Varför kan alla islänningar tala antingen svenska/norska/danska

Var får du efterbliven ifrån? Han säger att de inte uttalar alla bokstäver, jag ser ingen koppling till intelligens. För övrigt gör vi svenskar inte det heller.

Kan du berätta vad i det danska språket som du anser är defekt (utöver räknetalen)?

Ett av de mest förvirrande inlägg jag läst. För det första sluta tillskriva mig sådant jag inte skrivit. För det andra, läs vad jag skriver. För det tredje tänk efter.

Danskarna äger inte danska språket. Det står var och en fritt att tala danska utan att hoppa över ändelser eller använda ett rasande tempo. Om du tar en text på danska så ser du ganska snart att den inte är mer komplicerad än en norsk text för en svensk med normal fattningsförmåga.

Det är inte danskan till sin konstruktion som är svår att tyda. Det är danskarnas sätt att uttala danskan som är svårt att uppfatta för ett ovant öra. I Sverige är det ju en del som klagar på det skånska uttalet. Det innebär väl inte att svenska är ett språk som har det uttalet inbyggt.

Ja så är det. Och dessutom har danskan blivit allt svårare att förstå, de unga danskarna pratar grötigare än sina farföräldrar. Äldre danskar som flyttat ut och inte hängt med så bra har svårt att förstå den danska som talas bland de unga i Danmark idag.
Men i sin konstruktion och grammatik är den inte värre än svenskan - och sättet att räkna är inte värre än det franska.

och det har man inte i Danmark menar du? Har du hört Jylländska? Det är tom så att Köpenhamnarna ryggar tillbaka och uttropar VAAABA?
För ett så litet land tycker jag att det är anmärkningsvärt många olika (dokumenterade) dialekter. Själv är jag mest utsatt för Själlandsdialekter och de är svåra nog.

http://dialekt.ku.dk/dialekter/hvor_...ske_dialekter/

Visa mig gärna var jag på något sätt skulle antyda det eller ens diskutera det.

Den fetmarkerade meningen är lätt att läsa som "en skillnad är att vi i Sverige har dialekter".

Ok, men jag menade alltså »skillnaden mellan svenska språkets konstruktion och det som tillkommer genom dialekter«. Detta jämfört med skillnaden mellan hur »riksdanska« talades för 50 år sedan och hur det talas numera. Den som bemödar sig att läsa påföljande mening i min text ser ganska snabbt att jag inte kontrasterar att det förekommer svenska dialekter mot att det inte skulle finnas danska dialekter.

Egentligen så är ju Danskan mest besläktad med Svenskan då Danska och Svenska hör till skandinavisk östforniska medan Norskan och Isländska hör till västforniska dialekten.

Färöarna är jag inte helt hundra på om den är öst eller västfornisk variant, men lyssnar man på Färöiska så är den lättare att förstå än Dansk rotvälska. Men det är ändå lite lustigt att vi har ett språk som är mer besläktat med Danskan än Norskan. En annan sak man lägger märke till med isländska och även föröiska är att dom betonar r-ljuden väldigt kraftigt. Påminner på det hela som en skandinavisk variant av Skottska. En annan sak är ju att islänningarna stavar sina efternamn på samma sätt som vi gör i Sverige, det vill säga son-namn med två s. Som tex Gunnarsson istället som i Danmark och Norge som stavar det som Gunnarsen, eller i England där Gunnarsson hade stavats med ett s. (men nu är väl inte Gunnarsson så särskilt vanligt i England, så kan ta Andersson istäälet som blir Anderson) Alltså ett S. Bara vi och Island som stavar genom att betona namnet i en mer besämd form.

Överlag tror jag inte man skall hänga upp sig så mycket över språkfamiljer hit och dit, då våra skandinaviska språk är en enda röra av gröt (danska) och tex sydnorskans rullande r med väldigt mycket Engelska ord.

Men det är rätt kul att Islänningar och Färöingar, men även till viss del även norrmänen, har valt att stå upp för vår skandinaviska kultur genom att behålla våra säregna forn-skandinaviska namn, istället för att som vi Svenskar skall köra med metrosexuella namn som härstsammar från alla delar av Jorden utan länderna uppe i Nord-Atlanten. Men så skäms ju vare sig Islänningar eller Norrbaggar för att vara just det dom är - Skandinaver!

Isländskan kan man säga är fornnordiska dvs. danska, norska, svenska. Detta kommer sig av en konservativ språktradition, där inte särskilt många förändringar har skett i språket under de senaste tusen åren. De har liksom inga problem att läsa originalversionerna av Eddan som är 900 år gammal.

Svenskan däremot har genomgått otaliga förändringar, inte minst vad det beträffar syftet funktion. Och därför är det så olikt sin forna variant. Men men, det går fortfarande att läsa svenska från 1600-talet någorlunda för den som är van.

Lär islänningar sig verkligen danska med danskt uttal? När jag hör islänningar tala danska låter det ofta som... norska med danska ord. Många skåningar som aldrig har pluggat danska alls har ett mer danskt uttal än de islänningar jag har hört.

Sitter islänningarna helt enkelt och lär sig en isländsk utgåva av danska?

https://m.youtube.com/watch?v=FEzIu6Cv_Ek

Tja, om de skulle lära sig ett perfekt danskt uttal så skulle de kunna kommunicera med...danskar. Om de uttalar danskan som den stavas så kan de även kommunicera hjälpligt med norrmän och svenskar. Jag antar att deras motivation att lära sig perfekt danskt uttal är begränsad.

Får man tro Aftenposten, så har tv-serien Skam gjort islänska ungdomar sugna på att lära sig norska.

Islandske ungdommer elsker å snakke norsk - på grunn av «Skam»
http://www.aftenposten.no/kultur/Isl...m-607263b.html

Även om jag har svårt att tro att en aldrig så trendig tv-serie kunde åstadkomma ett varaktigt intresse för ett visst språk, tycker jag nyheten är trevlig. Jag har själv försökt tala skandinaviska då jag konfronterats med islänningar, men då jag fått svar på engelska har jag svalt förtreten och bytt till engelska även jag.