Världens bästa dikt?

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter; det ena var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden, Då såg han att många gånger under sin levnads vandring fanns bara ett par fotspår.Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud:" Du sa den gången jag bestämde mig att följa Dig, att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest".

Herren svarade: "Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig."

Författare Margaret Fishback-Powers

Ännu en Philip Larkin, och inte ett så originellt val, kanske:


This Be The Verse

They fuck you up, your mum and dad.
They may not mean to, but they do.
They fill you with the faults they had
And add some extra, just for you.

But they were fucked up in their turn
By fools in old-style hats and coats,
Who half the time were soppy-stern
And half at one another's throats.

Man hands on misery to man.
It deepens like a coastal shelf.
Get out as early as you can,
And don't have any kids yourself.

Robert Frost (1874-1963)

THE ROAD NOT TAKEN (From Mountain Interval. 1920)

Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;
Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,
And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.
I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

Philip Lamantia (1927- ), surrealistisk beatpoet. Han experimenterade med droger och skrev en hel del dikter om opium och heroin (om någon av er har dikten "Interior suck of the night" från hans samling Ekstasis, skulle jag uppskatta om ni ville posta den i denna tråd).

Från dikten Hypodermic Light:

"It's absurd I can't bring my soul to the eye of odoriferous fire

my soul whose teeth never leave their cadavers
my soul twisted on rocks of mental freeways
my soul that hates music
I would rather not see the Rose in my thoughts take on illusionary prerogatives
it is enough to have eaten bourgeois testicles
it is enough that the masses are all sodomites
Good Morning
the ships are in I've brought the gold to burn Moctezuma
I'm in a tipi joking with seers I'm smoking yahnah
I'm in a joint smoking marijuana with a cat who looks like Jesus Christ
heroin is a door always opened by white women
my first act of treason was to be born!
I'm at war with the Zodiac
my suffering comes on as a fire going out O beautiful world contemplation!

It's a fact my soul is smoking!

That the total hatred wants to annihilate me!
it's the sickness of american pus against which I'm hallucinated
I'm sick of language
I want this wall I see under my eyes break up and shatter you
I'm talking all the poems after God
I want the table of visions to send me oriole opium
A state of siege
It's possible to live directly from elementals! hell stamps out vegetable
spirits, zombies attack heaven! the marvelous put down by
martial law, America fucked by a stick of marijuana
paper money larded for frying corpses!

HERE comes the Gorgon! THERE'S THE OUTHOUSE!

Come up from dead things, anus of the sun!"
----------------------------------------------------------------------------

I Have Given Fair Warning

"I have given fair warning
Chicago New York Los Angeles have gone down
I have gone to Swan City with the ghost of Maldoror may still roam
The South is very civilized
I have eaten rhinoceros tail
It is the last night among crocodiles
Albion opens his fist in a palm grove
I shall watch speckled jewel grow on the back of warspilt horses
Exultation rides by
A poppy the size of the sun in my skull
I have given fair warning
at the time of corpses and clouds I can make love here as
anywhere"

synd bara att vi inte fattar ett skit av den, eller du kanske tror att alla kan franska?

Man måste alltid vara berusad.....
Det är allt, det är det enda det är frågan om !
För att inte känna tidens förfärliga tand som tynger era skuldror
och böjer dem mot marken, måste ni berusa er oavbelåtet.....
Med vin, poesi eller dygd, allt efter behag.
Om ni någon gång står på trappan till ett palats, ligger i det gröna gräset i ett dike eller befinner er i ert rums dystra ensamhet.
Ni vaknar ! Och finner berusningen redan förminskad eller försvunnen.
Tror jag vinden, vågen, stjärnan, fågeln, klockan,
allt det som flyr, allt det som kvider, allt det som sjunger, allt det som talar, ska säga er ; Att det är tid att berusa sig !
För att inte vara tidens plågade slavar.........
Berusa Er ! Berusa er utan uppehåll med vin, poesi eller dygd........
Allt efter behag ! Berusa Er !

The Bibliomaniac's Prayer av Eugene Field.

"But if, O Lord, it pleaseth Thee
To keep me in temptation's way,
I humbly ask that I may be
Most notably beset to-day;
Let my temptation be a book,
Which I shall purchase, hold and keep,
Whereon, when other men shall look,
They'll wail to know I got it cheap."

Men i den fula simpla sängen
där fann jag kärleken förkroppsligad,
jag fann de rusets sinnligt rosenröda
läppar -
de röda var av sådant rus att ännu när
jag skriver detta efter ack så många år,
jag i min tomma våning grips på nytt
av ruset.
("En natt" av Konstantin Kavafis (1863-1933))


Det vin som ljuvligt flödar från dina
andra läppar har samlat en gyllene
svärm. Det är en rodnande frukt och
bina har åtrå därtill. Gossen som
druckit
av den djupröda fruktens saft är
berusad,
jag är berusad och så är de gyllene bina.
(Ur en dikt på sanskrit, Mayura, ca 800)


Solen börjar gjuta sitt blod
över palmens blommor
och nu faller den
som ett bristande karmosinrött
granatäpple
från alla grenar;
din sovmatta är i natt världen
och du är den nedgående solen
och jag är mörkret
som sänker sig över dig.
(Hennes sång, diktfragment från Indokina, 1800-talet)

Razors pain you;
Rivers are damp;
Acids stain you;
And drugs cause cramp.
Guns aren't lawful;
Nooses give;
Gas smells awful;
You might as well live
(Dorothy Parker)

Eremiten, slinker in emellan med några favoriter.

Förvånad över att den här mannen inte dykt upp tidigare:
W. H. Auden, 1907-1973

I could find words fast enough
to face the sky and roar
in anger and despair
at what is going on
demanding that it name
whatever is to blame...

The sky would only wait
'till all my breath was gone
and then reiterate
as if I was not there
that singular command
I do not understand:

"Bless what there is for being."

=====

William Wordsworth, 1770-1850

What though the radiance which was once so bright
Be now forever taken from my sight
Though nothing can bring back the hour
Of splendor in the grass, of glory in the flower
We will grieve not, rather find
Strength in what remains behind

=====

Robert Frost, 1874-1963

Nature's first green is gold
Her hardest hue to hold.
Her early leaf's a flower;
But only so an hour.
Then leaf subsides to leaf.
So Eden sank to grief,
So dawn goes down to day.
Nothing gold can stay.

=====

3 välkända dikter i den vackra skolan. Har 1976 års tryckning av The Penguin Book of English Verse och den är en lisa att sjunka ner i när man vill bli bländad av silkesmjuka ordflätningar.

Take Heart, Illiterates (Justin Richardson, 1900-75)

For years a secret shame destroyed my
peace -
I'd not read Eliot, Auden or MacNeice.
But then I had a thought that brought
me hope -
Neither had Chaucer, Shakespeare,
Milton, Pope.

Die antenne


Sie abzusägen, drohte
Die straße

Die antenne flüchtete unter
Den first, hier
Zeigte auf sie
Das haus

Die antenne flüchtete
Ins zimmer, hier
Zeigten auf sie
Die wände

Die antenne flüchtete
In den kopf, er
Bot sicherheit
vorerst

R. Kunze 1969