Jag.
Min 83-årige far som varit militär hela sitt liv och håller torsdagsärterna för heliga, vill numera bara äta dem som jag kokar.
Jag har fått flera fiskhatare att bli beroende av min stekta sill med potatismos.
Folk som inte ens velat se på lutfisk i affären ringer och ber mig laga lutfisk åt dem. I april...
Jag har lärt mig recept av ungerska tanter som, enligt deras släkt, i min tolkning blivit bättre. I bland mycket bättre. Se t.ex. surkålstråden.
Jag har grannar som kommit och knackat på och undrat om jag kan baka mitt rågbröd åt dem, mot betalning!
Jag har lärt upp två svärmödrar till matlagerskor. Eller... den senaste har i stort sett gett upp försöken att hänga med. Hon lämnar numera över köket när vi kommer...
Modern såg matlagning mest som ett nödvändigt ont. Hennes idé om en gourmetmiddag var
väl genomstekt falukorv. Hennes kanelbullar och pannkakor var iofs himmelska då. Nu är mina bättre.
Jag jobbar snabbt och impulsivt i köket. Recept är mest att betrakta som inspirationskällor tycker jag. De går alltid att variera rejält.
Roliga utmaningar är att få i hop en inte bara ätbar utan även god måltid av kyl och skafferi som innehavaren anser är tomma på användbara råvaror.
Jag är nog åt Per Morberg-hållet, något mer civiliserad tror jag dock...
. Idag bjöd jag tjejen och hennes kompisar på lax med kokt potatis till. En klar succé 
