Cp-ungar när vi var små (särbarnen vi minns)

När jag gick i tredje klass fanns en kille i min klass som hade lite vredesutbrott då och då (nu när jag vet att det beror på Asperger skäms jag), visserligen kan inte jag känna mig skyldig då jag var snäll som liten och inte triggade någon.
Hursomhaver var det en gång efter maten då vi småkids hunnit upp till klassrummet före läraren, så fick han ett utbrott.. och kastade en apelsin så det blev en stor fläck på tavlan.

Kanske inte så hemskt, men hans utbrott var enorma ibland.

wow en stor fläck

Men det var inte det som var grejen... UTBROTTEN!

Ja och du beskrev ett av hans utbrott. Inget vidare roligt utbrott..

"Bröst-Björn" kallades en liten kille av oss högstadieelever på 90-talet. Han var nog mellan 8-10 år och förbannat fet vilket gjorde att brösten putade ut rejält, därav smeknamnet. Han hade damp och var alldeles yr jämt, högljud, uppkäftig och allmänt störande. Han sprang alltid och var ständigt rödblomig och svettig. Alla visste vem han var!

Många högstadiekillar brukade roa sig med att fråga Bröst Björn om han ville ha godis. JAAAAA blev alltid svaret. Sedan kastades godiset på golvet så att Björn skulle plocka upp det. Det roliga var att Bröst Björn alltid ramlade och hade stora svårigheter med att komma upp på grund av fetman hahaha såg jävligt roligt ut när han likt en sköldpadda vaggade åt sidorna för att försöka ta sig upp.

Föräldrarna fick sätta upp staket runt huset så att han inte skulle rymma. Hörde dessutom att dom emellanåt band fast honom i en lina vid huset (som man gör med hundar/katter), ungen var helt enkelt vild och galen.

Bullshit

Nämen, är det Bröst-Björn må tro?

Vi hade en damp-unge i vår skola (grundskola) som var allmänt kaxig.
Jag å en polare stod och sparkade boll till varandra när mr. damp kommer och säger att han ska ta bollen.
- Tar du bollen så slår dig, eller nått sånt svarade jag. Men den jäkeln tog bollen ändå.
Lilla jag som aldrig gör en fluga förnär blir skitförbannad och kutar efter honom.
När jag kommer ikapp så är han nära en dörr, så jag slår honom e bakhuvudet så att han stapplar framåt,
tar jag i hans huvud med ena handen och i byxorna, vid ryggen, med andra.
Så kastar jag iväg honom allt jag har med huvudet först in i väggen Som värsta actionfilmen
Han sjunker ihop och ligger och kvider, jag tar bollen och går tillbaka.

Fast jag e pacifist så vet jag att dampbarn ibland måste sägas åt, det behöver alla förresten!

I den här berättelsen blev ju du "damp-barnet".