Ang. det undermedvetna

Detta förtjänar nästan en egen tråd, och även om den säkerligen passar in i psykologiforat så känner jag på mig att diskussionen blir bättre här.

Jag hade själv denna diskussion med en vän till mig som läser psykologiprogrammet (ej psykologlinjen) som är nyfrälst freudian, och vi fastnade i just detta: hur kan Freud hävda att det undermedvetna existerar? Vad finns det egentligen för bevis för detta?

Han kunde inte komma på ett enda, och det var så diskussionen slutade. Jag är dock inte så mycket för att debattera för att bräcka motståndaren, utan ger honom gärna lite hjälp på traven, om det visar sig att han faktiskt har rätt - i vilket fall väcktes mitt intresse, och när jag läste yidakis kommentar så väcktes intresset igen.

Upp till bevis/motbevis! Kan man hävda att det undermedvetna existerar?

Ibland är jag uppe i mitt tänkande när jag håller på att läsa en bok. Jag läser en sida, men kommer sedan inte ihåg vad det var jag läste om, men jag minns att jag läste. Vem var det som läste?

Det där har nog inget med ditt undermedvetna att göra. Tror mer att det är på samma sätt som att hjärnan under dagens gång registrerar saker du ser, hör, känner lukten av osv, men som du inte tar större notis till. Det är bara ett sätt för hjärnan att ta in information som för tillfället inte är nödvändig eller intressant, men som inte kan ignoreras.

När du läser vänjer sig din hjärna vid uppgiften, och om du vandrar bort i tankarna under några sekunder så fortsätter ändå ögonen ta in informationen och skicka vidare till hjärnan där denna lagras.

Detta handlar inte om några sekunder, utan om flera minuter. Jag kan läsa flera sidor utan att ha något som helst minne utav det jag har läst. Det känns som ett tomt glapp mellan början och slut, det läskiga är att jag inte ens kunnat känna av tiden under dessa minuter, precis som när man vaknar upp och inte har något som helst minne utav det man gjorde innan eller efter.

Men vadå menar du? Du skulle ändå kunna återberätta vad du läst?

Nej, jag minns inte ETT SKIT förutom att jag ser att jag har bläddrat några sidor vilket jag inte heller minns att jag har gjort. Jag minns heller inte vad jag tänkte på, det är precis som om jag sov.

Det handlar nog mer om att hjärnan kopplar ner en del av dina högre kognitiva funktioner eftersom du inte är fokuserad på vad du gör. Kan vi göra något vi inte är intresserade av för ögonblicket utan att tänka på det så gör vi nog det. Det är väl samma sak som när man är ute och promenerar eller joggar. Man kommer ju inte ihåg vartenda steg man tar om det är längs samma gamla upptrampade stig som man rör sig på dagligen?

Jag fattar inte ett skit utav det sista du skrev, ge mig ett annat exempel.

Jag kommer heller inte ihåg av vad jag tänkte på. Jag kommer inte ihåg ett jävla skit.

Låter som du 1) har djupa funderingar kring något i ditt liv 2) är väldigt trött; sover du för lite?

I boken "märk världen" läggs det i min mening fram en hel del bevis för att det undermedvetna existerar.

Vart kommer alla dessa vilda fantasier ifrån? Det tidigaste minnet jag har av att detta har hänt var när jag var 11 år. Varken min mognad eller mina tankar har förändrats sedan dess.
Jag vet inte varför, men jag kommer att tänka på det som hände vid det tillfället hela tiden, varje dag skulle jag lugnt kunna påstå. Det kändes inte som något stort vid det tillfället, det gör det fortfarande, men jag kan inte sluta tänka på omslaget till boken och bokens tjocklek, för att inte glömma det pirr jag hade i magen som jag inte minnas orsaken till.