Citat:
Ursprungligen postat av Roger Persson
Jag är på det klara med att Baltic Inkasso inte lyder under svensk lagstiftning eftersom man har sitt företag i Estland. Flashback som mig veterligen är ett engelskt bolag lyder dock under svensk lagstiftning, vilket vi sett prov på vid flera tillfällen. Jag har för mig att det kvittar var bolaget har sitt säte, man lyder under den lag som råder i det land där man har sin huvudnäring... Är det inte så?
Roger, du kan inte generalisera och röra ihop juridiska systematiska gränser sådär! Du blandar ihop saker i en salig röra, nästan som om man borde sätta dig på att skriva essäfrågor för tentor på juristutbildningar! Knåpar ihop lite generella riktlinjer i alla fall! Läs och begrunda!
Att Flashback (åtminstone detta forum) kan komma under svensk lagstiftning beror på att verksamheten uteslutande riktas till Sverige. Huruvida servern är placerad på Tahiti eller inte spelar ingen roll, för språket är på svenska, det riktas till svenskar och vi som tar del av innehållet och är verksamma här är svenskar. Om man genom att enbart placera en server utomlands kunde undgå straffansvar skulle lagstiftningen i Sverige lätt kunna kringgås, eller hur? Alltså är det relativt enkelt att konstatera att straffansvar för t ex HMF troligtvis kan drabba alla led här.
Vad gäller bolagets säte och internationella kopplingar beror det helt och hållet på vilka länder som är inblandade och vad saken handlar om, vem som är svaranden, om parterna har förhållandet näringsidkare/konsument eller inte och om saken verkligen har internationell anknytning ö h t (är parterna medlemmar inom den europeiska gemenskapen, vilka konventioner de tillträtt? etc -> internationella och nationella privaträttsliga regler). Området är otroligt stort och vilar på givna förutsättningar och är inte lika trassligt som det låter. Så nej, det behöver nödvändigtvis inte vara så att det är där företagets har sitt säte som är utslagsgivande för vilken lands lag som skall tillämpas eller ens i vilket land saken skall behandlas.
Vad gäller just inkassoföretag så måste man som utgångspunkt i vart fall definiera vad det är för ett förhållande skulden bottnar i. Om det är en tjänst/vara man som privatperson köper av en näringsidkare så kommer vissa konsumentskyddslagstiftningar in. Om man säljer en faktura (en fordran) så träder köparen normalt in i samma roll som den som säljer fakturan, d v s inkassoföretaget hamnar i samma ställning som näringsidkaren som ursprungligen hade fordran. Det talar emot att det spelar roll om företaget som förvärvar fordran är satt utanför Sverige om de flesta fordringarna rör nationella förhållanden, men å andra sidan kan det finnas nationella relgeringar inom inkasso-området (vilket inte skulle förvåna mig alls) som gör att företaget inte har tillåtelse att verka i Sverige. Hur det ligger till i detta fallet vet jag inte och ämnar inte följa upp heller.
Oavsett om fakuran faktiskt säljs vidare eller inte har ett inkassoföretag egentligen inga rättigheter annat än att de tar ut pengar för sin tjänst som mer eller mindre enbart består i att söka upp kunden och göra påminnelser/påtryckningar om betalning innan man lämnar över ärendet till Kronofogdemyndigheten. Ett inkassoföretag är ju ingen myndighet och vi har bara KFM för detta i Sverige. Det är bara de som har rätt att göra utslag med resp utmätningar. Är skuldefrågan tvistig kan KFM inte avgöra saken - det kan endast en domstol göra.