Detta är en ganska lång text, kanske lite för lång, men jag hoppas att den tillför tråden något. Jag är heller ingen författare, så det finns säkert bättre sätt jag hade kunnat uttrycka mig på.
Min far äger en fin lägenhet i centrala göteborg. Det är en trea, men han bor inte där speciellt ofta eftersom han reser ofta p.g.a. jobbet, osv.
Hur som helst, han fick lägenheten för ett lägre pris, p.g.a. att en kvinna hade hängt sig där under 80-talet, och tydligen var många lite för vidskepliga för att flytta in där. Pappa gjorde ett riktigt klipp och la säkert ut 300.000 på renovering, vilket var mycket 1988-1989 när han köpte lägenheten.
Min far är förövrigt fullblodig ateist och tror inte på spöken eller efterliv. Ändå så brukar han gilla att berätta en historia om att han en gång blev väckt mitt i natten av att kranen i köket stod på. Jag tror att han gjorde det för att skrämma oss unga, och för att imponera lite, även om han själv inte trode att det var den döda kvinnan från 80-talet som var inblandad. För övrigt så är denna kvinna ett mysterium. Vi har aldrig brytt oss tillräckligt för att efterforska, och den enda källan vi har på att detta (hängningen) verkligen ägt rum var p.g.a. mäklaren, som är en barndomsvän till min far, och han i sin tur var informerad av detta av dödsboet som ägde lägenheten innan de sålde den till min far.
I december 2000 åkte min far till Brazilien för att bo där i 3 veckor och arbeta på någon reklamkampanj för någon sojadryck. Han undrade om jag ville "passa" hans lägenhet medan han var borta, vilket jag verkligen ville, då jag var 16 bast och då bodde hos en överbeskyddande mor. Två veckor av frihet!
Jag sov i vardagsrummet framför TV:n och hade polare över ganska ofta den första veckan. Vi festade aldrig "hårt," utan njöt mest av friheten, folköl och filmer. Jag var aldrig "rädd" för det förmodade "spöket," men efter en vecka hände någonting som jag fortfarande har oerhört starka minnesbilder av, och som än idag får mig att rysa bara jag tänker på det.
Klockan är strax efter 3 på natten. Det var en fredag, och jag var ensam i lägenheten. Jag hade kollat på mina gamla videokasetter från barndomen (mest Ducktales, om jag minns rätt). Jag lade mig för att sova runt 11 på kvällen, på pappas bäddsoffa i vardagsrummet. Plötsligt väcks jag ur min sömn av ett oerhört högt metalliskt skraller, som om någon har vält en bokhylla, fast tyngre, och som sagt, skramligare.
Jag väcks upp i panik och är livrädd, och oerhört förvirrad. Jag rusar upp ur bäddsoffan och tror instinktivt att någon tagit sig in i lägenheten för att skada mig. Jag greppar tag om en sax för att "försvara mig," och beger mig mot vart ljudet hade kommit ifrån: köket.
Dörren är öppen, och taklampan är tänd. Vad jag ser framför mig får mig att bli ännu räddare än vad jag var när jag väcktes upp. Varenda kastrull, stekpanna, rivjärn, bestick, och köksknivar ligger på golvet i en stor röra, som om någon rusat in där och slängt allt i golvet på en och samma gång. Glas, tallrikar, muggar, prydnader och allt annat är helt orört. Endast metallobjekt hade hamnat på golvet.
I panik springer jag ut ur lägenheten, ställer mig i trappuppgången och bultar på grannens dörr. Jag har känt henne sedan barndomen, och hon släpper in mig direkt när hon ser att någonting är fel. Jag ringer 112 och ber om hjälp, säger något i stil med att "någon är inne i min pappas lägenhet och har gått loss på köket!"
Polisen är där inom en 10 minuter (lite lång tid faktiskt), och går igenom lägenheten. Ingen är där. De frågar mig om jag låst ytterdörren innan jag lagt mig, vilket jag gjort. Jag låser alltid dörren, även om det är mitt på dagen. De kollar runt i hela trapphuset utan att hitta någon.
Jag går in i lägenheten (med "poliseskort,") samlar ihop mina kläder och blir körd hem till mamma i partille.
Jag gick inte till lägenheten efter detta. Min far kom hem, och innan hade jag förklarat för honom vad som hade hänt, och han trode först att jag ljög, men efter att ha sett röran själv (jag lämnade den åt honom att städa upp, sorgligt nog) så är han bergsäker att någon hade tagit sig in, antagligen fler än en person, och slagit all metall i golvet, och sedan rusat ut, och att jag hade glömt att låsa dörren.
I retrospekt så vet jag säkerligen att jag låst dörren. Det är en reflex. Grannen, kvinnan jag nämnde tidigare, hade också väckts av ett oljud, men inte brytt sig om det, förens jag kom bankande på hennes dörr.
Jag har ingen aning om vad som hände den där kvällen. Jag tror inte på spöken, egentligen. Jag tror inte på gud, eller på övernaturliga krafter. Men ändå så känns allt som hände den där kvällen så otroligt "övernaturligt" att jag inte kan hitta en logisk förklaring. Jag vet att jag låst ytterdörren, och eftersom dörren är låst, och det bara finns två nycklar (min fars, och den jag hade) så verkar det så osannolikt att någon lyckats ta sig in. Dörren var för övrigt även låst då jag rusade ut ur lägenheten.
Kanske smet förövaren ut då jag var inne hos grannen? Detta kan jag dock med ganska stor sannolikhet utesluta, då kvinnan själv stod i trappen, förvirrad som bara den, samtidigt som jag stod några meter in i hallen med polisen i telefon.
Vad jag dock vet så är detta någonting som jag aldrig kommer att glömma. Jag har aldrig haft några "övernaturliga" upplevelser utöver detta, och jag ser på program som "Ghost Hunters" som rent trams.
Jag har aldrig spenderat en natt ensam i den lägenheten sedan detta hände, och än idag ryser jag när jag är där. Jag brukar istället bo i min fars trailer på parkeringsplatsen när jag och frugan åker till Sverige för att hälsa på familj.
Så vad ska man tro? Jag har själv ingen aning.