kläckte ur sig: "Jag var faktiskt bög under en period under mitt liv". Varav två utav oss beslöt oss för att hålla käften, så att vi helt enkelt inte skulle få på käften. Men den fjärde personen, Ingemar, han är Ingemar och han säger vad han har att säga: "Men vafan? Har du varit bög? Sugit kuk, tagit den i 2:an?! Nej fyyfa-aan!" - Jag behöver väl inte nämna att Ingemar fick ta på sig löparskorna och ta ett spurtlopp hemåt.

Samt en gång då jag, Ingemar och Adde stod i skolans korridor. Varav Adde som vanligt terroriserar oss: "*insert garvböl* KOM IGEN, JA FÅ PROVA NÅRA WRÄSTLIN' MÖÖVES PÅ ER??", "Nej, men vafan. Spara krafterna till tränin... " Och innan jag ens hunnit avsluta meningen, så tar han upp Ingemar och utför nån jävla suplex alá Triple H och dunkar stackars Ingemars huvud i betonggolvet... ouch...

Har väl ett antal andra personer värda att nämna i denna tråd, får väl bara se vad för minnen som dyker upp bara man gräver extra noga.

Så groteskt formulerat.

När jag gick i låg och mellanstadiet så hade jag en vän av det lite mer speciella slaget.Hans bravader omfattade bland annat att bombhota skolan från en tjejs mobil och kalla samma tjej för Dyslexidator! Lärarn vi hade var också rätt sjuk,Hon (En 50 plusare,rökare och antagligen alkoholist) satte sig på honom och medans han skrek okvädningsord. Jag och en kompis hade en gemensam födelsedagsfest och såklart var man tvungen att bjuda in alla i klassen.Den speciella pojken hade också en kvinnlig motsvarighet.Detta par låg på golvet och åt alla popcorn på golvet medans vi andra intog någon slags faceplant-position.

Har ännu en att nämna, men egna syster!
Utspelar sig under dagistiden, jag var runt fem år och hon runt tre.

Alla små dagisbarn är ute och leker och har kul en vårförmiddag. Jag och min dåvarande bästa kompis, som jag tyvärr har glömt namnet på, cyklar runt på de otroligt tuffa cyklarna.
Plötsligt så hör man dock ett illvrål från andra sidan dagisgården, det visar sig att det är min syster soom har fått ett av sina vanliga utbrott och står och gråter som om att mor vår hade dött.
Men vår kära mor var vid liv och far likaså, så varför skrek ungfan så jävligt då? Jo, det visade sig att hon hade stått ivägen för fotbollspelarna på dagist och fått en boll på benet.
Men det tar inte slut där, dagisfröknarna kommer naturligtvis utflygandes och undrar vafan som står på, och då mina kära vänner yttrar min syster orden som kommer att förändra hela dagen!
"Panzer sköt en boll jättehårt i ansiktet på mig!". Min egna syster!
Fröknarna tror givetvist på det och jag får en utskällning som heter duga, trotts att nästan alla barn på gården pekar ut den skylldiga, men nej, de fittiga gammla tanterna ska givetvist tro på systra min.
Som straff så fick jag stanna inne på alla raster i en hel vecka.

Skrattar bäst som skrattar sist dock, för ett år sedan så fick jag iväg den där bollen, så nu har jag väl gjort mig förtjänt av utskällningen jag fick för 17 år sedan.