Det finns ingen vedertagen vapenpolitik i den nationella rörelsen, men så här ser jag på saken:
1. De nuvarande stränga reglerna får gälla tills vidare efter ett nationellt maktövertagande, tills folkgemenskapen börjar slå rot och tryggheten ökar.
2. När folkgemenskapen är rotad och den etniska splittringen och nationella söndringen är undanröjda, så kan vapenlagarna mildras.
Vapeninnehav kommer fortfarande att kräva licens, och de blivande ägarna först bedömas psykiskt stabila, att de har behov av vapnen och kan förvara dem säkert. Kanske kunde man genomgå en kurs om vapen, deras handhavande och säkerhet innan licens kan tilldelas. Tillstånd bör krävas för att bära vapen offentligt. För jakt måste jägarexamen först tas.
För att underlätta utredningar skulle vapen kunna användas, och en kula sparas för varje vapen hos polismyndigheten, för att spåren på kulan lättare kunna matchas med vapen som använts vid kriminalitet.
Vapendueller är vapenvåld och kan naturligtvis inte tillåtas. Ärekränkningar och förtal hör till civilrätten.