Citat:
Ursprungligen postat av miapetter
Jag fortsätter att tycka att tiden för när han började, i alla fall "på allvar", är intressant. Är det så att han fick en diagnos, oavsett vem som nu ställde den så kan det ha fått honom att börja. Att vid 27 års ålder få en diagnos kan vara en befrielse - "Äntligen vet jag vad det är för fel på mej!" eller så kan det innebära att personen går in i en depression. För J kan det ha inneburit att han blev så ur balans så att han gick över gränsen?
Det är möjligt, men jag tror ändå att dessa fall han har erkänt absolut inte är de enda djurplågerier han har begått. Jag tror definitivt att allt började långt innan han fick någon eventuell diagnos, antagligen med någon typ av försummelse från föräldrarnas(?) sida, att han inte kände sig tillräcklig sedd och uppmärksammad. För mig känns det i alla fall som att det handlar om att han "tar igen" den uppmärksamheten han förlorade, samtidigt som han även har blivit bitter (på samhället och medmänniskor?).
Att han eventuellt fick en diagnos är väl egentligen mer ett tecken på att det är något som har varit galet med honom redan innan 17års ålder, och inte tvärtom att han fick en diagnos utan att ha uppvisat problem, och därefter började bete sig annorlunda.